Är inte det värsta över nu? Den frågan ställer sig nog många arbetare runt om i landet, när det mest akuta skedet av pandemins första våg börjar lägga sig och livet mer och mer rullar på som vanligt. Men saker kommer aldrig bli som de har varit.
Detta vet de 800 arbetare som i skrivande stund precis har sagts upp av SCA-fabriken i Sundsvall på grund av ”bristande internationell efterfrågan”. Många får nu fundera på hur det ska bli och var de ska ta vägen. ”Jag började 1989 så jag har bara varit där i 30 år,” förklarade Pappersklubbens ordförande Jan Öberg.
SCB:s preliminära siffror visar att Sveriges BNP minskade med 8,6 procent under andra kvartalet: ”den största nedgången för ett enskilt kvartal perioden 1980 och framåt”. Arbetslösheten nådde 9,4 procent i juli – ”bättre än väntat” – och bland unga 28,9 procent. Så heter det i statistiken.
Tyvärr för inte SCB någon statistik över den mänskliga kostnaden och lidandet det innebär när folk blir av med jobbet. När det går bra är det okej att låta arbetarna bära hela företaget på sina axlar i flera årtionden, men så snart det går sämre så är det bara tack och hej.
På Karolinska i Stockholm planerar man nu att sparka flera hundra av de läkare och undersköterskor som man i våras beskrev som hjältar. Regionen har tappat flera miljarder på grund av krisen, hur mycket vet man inte ännu, och det är alltså vårdpersonalen som ska få betala. Patientsäkerhet? Glöm det. Kapitalet har inte längre råd att erbjuda arbetare någon sådan lyx.
Vi har kommit in i en ny period i kapitalismens utveckling som kännetecknas av kris, krig, revolution och kontrarevolution. Coronapandemin blev den utlösande faktor för problem och motsättningar som på olika sätt byggts upp under flera årtionden. Det är den internationella krisen för kapitalismen som nu gör sig gällande i Sverige.
Redan under fjärde kvartalet 2019 minskade den svenska exporten med 1,9 procent till följd av inbromsningen internationellt. Under våren var det ”nattsvart” för svensk export enligt Business Sweden. Nu är det något bättre, om man får tro det som skrivs i Dagens Industri och andra affärstidningar. Men bakom deras nervösa leenden märks paniken: alla seriösa bedömare, från Världsbanken till IMF och OECD är överens om att vi är i inledningsskedet till den djupaste krisen sedan 1930-talet.
Kvar finns stora osäkerhetsfaktorer internationellt: Brexit, handelskriget mellan USA och Kina, den italienska skuldkrisen, en ny andra våg av corona. Det behövs bara en mindre chock i systemet för att allting ska rasa samman som ett korthus. Ingen vet vad som kommer att hända med världsekonomin, lika litet som med pandemin.
Krisen beror inte på viruset, utan på kapitalismens inneboende motsättningar. I imperialismens epok har kapitalismen lagt hela världen under sig med monopolisering och växande koncentration av rikedomen på allt färre händer. Detta gör att en ekonomisk kris i ett enda viktigt land snabbt kan sprida sig som chockvågor i världsekonomin och få förödande konsekvenser.
Precis som vi sett under våren, när de gav många miljarder i stöd till storföretagen, kommer den härskande klassen att tvinga arbetarna att betala priset. Borgarklassens program i alla länder bygger på nedskärningar, försämringar och drastiskt minskad levnadsstandard. På vår inledande fråga: ”är det värsta över nu?”, kan vi alltså bara svara nekande.
Världen över har folk börjat se igenom det här systemet. På Beiruts gator har slagordet ”Folket vill se regimen falla” ekat ihop med slagord mot hela systemet. Samma medvetenhet finns i diskussionerna kring Black Lives Matter om ”systemisk rasism”, och i klimatstrejkerna om att byta system – inte klimat. Men nästa fråga är naturligtvis vad för system som ska störtas, vad det ska ersättas med, och hur.
Internationella Marxistiska Tendensen kämpar i över 40 länder för ett revolutionärt socialistiskt alternativ till kapitalismen. Vi växer fort, men möjligheterna för en revolutionär organisation växer ännu snabbare. Socialism i vår livstid är ingen abstrakt paroll – det är både en konkret möjlighet och nödvändighet. Gå med oss i kampen för ett genuint revolutionärt socialistiskt alternativ – för att göra slut på kapitalismens barbari en gång för alla.