Kvinnoförtrycket var den gnista som tände den iranska revolutionen 2022, och inskränkningen av aborträtten har lett till massdemonstrationer i länder som USA och Polen under de senaste åren. På internationella kvinnodagen 8 mars kan vi samla alla som vill kämpa mot det barbariska förtryck som kapitalismen innebär, som reducerar kvinnor till slavar. Clara Zetkin beskrev internationella kvinnodagen som ett tillfälle att rekrytera de breda massorna till kommunismen, ett stridsrop mot den borgerliga ordningen och för proletariatets maktövertagande. Hon uppmanade proletärer att inspireras av kvinnorna som i Petrograd 1917 lyckades avsätta tsaren och kapitalismen.
Internationella arbetarkvinnans dag grundades som en inspiration för arbetare att sprida striden mot den blodtörstiga borgarklassen i alla länder. Sovjetunionen slog fast 8 mars som kvinnokampens högtidsdag 1922 – för att hedra de kvinnor som startade den ryska revolutionen 1917 på just 8 mars.
Borgarklassen kunde inte stoppa protesterna, så de tvingades försöka göra dem ofarliga. Detta är det verkliga innehållet i att FN erkände 8 mars 1978, nu under namnet Internationella kvinnodagen. Man har försökt avskaffa klassinnehållet och klasskampen. I UN Women Sveriges rapport från kvinnodagen 2023 kan man läsa om ett frukostevent, där det minglades och hölls tal från teknikentreprenörer och andra framgångsrika kvinnor. Det är ett hån mot det kvinnodagen var från början, och vad den borde vara idag.
På demonstrationer som hålls runt om i Sverige den 8 mars undanbedes politiska symboler och slagord av de arrangörer som inte vill prata om kvinnofrågan som en politisk fråga, utan som en neutral sakfråga “utan politisk färg”. Det är precis vad borgerliga feminister har sagt sedan 1800-talet – att kampen är mellan kvinnor och män, inte mellan borgarklass och arbetarklass. Detta för att kunna fortsätta exploatera arbetarkvinnorna för sin egen vinning. Men kvinnodagens historia är en historia om klasskamp, en historia om arbetarkvinnors rätt att delta i politiken och kämpa emot de som tjänar på kvinnoförtrycket: borgarklassen.
Så här beskriver Zetkin firandet av kvinnodagen 1922:
“…detta firande lyfte fram det faktum att det inte är ett separat kvinnoevenemang, inte en kvinnofråga, utan en fråga för partiet, en partikampanj, en krigsförklaring av kommunismen mot kapitalismen, en början på den kamp för vilken en armé på miljoner av exploaterade och förtryckta måste samlas, beväpnas och göras redo. Nästan överallt – mer på vissa områden och mindre på andra – genomfördes det som en kampanj av kommunistpartiet som helhet.”
Det är precis så vi måste se på kvinnodagen. Det är inte ett tillfälle att “mingla” och fira framgångsrika kvinnor som “krossar glastaket” genom att på samma villkor som borgarklassens män fortsätta exploatera arbetarklassen – och framförallt arbetarklassens kvinnor. Kvinnodagen är en länk i den kedja som är proletärernas rörelse. Det är en dag som vi måste använda för att dra in fler i kampen. Kvinnoförtrycket kommer aldrig att försvinna under kapitalismen. Vi måste ta makten från dem som tjänar på alla typer av förtryck i världen – kapitalisterna. Det är det kvinnodagen är. En dag i kampen för den kommunistiska revolutionen. Låt oss göra som Zetkin sa: Låt oss förbereda oss för kamp! Låt oss gå in i kampen uppriktigt och djärvt! Låt oss ta tillbaka 8 mars!
Mot världsrevolutionen! Mot kommunismen!