Det libyska folket har rest sig mot Khadaffis diktatoriska regim. Dessa protester är av samma revolutionära karaktär som de i Tunisien och Egypten. Tvärtemot de illusioner som finns inom delar av vänstern är Khadaffis regim inte antiimperialistisk. Istället har man mött och skrivit avtal med världens stora oljebolag och mäktiga ledare. Berlusconi, Zapatero, Blair har alla förärat Khadaffi med besök. Och alla stora oljebolag finns i landet som BP, Exxon och Total. 1993 – 1994 togs de första stegen mot en avreglerad marknadsekonomi bland annat genom privatiseringar och utländska investeringar.
Denna underkastelse för imperialismen har betalat sig. 2003 upphävde FN de ekonomiska sanktionerna mot landet i utbyte mot förslag som innebar privatisering av 36 statliga bolag. 2006 släpptes Libyen in i världshandelsorganisationen och 2008 uttalade USA:s utrikesminister Condolezza Rise att Libyen och USA hade samma intressen i frågor som att bekämpa terrorism, Afrika, samt mänskliga rättigheter och humanism.
Upproret i Libyen har samma orsaker som de i Tunisien och Egypten. Följden av Khadaffis avtal med imperialismen är en ekonomisk katastrof för de flesta innevånare, oljerikedomarna till trots. 30 % är arbetslösa och levnadsomkostnaderna ökar stadigt. Priserna på baslivsmedel som ris, mjöl och socker har ökat med 85% under de senaste tre åren.
Detta och den inspiration som revolterna i Egypten och Tunisien innebar fick arbetarna, ungdomen och de fattiga i Libyen att resa sig. Upproret började i landets andra stad Bengazi och har sedan spridit sig till hela landet. Khadaffi svarade med brutalt våld och armén sattes in mot det till en början obeväpnade folket. Han har även satt in legosoldater, vilket visar att han inte litar på de egna trupperna. I Bengazi fraterniserade soldaterna med upprorsmakarna och detsamma har skett i andra länder. Det är svårt att beräkna antalet döda, men bara i Bengazi uppges 230 ha fått sätta livet till. Till och med flyg har satts in mot folket.
Imperialismen kommer utan tvekan att försöka värna sina intressen i Libyen. De vill ha kontroll över landets olja och räds den revolutionära utvecklingen lika mycket som Khadaffi själv.
Solidaritet med den arabiska revolutionen!
Fördöm det brutala våldet mot Libyens folk!
Nej till imperialistisk intervention i Libyen!
Alla världens socialister och revolutionärer måste stödja den arabiska revolutionen!
Kamp för en socialistisk värld för att bli kvitt den kapitalistiska misären!