Att bygga sina slutsatser på en noggrann och allsidig undersökning av fakta är särskilt viktigt när det gäller allvarliga och svåra frågor. Tyvärr är det inte förvånande att Dagens ETC slarvar på den punkten i tidningens nya angrepp på RKP.
Media, internet och sociala medier är ett mycket dåligt forum för att diskutera detaljer kring allvarliga händelser i privatpersoners liv. Det som en gång publicerats finns sedan kvar i omlopp, inklusive lögner, halvsanningar, förvrängningar och känsliga uppgifter.
Detta är en av många orsaker till att tillämpa principen om att man ska anses oskyldig tills motsatsen är bevisad. Varje anklagelse måste bevisas, oavsett från vem den kommer och vem den riktas mot.
Men sådana överväganden verkar inte ha föresvävat Dagens ETC. Istället tillämpar de alla smutskastningskampanjers grundmetod, att helt enkelt kasta så mycket skit som möjligt och se om något fastnar, som vi visar nedan.
ETC:s förhoppning är inte att läsaren ska stanna upp, fundera kritiskt över de påståenden som läggs fram, de politiska idéer eller den metod som ligger bakom, utan tvärtom att läsaren ska försättas i ett känslomässigt tillstånd som gör en ärlig diskussion omöjlig.
Dagens ETC:s granskning
Artikeln inleds med påståendet: “Dagens ETC granskar det sekteristiska Revolutionära kommunistiska partiet, RKP. Som rekryterar skolbarn, hjärntvättar sina unga medlemmar och pressar dem på pengar.”
Det är minst sagt magstarkt att kalla denna artikel för en granskning. I själva verket är det ett hopkok av lögner, förvanskningar och löjliga påhopp med halvsanningar lyfta ur dess sammanhang.
För att nämna några få av lögnerna: att man måste hålla ett “anförande” för att väljas in som fullvärdig medlem, att det finns ett krav på att man ska anmäla om man har en relation med någon i partiet och att vi skulle mörka vår hållning i HBTQ-frågor. Allt detta är rena lögner, och det är bara att läsa någon av våra många artiklar för att se vad vi står för i HBTQ-frågor.
ETC påstår också att frågan lämnas obesvarad om varför de som rapporterade ärendena inte uppmanades anmäla till polisen. Det är ett intressant påstående, eftersom ETC-journalisten den 19 juli klockan 16:14, fick följande mejlsvar på just den frågan av oss:
“Vi har inte diskuterat polisanmälan med de inblandade. Det är upp till dem att välja att göra det.”
ETC förlöjligar vår anklagelse om att de publicerar denna artikel för att attackera den revolutionära vänstern. Men vad kan man annars beskriva denna, och tidigare artiklar mot oss och andra inom vänstern, som?
Ord som hjärntvätt och manipulation slängs fram till synes med en enda orsak: våra medlemmar studerar och diskuterar marxismens idéer. Vi tystar inte ned åsiktsskillnader, utan diskuterar dem. Att det skulle vara hjärntvätt och manipulering, är samma gamla visa som reformistiska tidningar som ETC alltid riktat mot kommunister. Det är dogmatiskt att vara kommunist och inte bara anpassa sig till den borgerliga opinionen. Det är dogmatiskt att ha bestämda åsikter och argumentera för dem.
Ett av många påståenden som görs är att vi skulle uppmana medlemmar att ta avstånd från sina familjemedlemmar. Detta underbyggs överhuvudtaget inte i artikeln – knappast av en slump, eftersom det aldrig någonsin hänt.
Det som påstås gälla för partiets åsikter är verkligen nyheter för oss.
“Träning är småborgerligt. Akademiska studier är identitetspolitiska. Aktivism är slöseri med tid, eftersom det tar fokus från världsrevolutionen. Vegetarianism ett uttryck för en menlös tro på konsumentmakt. Pensionssparande är onödigt, eftersom revolutionen kommer innan pensionen. Terapi ska man avhålla sig från eftersom det, enligt RKP:s logik, är ett sätt att anpassa sig till kapitalismens mall.”
För de som är intresserade av sanningen kan vi informera att vi har många medlemmar som tränar, som är vegetarianer, som studerar, som går i terapi och som pensionssparar. Att vi dessutom är väldigt aktiva i kampen, kan många i Palestinarörelsen vittna om.
Det är betecknande att en i myriaden av anklagelser i artikeln just är att vi svarar “sakligt”. Efter att först anklaga oss för att “mörka sexuella övergrepp”, anklagar de oss sedan för att ha spridit “intima detaljer” om ärendena “i organisationen”. Hur vill ETC ha det? Båda dessa påståenden kan uppenbarligen inte stämma. Vad artikeln, inklusive inspelningen, visar är tvärtom raka motsatsen: att vi, om någon haft frågor, ärligt berättat vad som hänt. Det faktum att alla svarar likadant på frågor beror inte på något manus, utan på att alla redogör för de fakta som framkommit. Men en samstämmig saklig redogörelse blir, i Dagens ETC:s värld, till ett bevis för att “ledningen aktivt skulle ha tonat ner händelserna”.
De faktiska händelserna
Vårt parti syftar till att krossa kapitalismen, klassamhället och alla dess vidriga förtryck, genom att förena arbetarklassen i en socialistisk revolution. Till skillnad från reformister begränsar vi oss inte till vad som är möjligt inom kapitalismens ramar, utan är beredda att ta strid för vartenda steg framåt.
Rasism, kvinnoförtryck, homofobi, transfobi: borgarklassen använder alla förtryck för att ställa arbetare mot arbetare. Kvinnoförtrycket är ett mångtusenårigt och särskilt brutalt förtryck, som förgiftar mänskliga relationer på alla nivåer. Ingen del av samhället är förskonat, inte heller revolutionära organisationer.
Därför har vi strukturer och processer för allvarliga anklagelser, som vi utreder noga. Som klasskämpar har vi höga förväntningar på kommunisters beteende, och om en utredning visar att någon gjort allvarliga fel vidtar vi självfallet åtgärder.
Dagens ETC kallar detta “parallellt rättssystem” och “egen domstol”. Detta är ett häpnadsväckande påstående, med tanke på att detta är så alla partier fungerar. Har Socialdemokraterna också “en egen domstol”, när de tillsätter en uteslutningskommission för att bereda ett ärende till partistyrelsen? ETC blandar medvetet ihop korten genom att tala som om vi beslutade om något annat. Vi får utgå från att tidningen inte har hållningen att alla partier borde kalla in rättsväsendet för att bestämma åt dem vem som ska få vara medlem.
En av orsakerna till att ha ett särskilt organ för att utreda sådana frågor är just att undvika att intima personliga detaljer, rykten, felaktig information och så vidare ska spridas på det sätt som Dagens ETC nu gör.
Som vi också förklarat för ETC tog vi båda dessa anklagelserna på största allvar. I själva verket visar ETC:s artikel också det. Trots att de säger sig ha tillgång på omfattande chattloggar och inspelade telefonsamtal, har de bara publicerat två saker. Det ena är ett samtal där en medlem sakligt redogör för kontrollkommissionens utredning och centralkommitténs beslut. Det andra är ett meddelande där en ledande medlem frågade den som anmälde ärendet 2022 omedelbart efter den inträffade händelsen om vad som hänt och om hon ville berätta om det. Med andra ord visar båda “bevisen” just att RKP tar sådana här händelser på största allvar.
Men vår redogörelse för händelserna har de gömt undan längst ned i artikeln. Där förklarar vi att i utredningen 2018 var båda parter samstämmiga kring att det givits samtycke till samlag (påståendet om att det bara skulle gällt att lägga sig i samma säng förekom aldrig då). Utredningen 2022 (där det på samma sätt aldrig förekom tal om fotobevis, eller att de inte skulle varit i en relation) kunde inte säkert konstatera vad som hänt, eftersom ord stod mot ord.
Därför kunde centralkommittén (vår motsvarighet till partistyrelse) inte besluta om disciplinära åtgärder. Däremot, som förklaras i mejlsvaret, uppmanades den anklagade kamraten att avgå som anställd och medlem av exekutivkommittén (verkställande utskott), eftersom han inte hanterat sina personliga relationer på ett ansvarsfullt sätt. Han valdes inte om till centralkommittén på den efterföljande kongressen.
I ett mejl till oss menar sig Dagens ETC:s journalist stå för principen om att man ska anses oskyldig till motsatsen bevisats. Men hon utvecklar aldrig varför hon då anser att man kan vidta åtgärder mot någon utan att säkert kunna konstatera att ett brott begåtts.
Istället serveras vi påståenden om “äldre kamrater” som skulle försöka få med unga kamrater hem, vilket ett par meningar senare återigen motsägs av en annan förvrängning, att partiet skulle ha som regel “att man inte får inleda en romantisk relation med någon i organisationen om det inte är seriöst”. Detta är en minst sagt kreativ omtolkning av just att medlemmar i RKP förväntas bete sig professionellt mot nya medlemmar och självfallet inte göra några oönskade närmanden.
Med det som bakgrund gör artikeln ett karaktärsporträtt på den anklagade kamraten, som i ingressen sammanfattas under epitetet “en dömd sexbrottsling”.
Hela formuleringen bygger på idén om att en person som begått brott för evigt ska ses som brottsling. Denna idé har fram tills nyligen alltid bekämpats av arbetarrörelsen, som istället förespråkat att människor ska rehabiliteras. Detta innebär naturligtvis ingen acceptans för de brottsliga handlingarna. Syftet är att det ska vara möjligt att förändras för att kunna återintegreras i samhället.
Det är därtill värt att nämna att användandet av karaktärsbevisning i rättegångar ofta är en metod för att försvara den anklagade, genom att attackera den som anmäler – eller helt enkelt hävda att den anklagade är för sympatisk för att begå brott. Vi är motståndare till den metoden.
Även om det aldrig sägs rakt ut, är den genomgående åsikten i artikeln att vi borde ansett den anklagade kamraten vara skyldig bara baserat på anmälningarna. “Ingen rök utan eld”, förväntas vi tänka. Bevis eller utredningar behövs inte.
ETC vill att vänstern ska bli försvarslös inför borgarklassens attacker
Detta är helt i linje med den identitetspolitik som stora delar av vänstern och inte minst ETC driver. Oavsett om de öppet förespråkar det eller inte, agerar de utifrån idén om tolkningsföreträde, det vill säga idén om att en förtryckt persons subjektiva upplevelser är den objektiva sanningen. En kvinna som anklagar en man för sexism, sexuella trakasserier eller övergrepp, har alltid rätt. Om en svart person säger att något är rasistiskt, är det det. Säger en transperson att något är transfobiskt, då är det det.
Vi marxister är väl medvetna om det massiva lidande som kvinnor får utstå som ett resultat av kvinnoförtrycket. Våld, trakasserier, diskriminering är vardag för kvinnor under kapitalismen. Den överväldigande majoriteten övergrepp som anmäls klaras aldrig upp. Sexismen som genomsyrar det kapitalistiska samhället, genomsyrar också hela rättsväsendet och bidrar till att många våldtäktsmän inte fälls. Det uttrycker sig både i slarvigt polisarbete som i det kända Fittjamålet – där en kvinna anklagade fem män för våldtäkt, men där polisen först undersökte platsen ett år efter anmälan – men också i sexistiska resonemang i rätten. Detta är en av många anledningar till att vi kommunister viger våra liv åt att kämpa för ett slut på kapitalismen och för ett samhälle fritt från alla förtryck.
Men det finns också en svårighet i att det ofta saknas bevisföring och att ord som står mot ord. I vissa feministers resonemang är det tydligt att de vill lösa detta genom att omkullkasta principen om att man ska anses oskyldig till motsatsen bevisats. Det gäller inte minst i relation till arbetarrörelsen och den organiserade vänstern, där anklagelser ska resultera i omedelbar uteslutning och utfrysning av den utpekade.
Detta är ett recept för att göra arbetarrörelsen och vänstern helt försvarslös inför högerns, borgarklassens och statens attacker. Om en kvinnlig arbetsgivare har problem med en kampvillig fackföreningsledare, kan hon enkelt anklaga personen för sexuella trakasserier. En arbetarrörelse som anammat identitetspolitikens principer skulle då vara skyldig att ställa sig på chefens sida. Det säger sig självt att detta är ett mäktigt vapen i händerna på borgarklassen och staten.
Det finns gott om exempel på hur vänsterns identitetspolitik gjort den helt försvarslös inför angrepp från borgarklassen.
För att göra sig av med vänsterledaren Jeremy Corbyn som partiledare för det brittiska Labourpartiet använde sig den pro-kapitalistiska högern inom partiet av påhittade anklagelser om antisemitism. I själva verket hanterades anmälningar om antisemitism snabbare under Corbyn än någon annan partiledare.
Att borgerlig media hakade på är knappast förvånande, men även flera så kallade vänsterjournalister stämde in, däribland ETC:s chefredaktör Andreas Gustavsson som anklagade Corbyn för att vara “alldeles för ostadig vad gäller antisemitism”.
Istället för att avslöja högern och borgarklassens politiska attacker för vad de var, böjde sig Corbyn och vänstern och erkände problem som inte fanns. Själva det faktum att det fanns judar som påstod något räckte som bevis. På så sätt hjälpte han högern att göra sig av med honom. Vad blev resultatet? Keir Starmer tog över som partiledare för Labourpartiet, rensade ut vänstern, och för nu en öppet pro-kapitalistisk, nationalistisk, rasistisk och pro-israelisk politik.
Just anklagelser om antisemitism har under det senaste året använts för att rättfärdiga alltifrån den amerikanska statens våld mot tältockupationer, till den tyska statens förbud mot demonstrationer, till personer som blivit av med sina jobb och åtal för att ha stöttat terror som drabbade våra kamrater i Österrike.
Återigen har ETC här stämt in i kören, genom att chefredaktör Gustavsson lagt sin tyngd på att kritisera antisemitism och Hamas (“Hamas är palestiniernas värsta fiende”). När över 600 kulturpersonligheter manade till eldupphör till Gaza i oktober, gick tidningen så långt som att kritisera uppropet. “Hur kunde de skriva på ett så idiotiskt upprop?”, var den talande titeln för en ledarartikel som manade till att fokusera på Hamas attack istället för det verkliga förtrycket.
Om man anammar identitetspolitikens principer gör man sig helt försvarslös inför denna typ av politiska angrepp, inte bara från högern inom arbetarrörelsen, utan även från staten. FBI:s COINTELPRO, där de bland annat använde sig av falska anklagelser, bidrog till att förstöra en rad politiska organisationer i efterkrigstidens USA, däribland Svarta Pantrarna.
Samtidigt visar de partier och organisationer som anammat identitetspolitiken att den inte bidrar det minsta till att hantera övergrepp korrekt. Den amerikanska vänsterorganisationen International Socialist Organisation, ISO, gjorde det: de försvarade öppet postmodernism och identitetspolitik. Men 2019 hamnade de i en djup kris som slutade i organisationens upplösning efter att en “oberoende disciplinär kommitté” kommit fram till att ledningen mörkat ett övergrepp.
Feminister antar att det skulle gynna kvinnor som utsätts för våld och sexuella trakasserier, om man alltid tror på den som anmäler. De glömmer att kvinnoförtrycket inte är det enda förtrycket. Om det är så att en förtryckt person alltid har rätt, vad händer när två förtryckta personer anklagar varandra? Om en kvinna står mot en transperson, eller en kvinna mot en svart man, vem har rätt?
Det finns bara en metod för en säker och saklig hantering av anklagelser. Det är att utgå ifrån fakta, att utreda vad som hänt, och fatta beslut utifrån det. Det är vår metod.
ETC som polis mot den revolutionära vänstern
När ETC bestämde sig för att ta sig an artikeln var det redan klart vad för slags bild de skulle måla upp om RKP som parti. Från första kontakten mellan oss och ETC-journalisten, var det tydligt att hon på förhand bestämt sig för att anklagelserna var sanna. I det första sms:et skrev hon att artikeln handlade om “unga tjejer som farit illa i organisationen”. Hon påstod sig ha “en god bild av hur ni hanterat ärendena”, innan hon ens hunnit prata med oss.
Samtidigt påstod hon att ETC “alltid håller sig till de pressetiska reglerna”. Så vad säger publicitetsreglerna?
I punkt 3 kan man läsa: “Kravet på saklighet gäller alla delar av en publicering, såväl innehåll som form och presentation.” I punkt 14 kan man läsa “Tänk på att en person, misstänkt för brott, i lagens mening alltid betraktas som oskyldig om fällande dom inte föreligger.”
Hur formulerar sig ETC-journalisten? I sina frågor skickade på mejl beskriver hon vid ett tillfälle den anklagade som “våldtäktsmannen” och vid ett annat de två händelserna som “våldtäkterna”. Själv menar hon att det rörde sig om “ett misstag”, och att hon visst också försvarar principen oskyldig till motsatsen bevisats.
Men i det första sms:et hade hon redan bestämt sig för att “unga tjejer farit illa” i RKP. Hon följde senare upp med frågan: “Hur kan er organisation fortsätta rekrytera unga personer efter det här?” Det uppenbara antagandet här är att anklagelserna stämmer till punkt och pricka. Hela artikeln är sedan uppbyggd på det.
I punkt 7 i publicitetsreglerna står följande: “Överväg noga publicitet som kan kränka enskildas privatliv. Avstå från sådan publicitet om inte ett uppenbart allmänintresse kräver offentlig belysning.”
Man kan fråga sig vilket allmänintresse som finns i att belysa två fall av anklagelser mot en före detta ledande medlem i Revolutionära kommunistiska partiet. ETC:s uppfattning framgår tydligt i artikeln: vi borde inte organisera unga som vill förändra världen.
Varför attackerar ETC RKP?
Som den största tidningen till vänster om Socialdemokraterna, har ETC tagit till uppgift att agera polis mot resten av vänstern och slå ned på allt man inte tycker om. I praktiken innebär det att attackera alla som går emot den svenska borgarklassens intressen i de mest avgörande frågorna.
I relation till Ukraina har tidningen omvandlat sig till den kanske värsta krigshetsaren för Natos sida. “Antingen stoppas Putin nu. Eller om några år när hans kampanj avancerat geografiskt, när fler länder befinner sig i Ukrainas situation. Eller inte alls. Det saknas alternativ”, kan man läsa i en av många hysteriska ledarartiklar. Även i relation till den kinesiska imperialismen, låter ETC som ett direkt språkrör för Natos intressen.
Samtidigt som ETC inte tar ställning för Nato, för de ut exakt samma propaganda som borgarklassen använder för att gå med i Nato.
Det var också denna linje som fick dem att bryta samarbetet med vänsterskribenten Kajsa Ekis Ekman efter att hon grävt fram fakta kring två saker den svenska borgerligheten helst talar tyst om: 1. existensen av nazistiska element i den ukrainska staten, 2. att Kyiv Independent, som ofta används okritiskt som källa i svenska medier, samarbetar med dem. Att ens nyansera bilden av kriget var inte tillåtet.
Tidningen är kanske bäst i Sverige på att hitta vänsterargument för borgarklassens politik. Exemplen går att räkna upp i det oändliga.
Medan unga i USA skanderat “Genocide Joe” på gator och torg, svamlar ETC:s chefredaktör om att “Bidens politik har varit bra för breda lager i samhället. På vissa sätt kan den till med beskrivas som radikal”. Med sådant nonsens leder man arbetare rakt in i borgarklassens fålla, att stödja högerpartiet Demokraterna.
Förra vintern i Peru genomförde högern och imperialismen en kupp mot den demokratiskt valda vänsterpresidenten Pedro Castillo. I borgerlig media hette det naturligtvis att det var Castillo som försökt genomföra kuppen, och att högern säkrade demokratin genom att störta den folkvalda presidenten. Dagens ETC förde ut exakt samma lögner, med extra identitetspolitiskt fokus: imperialisternas kandidat Dina Buluarte skulle bli “landets första kvinnliga president” – vilket steg framåt för representationen, i ett läge där Perus fattiga kvinnor deltog i massdemonstrationer mot just henne!
Vilka är de mest synliga partierna som motsätter sig den svenska imperialismens linje i dessa frågor, liksom frågan om identitetspolitik? Kommunistiska partiet och Revolutionära kommunistiska partiet, händelsevis just de partier som Dagens ETC valt att attackera det senaste halvåret.
ETC upprepar: Ge upp, ge upp, ge upp!
Detta är orsaken till ETC:s artikel. Det finns så klart inget allmänintresse för en artikel om två anklagelser gentemot en tidigare förtroendevald medlem i Revolutionära kommunistiska partiet. Detta är ett sätt för en reformistisk tidning att försöka avskräcka unga som vill organisera sig mot kapitalismen.
Budskapet är enkelt: vårt parti är farligt och unga revolutionärer ska hålla sig borta.
I ETC:s förra reportage om Revolutionära kommunistiska partiet fokuserade de på att varna unga för våra traditioner av revolutionär självfinansiering. Bättre att göra som ETC: göra sig beroende av den borgerliga statens presstöd och sedan drabbas av panik när det dras in. Nu försöker de med fulast tänkbara förvrängningar framställa RKP som ett parti som försvarar förövare.
ETC lägger mycket krut på att framställa RKP:s ledning som byråkratisk och maktfullkomlig.
“Trots att partiet knappt har 300 medlemmar är maktpyramiden omfattande. Det finns en exekutiv kommitté, en centralkommitté, en kontrollkommission, distriktsledare och gruppledare.
Kvartetten med avhoppade är eniga om pyramidens absoluta topp: Ylva Vinberg, 33.
– Hon är den oemotsagda ledaren som kan förutspå framtiden med hjälp av marxismen, säger Maria.”
Att ingen någonsin påstått att någon av våra medlemmar kan förutspå framtiden, säger kanske sig självt. Men vad de i övrigt beskriver är demokratisk centralism, den organisationsmodell som hela arbetarrörelsen byggdes upp med. Byråkratin består alltså i att våra medlemmar väljer sin ledning demokratiskt på en kongress, hör och häpna!
Det skulle vara som att skriva en artikel om Vänsterpartiet med utgångspunkten att de har en byråkrati i toppen – inte för att ledningen ignorerar de fattade besluten och för sin egen politiska linje – utan för att de överhuvudtaget har demokratiska strukturer. Tänk följande resonemang:
“Vänsterpartiet har en omfattande maktpyramid, det finns ett verkställande utskott, en partistyrelse, en valberedning, distriktsstyrelser och ordföranden i partiföreningarna. I pyramidens absoluta topp sitter, Nooshi Dadgostar.”
Vem hade tagit en sådan artikel på allvar? Förmodligen inte en enda person. På samma sätt bör ingen ta denna artikel som ETC skrivit på allvar, annat än som exempel på de metoder vänstern inte bör använda.
Vi kommer inte ge vika för ETC:s enträgna uppmaningar att lägga ner kampen. Vi ser deras attack för vad det är. Tyvärr för deras egen del, garanterar nog varken deras smutskastning av Kommunistiska partiet eller oss en belöning från högern i form av fortsatt presstöd, lika lite som deras försök att föra in vänstern i borgarklassens led vad gäller Ukraina.
Vi kommer inte att försöka blidka dem. Vi kommer fortsätta att kämpa för kapitalismens avskaffande och för en kommunistisk värld.