Här publicerar vi en serie viktiga texter som handlar om kvinnor och den ryska revolutionen, av bland annat Lenin, Trotskij och ledande kvinnliga bolsjeviker som Krupskaja och Kollontaj.
Den ryska revolutionen inleddes på internationella kvinnodagen 1917. Arbetarkvinnorna i Petrograd hade fått nog: nog av krig och svält, nog av att bära den dubbla bördan av både lönearbete och hushållsarbete, medan miljontals av deras män slaktades i kriget.
Den 8 mars bestämde sig kvinnorna för att gå ut i strejk, och krävde att männen skulle delta. Arbetarna gick ut i strejk, demonstrerade och knöt band med soldaterna. Fem dagar senare avgick tsaren och den ryska revolutionen bröt ut. Nio månader senare innebar oktoberrevolutionen ett kvalitativt språng framåt för kvinnors villkor, genom den nya sovjetiska regimen.
Rysslands kvinnor spelade inte bara en avgörande roll i februarirevolutionen, utan var involverade i revolutionärt arbete redan innan revolutionen. Kvinnornas villkor i Tsarryssland (ett underutvecklat land med tusentals år av patriarkal kultur) var fruktansvärda. Bolsjevikerna gjorde mycket för att organisera kvinnor, genom att förena arbetarklassen oavsett kön, etnicitet, religion och så vidare. Detta var avgörande för arbetarnas seger i oktober 1917.
Den nya sovjetregimen påbörjade kampen för att bygga ett samhälle som var fritt från förtryck och ojämlikhet. Bolsjevikerna avskaffade alla lagar som missgynnade kvinnor i relation till män. Alla begränsningar av kvinnornas rörelsefrihet avskaffades. Innan revolutionen var kvinnan bunden enligt lag till att stanna med sin make och följa med honom om han flyttade. Genom omfattande förändringar i egendomsförhållandena försvagades familjen som ekonomisk enhet, och likaså faderns upphöjda ställning i familjen. Andra lagar gav kvinnor lika rätt att äga jord och fungera som överhuvud för ett hushåll.
Fri abort infördes som en självklar rättighet för alla kvinnor. Kyrkan och staten separerades. Giftermål, registrering av nyfödda och så vidare, togs ur kyrkans kontroll. Äktenskap trädde nu i kraft genom en enkel registreringsprocess, baserad på samtycke. Båda parter kunde välja att ta den andras namn eller behålla sitt eget. Man förenklade skilsmässor så långt det var möjligt, och möjliggjorde skilsmässa även om bara en person krävde det, till och med mot den andra partens vilja. Det juridiska begreppet oäkta barn avskaffades. Staten erbjöd betald mödraledighet före och efter förlossning, och man förbjöd nattarbete för gravida kvinnor och nyblivna mödrar. Dessutom skapade man särskilda förlossningsavdelningar.
Aleksandra Kollontaj valdes till folkkommissarie för sociala frågor i den första bolsjevikiska “regeringen” efter revolutionen. Kollontaj blev därmed världens första kvinnliga minister.
Jämlikhet inför lagen i Ryssland gällde inte bara kvinnor utan alla utsatta minoriteter. Under tsaren var homosexualitet förbjudet och de som inte passade in inom dessa köns- och sexualitetsnormer riskerade att skickas till arbetsläger. År 1918 utfärdades en förordning som stoppade tillämpningen av de tsaristiska lagarna, och år 1922 avkriminaliserades homosexualitet.
Men jämlikhet inför lagen var bara ett första steg i rätt riktning. Nu gällde det att involvera massorna, inklusive kvinnorna, i att föra samhället mot socialism. Fyra dagar efter att ha tagit makten utfärdade den sovjetiska regeringen en förordning som införde 8 timmars arbetsdag, som var avgörande för att möjliggöra för att arbetarklassen, och särskilt kvinnorna, skulle kunna delta i politiken. Under den sovjetiska regimen skulle de stora folkmassorna styra samhället.
En av åtgärderna för att nå detta mål var att starta Zhenotdel, en organisation för propaganda- och utbildningsarbete bland kvinnor, för att göra dem delaktiga i det politiska livet. Organisationen var ansluten till det bolsjevikiska partiet, men var även öppen för kvinnor som inte var medlemmar.
Revolutionen var grundförutsättningen för att kunna frigöra kvinnan, men problemen kunde inte lösas bara genom formell likhet inför lagen. Efter revolutionen började det verkliga arbetet.
Bolsjevikerna hade en vision om att socialisera det mödosamma hushållsarbetet genom att nationalisera ekonomin. Dagis, förskolor och gemensamma kök och tvättstugor inrättades. På detta sätt skulle kvinnan frigöras från hemmets fångenskap.
Men revolutionen ägde rum i ett underutvecklat land som slagits i spillror under det första världskriget. Och omedelbart efter revolutionen inledde den gamla härskande klassen ett brutalt inbördeskrig, med stöd från 21 utländska arméer. Alla den nya regimens resurser gick av nödvändighet åt för att förhindra att befolkningen skulle dö av svält.
Bolsjevikerna hoppades på att man skulle kunna hålla ut tills hjälp anlände i form av en revolution i de mer avancerade länderna, framför allt i Tyskland. Men revolutionerna i Europa slutade i nederlag och den ryska revolutionen förblev isolerad. Till följd av denna process urartade den ryska revolutionens till Stalins monstruösa regim.
Kvinnans situation i samhället är en tydlig mätare på dess kulturella utveckling. I och med stalinismens maktövertagande togs flera av revolutionens framsteg tillbaka. Den allt starkare byråkratin behövde den gamla borgerliga familjen som en social bas i samhället för att utföra sin sociala kontrarevolution.
Stalin och byråkratin återinförde den gamla borgerliga inställningen till familjen, som samhällets grundstomme, och underströk kvinnans roll som moder. År 1936 kriminaliserades abort. Det blev dessutom svårare och dyrare med skilsmässa, och det blev därmed ett privilegium för byråkratin. Familjer med ett stort antal barn började också belönas av staten. Öppettiderna för daghemmen minskades till arbetsdagens längd. Byråkratin införde könssegregation i utbildningen, där flickor blev undervisade i särskilda “flickämnen” för att förbereda dem inför sin framtid som hemmafruar.
Man började arrestera prostituerade, i motsats till bolsjevikernas tidigare politik som hade gått ut på att endast arrestera och bestraffa bordellägare, exponera männen som gick till prostituerade, och erbjuda de prostituerade en frivillig introduktion till produktivt arbete. 1933 återkriminaliserades även homosexualitet. Den stalinistiska propagandan jämställde homosexualitet med reaktionär dekadens genom att försöka knyta den både till den gamla härskande klassen och till fascism. Detta återtåg spreds också till de andra (stalinistiska) kommunistpartierna runt om i världen.
Stalinismens frammarsch ledde till ett enormt socialt bakslag, med dramatiska konsekvenser för kvinnor. Men samtidigt ledde den första femårsplanen, som introducerades 1928, till en enorm ekonomisk utveckling som betydde att allt fler kvinnor drogs in i arbetskraften. Detta ledde till utveckling inom utbildningen, inom vården, och så vidare. Efter Stalins död innebar efterkrigstidens fortsatta tillväxt att de materiella förhållandena förbättrades ännu mer.
Fram till 1970-talet hade ryska kvinnors medellivslängd nästan fördubblats sedan tsarregimens dagar, från 30 till 74 år. Barnadödligheten hade minskat med 90 procent. Utbildningsnivån steg likaså, särskilt från 1930-talet och framåt. Andelen kvinnor i högre utbildningar ökade från 28 procent år 1927 till 49 procent år 1970. De enda andra länder i världen där kvinnor stod för över 40 procent av landets högutbildade var vid denna tidpunkt Finland, Frankrike, Sverige och USA.
Lenin hade den bestämda åsikten att “en revolution är omöjlig utan kvinnornas deltagande”. Den ryska revolutionen visade kvinnornas revolutionära potential fullt ut. De ryska kvinnorna inte bara inledde revolutionen, utan deltog aktivt i den. Och det hade de all anledning att göra.
Oktoberrevolutionen var ett enormt steg framåt för ryska kvinnor. Revolutionen var en förutsättning för kvinnans frigörelse, men i sig själv räckte den inte för att lösa alla de problem som kvinnorna stod inför. Den ställde sig uppgiften att frigöra dem från hemmets slaveri, likställa dem som samhällsmedborgare, avskaffa fördomar och höja nivån på utbildning och medvetande. På grund av landets ekonomiska underutveckling kunde bolsjevikerna bara påbörja denna väldiga uppgift, men inte fullborda den.
Introduktion
Kvinnokamp och klasskamp av Marie Frederiksen
Denna artikel handlar om revolutionära kvinnor i Ryssland både före och under revolutionen, men också bolsjevikernas arbete och den tredje internationalen. Slutligen diskuterar den kvinnors villkor i Ryssland efter revolutionen och den stalinistiska urartningens inverkan.
[EN] Kvinnans frigörelse i Ryssland före och efter den ryska revolutionen av Elisabetta Rossi
Denna artikel går igenom de revolutionära kvinnornas arbete före, under och efter den ryska revolutionen 1917.
Lenin om kvinnans frigörelse
Enligt Lenin är ingen revolution möjlig utan att kvinnor deltar. Artikelsamlingen “Om kvinnans frigörelse” är ett viktigt bidrag i frågan.
Artikelsamlingen innehåller texter skrivna innan revolutionen, och som behandlar hur den storskaliga industrins utveckling slår sönder den patriarkala isolering som vissa folkgrupper upplever, som aldrig överskridit den hemmets snäva familjerelationer. Den innehåller också texter om revolutionens uppgifter i frågan om kvinnans frigörelse, och arbetarkvinnornas uppgift i den – exempelvis hur man ska ställa demokratiska krav i kampen för en socialistisk revolution. Samlingen har även texter och tal som kommer från perioden efter revolutionen om de framsteg som gjorts för arbetarkvinnor och de enorma uppgifter som sovjetregimen fortfarande stod inför.
Nadezjda Krupskaja
Krupskaja, som var gift med Lenin, skrev ett förord till Lenins skrifter ovan, som handlar om Lenins skrifter om kvinnan och framgångarna i Sovjetunionen.
Clara Zetkin
Ur min anteckningsbok av Clara Zetkin
I denna text beskriver Zetkin ett samtal hon hade med Lenin år 1920 om kvinnofrågan. De diskuterade behovet av att bygga en internationell kommunistisk kvinnorörelse. Texten beskriver de framsteg som gjorts för kvinnor i Sovjetunionen – däribland att involvera dem i politiken – men också frågan om familjen och sexuella relationer. Den innehåller Lenins kritik av några av de tyska kommunisternas metoder och de svårigheter som det sovjetiska kommunistpartiet stod inför i kampen för att utrota fördomar bland manliga kamrater.
Trotskij om kvinnans situation
Från den gamla familjen till den nya
Detta är en samling texter och tal av Trotskij som specifikt fokuserar på kvinnor och familjerelationer, och hur omvandlingen av kvinnors förutsättningar i hushållet är en avgörande del av kampen för kvinnans frigörelse. Han förklarar hur den socialistiska revolutionen är en förutsättning för detta, men att den inte i sig löser kvinnors problem. Han visar att en planerad ekonomi är nödvändig för att skapa de materiella förutsättningarna för att höja den kulturella nivån och skapa verkligt mänskliga relationer.
“Termidoren i familjen”, ur Den förrådda revolutionen
I Den förrådda revolutionen redogör Trotskij för vad Sovjetunionen åstadkom, men också de bakslag som skedde genom Sovjetunionens urartning under den stalinistiska byråkratins ledning. I det sjunde kapitlet beskriver han hur reaktionen, thermidoren, påverkade familjelivet och hur stalinisterna försämrade kvinnornas villkor.
Caroline Lund
[EN] Förord till Leon Trotsky, Woman and the Family, Pathfinder 1970
I denna text beskriver Lund kvinnornas förutsättningar före 1917 och den effekt revolutionen hade på kvinnans och familjens villkor. Hon diskuterar även den stalinistiska degenereringen och vad som skedde efter Stalins död.
Kommunistiskt arbete bland kvinnor
Dessa teser antogs på den kommunistiska internationalens tredje kongress för hur arbetet bland kvinnor skulle organiseras i kommunistpartierna.
Om kvinnor som deltar i det revolutionära arbetet
“Natasha – A Bolshevik Woman Organiser” av L. Katasheva
En kort biografi om “Natasha”, en kvinnlig bolsjevik som gick med i det ryska socialdemokratiska partiet 1902 efter att ha mött Lenin i Paris. Hon hade olika uppgifter i partiet, och var vid sin död 1921 ordförande för Pravdas redaktion.
En sexuellt emanciperad kommunistisk kvinnas memoarer av Aleksandra Kollontaj
Kollontaj inledde sitt politiska arbete redan 1894, och blev medlem i det ryska socialdemokratiska partiet 1899. Hon var mensjevik fram till 1915, då hon gick med i bolsjevikpartiet. Efter oktoberrevolutionen blev hon folkkommissarie, den första kvinnliga “ministern” i världen. Hennes självbiografi skrevs 1926.
Akademisk litteratur
Revolutionary Women in Russia 1870-1917, Manchester University Press, 2000 av Anna Hillyar and Jane McDermod
Denna bok är en studie av kvinnor som deltog i revolutionärt arbete i Ryssland från 1879 till 1917. Den ger en statistisk överblick av var och när kvinnor var aktiva, och återger dessutom berättelser från riktiga kvinnor som beskriver sitt liv och arbete.
Women in Soviet Russia, University of California Press, 1978 av Gail Warshofsky Lapidus
Detta är en ingående undersökning av kvinnors villkor i Ryssland före och efter revolutionen, ända fram till 1970-talet. Den innehåller stora mängder statistiskt material.