Regeringens fulspel om Nato gynnar bara kapitalisterna

Den svenska regeringens fulspel inför Nato-inträdet har nått nya höjder. Varken demokratiska fri- och rättigheter eller välfärdens resurser har varit så obetydliga som när medlemskap i västimperialismens främsta krigsallians nalkas.

Högerns feberdrömmar om Sveriges roll inom Nato börjar nu bli verklighet, och vi börjar få en allt mer konkret bild över vad det svenska medlemskapet kommer innebära. Under inledningen av rikskonferensen ”Folk och försvar” i Sälen meddelade Kristersson tre konkreta punkter där Sverige kommer att bidra inom Nato.

  1. Delta i det gemensamma missilförsvaret ”European Sky Shield”
  2. Flygpatrullering med JAS Gripen över Baltikum och Svarta havet
  3. Redan i fredstid placera markstridsförband i Baltikum

Försvarsminister Pål Jonson ska under samma konferens också ha nämnt att det kan bli aktuellt med roterande amerikanska förband i Sverige, och att staten ska ”underlätta för amerikanska styrkor att verka i Sverige”. Tanken är att Sverige ska agera bas från vilken militära operationer i Baltikum kan lanseras. Det är en tacksam position för den svenska borgarklassen, vars banker äger över hälften av banksektorn i Baltikum. De gläds säkert åt att Sverige nu kommer skydda dessa intressen öppet och militärt.

Med en sådan viktig strategisk roll har Natomedlemskapet visat sig vara en guldkalv för den svenska krigsindustrin. ”Sveriges försvarsindustri”, fortsatte Kristersson på rikskonferensen, ”är en omistlig del av Nato”. Sverige ska bidra till Natos gemensamma budget med 600-700 miljoner kronor per år, samt använda minst 2 procent av BNP till militärutgifter.

Högerregeringen kommer vaska in dessa resurser genom nedskärningar och attacker mot de som redan har det sämst ställt. Medan krigspamparna, företagsledarna och bankerna smörjer kråset är det alltså barnen i skolan, de sjuka, de äldre och utförsäkrade som ska stå för notan.

Bomber över Kurdistan

Redan nu har flera av dessa ”spännande optioner” för krigsindustrin öppnats. I september hävdes bland annat restriktioner för vapenförsäljning till Turkiet, och i november godkändes ytterligare export av krigsmateriel till landet. Detta bara tre år efter att Sverige förbjudit all form av vapenexport till landet. Dåvarande utrikesminister Ann Linde hävdade då att den turkiska invasionen i Syrien ”strider mot folkrätten, destabiliserar läget på marken och riskerar att få stora humanitära konsekvenser, inte minst för kurderna.” Samma Ann Linde spenderade sedan merparten av 2022 åt att kratta manegen för att luckra upp förbudet, vilket den nya regeringen nu skördar frukterna av.

Öppnandet för vapenexport sker samtidigt som Turkiet trappar upp de militära övergreppen i norra Syrien och Irak. I november inleddes en ny militäroffensiv efter att sex personer dött i ett terrorattentat i Istanbul. Dådet skylldes omedelbart på kurdiska grupper, och Turkiet inledde en massiv bombräd mot kurdiska positioner. Trots att Turkiet tidigare använt liknande attacker som ursäkt för nya militäroffensiver var det knäpptyst om folkrätt eller humanitära konsekvenser. Istället skulle man ”invänta info”, samtidigt som man åberopade Turkiets ”rätt att försvara sig mot terror”. Att YPG och PYD (kurdiska försvarsstyrkor i norra Syrien), allierade sig med EU, Sverige och USA i kampen mot IS, verkar inte vara vatten värt. Utrikesminister Tobias Billström gjorde en liknande positionsförflyttning i Sveriges Radio där han hävdade att YPG/PYD var ”tvivelaktiga” organisationer, som ”skadar vårt förhållande till Turkiet”.

Billströms balansgång

Det är ingen enkel uppgift som Billström tvingas axla, att både gå den turkiska regimens absurda kravlista till mötes och låtsas försvara grundläggande demokratiska rättigheter. Ett utmärkt exempel är spelet kring den nya lagen om förbud mot ”deltagande i terroristorganisationer”, vilken Sverige enligt Billström utformar ”hand i hand” med Turkiet, och som riksdagen kommer rösta om den 7 mars. Dess faktiska innehåll hålls medvetet dolt och öppet för godtyckliga tolkningar. Efter att Dagens ETC avslöjade att Billström till turkiska medier sagt att ”viftande” med flaggor skulle kriminaliseras, gick hans presschef snabbt ut och dementerade att något sådant uttalande gjorts. Men i en video som släpptes nästa dag bevisades motsatsen.

Man behöver inte vara hjärnkirurg för att inse att Billströms vaga och svepande uttalanden är en noga uträknad strategi. Syftet är precis att öppna upp för godtyckliga tolkningar som kan vinklas åt det ena eller andra hållet i turkisk och svensk media. Enligt en undersökning från DN är redan nu 4 av 5 väljare helt emot att ändra svenska lagar för att blidka Turkiet. Otydligheten gör åtminstone en sak glasklar: att den nya terrorlagen, precis som med lagen mot utlandsspionage, kan komma att användas mot vem som helst som organiserar motstånd mot den svenska staten och dess allierade.

Regimkritiker utvisas

Ett annat ökänt krav från den turkiska regimen är utvisandet av regimkritiker, vilket regeringen också i smyg börjat verkställa. I början av december utvisades två personer, däribland den politiska flyktingen Mahmud Tat som flydde till Sverige 2014 efter att turkisk domstol, på grumliga grunder, dömt honom till sju års fängelse för påstått samröre med PKK. Tidningen blankspot bekräftar att domen bara grundades på ett enda ögonvittne – en före detta PKK-medlem som bytt sida och blivit polisinformatör. Tat greps omedelbart när han anlände i Turkiet, och bilder från gripandet spreds i turkiska medier som bevis för att Sverige börjat göra verklighet av kraven på utlämningar. Migrationsminister Maria Malmer Stenergard vill dock inte kännas vid att utvisningen föranleddes av politiska motiv, utan säger i en kommentar till SVT att regeringen ”har ingen roll i den process som omfattar prövningar av asylansökningar.” Enligt internationella åtaganden får Sverige inte utelämna personer till länder där de riskerar politisk förföljelse. Genom att lägga över ansvaret på Sveriges ”oberoende” institutioner försöker regeringen både ha kakan och äta den: utvisa personer till Turkiet, men hålla skenet uppe av att värna asylrätt och yttrandefrihet.

De tragiska aspekterna i krypandet för Turkiet överträffas bara av de komiska. En helt ny nivå av absurditet nåddes när Turkiet hastigt ställde in talmannen Andreas Norléns statsbesök i Ankara. Anledningen? Någon hade hängt en upp-och-nervänd docka föreställande Erdogan utanför Stockholms stadshus; ett tydligt bevis för att svenska myndigheter ”inte tagit de nödvändiga stegen mot terrorism” enligt en talesperson för regimen. Billström var inte sen med att sluta upp bakom den turkiska kritiken. ”Aktionen”, hävdar han, ”spelar Ryssland i händerna och försvagar vårt land”. Vem hade kunnat ana att en skyltdocka och lite rep var det enda som stod mellan Sverige och Nato?

USA till undsättning?

Att sådana petitesser blåses upp till enorma nivåer borde, snarare än att utlösa skrattsalvor, påminna om vikten av att se den senaste tidens turer i ett större perspektiv. I media målas konflikten ofta upp som en fråga mellan Sverige och Turkiet. Men konflikten är också rotad i turkisk inrikes- och utrikespolitik.

Det är tydligt att Erdogan utnyttjar den svenska regeringen för sin omvalskampanj, för att stärka bilden av honom som en stark och inflytelserik ledare. Samtidigt ser Turkiet hur Sveriges Natointräde skapat ett gyllene läge att öka pressen på USA, vars imperialistiska intressen under de senaste åren allt mer glidit ifrån Turkiets. I Syrien stöttade man till och med två motsatta sidor av konflikten: Turkiet den islamistiska oppositionen och USA de kurdiska miliserna. I media så har amerikanska företrädare gång på gång pressat Turkiet att acceptera Sveriges ansökan ”så snart som möjligt”. Denna dimension blev uppenbar när USA i januari öppnade upp för att sälja F-16 flygplan till Turkiet som ett sätt att ”tippa vågskålen” och få Turkiet att godkänna ansökan. I skrivande stund förhandlar representanter för Turkiet och USA i Washington om just detta. Kanske visar sig krypandet för Erdogan vara förgäves?

Vänstern vacklar

Oavsett bör inskränkningarna i yttrandefriheten, den uppblåsta militärbudgeten, utvisningarna och Nato-medlemskapet i sig, väcka stora protester inom vänstern och arbetarrörelsen. Men precis när kritiken borde ljuda högst är tystnaden från fackens och vänsterns sida total. Som bekant är Socialdemokraternas kritik mot regeringens krypande för Turkiet sval, antagligen för att man själva kröp lika gott för bara några månader sedan.

Vad som är mer oroväckande är att Vänsterpartiet till synes avsagt sig rollen som den Nato-kritiska rösten i svensk politik. Under Folk och försvar ska Hanna Gunnarson, enligt Aftonbladet, ha gått så långt som att uttrycka att det är ”bra” att det finns enighet om Nato och ”bra” att partierna närmat sig varandra i synen på försvaret! Istället för att stå rakryggade i sitt Nato-motstånd verkar partistyrelsen agera utifrån en cynisk eftervalskalkyl, där partimedlemmar som uttrycker solidaritet med kurderna ses som bråkstakar, och där det hägrande regeringssamarbetet med Socialdemokraterna och Centerpartiet överordnas allt. Men utan en tydlig socialistisk kraft som kan fånga upp och rikta Nato-missnöjet mot krigshetsarna, borgerligheten och imperialismen kan den reaktionära högern fortsätta lägga sig platt för Erdogan medan Nato-motståndet förblir svagt, förvirrat och splittrat.

Ta kampen mot Nato!

Även fast det för närvarande inom stora lager av arbetarklassen kanske finns en ambivalens om vad ett svenskt Natomedlemskap kommer innebära, lär det snart stå klart att Sveriges (liksom resten av världens) arbetare och unga bara kommer att förlora på det. Det kommer trappa upp spänningarna mellan den västliga och ryska imperialismen ytterligare. Grunden för en allt aggressivare svensk imperialism läggs nu, vilket samtidigt gör kampen mot den desto viktigare. Vänstern bör konsekvent och utan förbehåll understryka att de enda som tjänar på ett svenskt Natomedlemskap är den svenska borgarklassen och västimperialismen. Bara genom att avskaffa kapitalismen i Sverige och världen, och därigenom imperialismen, kan vi garantera fred och säkerhet för världens arbetare och unga.

  • Inte en soldat, inte ett gevär! Inte en krona till Natos militär!
  • Ner med imperialismen! Ner med kapitalismen!
  • För en socialistisk revolution! Länge leve arbetarklassens internationella solidaritet!

John Gordon

Relaterade artiklar

Sociala medier

3,128FansGilla
2,540FöljareFölj
1,310FöljareFölj
2,185FöljareFölj
754PrenumeranterPrenumerera

Senaste artiklarna