Bara timmar innan Hamnarbetarnas strejk skulle börja backade arbetsgivarna och tecknade kollektivavtal med Hamnarbetarförbundet. Detta är en viktig och välbehövlig seger som bör firas av hela arbetarklassen.
Glädjen bland hamnarbetarna var påtaglig efter segern mot arbetsgivarna. När LO-förbunden skriver avtal brukar kommentarsfälten på Facebook fyllas med arga kommentarer för att man gett sig utan strid. Men nu var stämningen helt annorlunda. Hamnarbetarförbundets pressmeddelande följdes av mängder med gratulationer, hjärtan och knutna nävar, och kommentarer som: ”Man blir tårögd”, ”Ni ger hopp och kämparglöd åt oss alla!” och ”Tack för att ni inte gav er!”
– Så jävla gött, sade Eskil Rönér, förbundsordförande i en kommentar.
Att varsla om storstrejk var ett helt korrekt och absolut nödvändigt steg. Tisdagens seger hade varit omöjlig om inte hamnarbetarna agerat bestämt och enhetligt, och är möjlig tack vare deras stridbara inställning under den här fleråriga kampen.
Ända sedan ett tusental hamnarbetare uteslöts ur Transport och bildade ett eget fackförbund för 47 år sedan har Hamnarbetarförbundet stridit för att bli jämbördig part i kollektivavtalsförhandlingarna.
Nu har man fått ett andrahandsavtal. Det betyder att Hamnarbetarförbundet har skrivit under ett avtal med Sveriges hamnar som är likalydande Transportarbetarförbundets avtal. Arbetsgivarna har tidigare krävt att Hamnarbetarförbundet accepterade att ställas utanför lokala förhandlingar och att de inte skulle kunna välja lokala skyddsombud. Men Hamnarbetarna kunde naturligtvis omöjligt acceptera att helt uteslutas från det dagliga fackliga arbetet.
– Jag vet hur mycket våra medlemmar har tvingats stå pall för att komma hit, och även generationer före oss, våra pensionärer. Folk har kämpat för det här i 47 år. Det känns väldigt speciellt, konstaterade Erik Helgesson från Hamnarbetarförbundets styrelse i en intervju med SR.
Hamnarbetarförbundet har inte bara attackerats av borgarklassen, utan också av ledningen för LO-förbunden. Att hamnarbetarna vägrat ge sig för utpressningen, kämpat tillbaka och vunnit, är därför en verklig inspiration.
Enheten har stärkts av solidaritet från arbetare inom alla sektorer, som trotsat sina egna fackledningars aktiva motstånd och tagit initiativ till stöduttalanden och insamlingar i sina lokala fackklubbar. På bara tre dagar samlade hamnarbetarna in över en miljon kronor till sin strejkkassa – och när väl nyheten om strejken hade börjat sprida sig skulle det ha blivit betydligt mer. Det är inför denna samlade styrka som arbetsgivarna till sist tvingades backa.
Revolution har helhjärtat och entusiastiskt stöttat Hamnarbetarnas kamp. I en tid när vi mest vant oss vid fackliga ”ledare” som lägger sig platt för arbetsgivarna och garanterar nederlag, har de stått med raka ryggar och kämpat tillbaka. Denna seger visade på ett tydligt sätt att vår sida faktiskt kan vinna!
Hamnarbetarförbundets styrka som fackförening kommer av att de är ett medlemsstyrt, demokratiskt och kämpande fackförbund. Arbetsgivarnas förhoppningar om att knäcka dem har slagits tillbaka.
På 1980-talet ägnade sig den härskande klassen internationellt åt ”union busting” (antifacklig verksamhet) i stor skala. De började med stridbara och välorganiserade arbetargrupper: i Thatchers Storbritannien var det kolgruvarbetarna, och i Reagans USA var det flygoperatörerna. Arbetarnas nederlag gjorde att arbetarrörelsen hamnade på defensiven, och röjde därmed vägen för en hård högerpolitik och mycket större nedskärningar och försämringar.
Den härskande klassen i Sverige förbereder sig redan på hårdare tider och en ny ekonomisk kris. Liknande strider kommer att utspela sig inom många branscher under de kommande åren, vilket förslaget om inskränkt strejkrätt är ett tecken på. Vinsten mot Sveriges Hamnar innebär att en av de mest stridbara och klassmedvetna delarna av arbetarklassen står stärkta inför denna kamp.
Svensk näringslivs vd Jan-Olof Jacke drog under onsdagen en lättnadens suck över den uteblivna strejken i Ekot. Han ville inte ge något svar på hur mycket pengar den uteblivna strejken sparat svenska företag, men konstaterade att värdet av det gods som hanteras i hamnarna är många miljarder varje dag. Detta är arbetarklassens styrka!
Om arbetarklassen skulle strejka i bara 24 timmar skulle hela landet stå stilla. Det finns ingen kraft i samhället som är mäktigare än arbetarklassen när den väl börjar röra på sig. En dag som denna har vi all rätt att vara stolta över vår klass. Men mycket återstår att göra – så nu kavlar vi upp ärmarna och fortsätter kampen!
Enhet ger styrka – länge leve Hamnarbetarförbundet!