En obrukbar aula som rektorn är utelåst från, ett permanent hål i skolgårdens asfalt som aldrig lagas riktigt och lärarassistenter som avskedas för kommunkassans skull. Efter att Härnösands kommun sålt majoriteten av sina fastigheter till privata företag, betalar Härnösands kommuns invånare idag 130 miljoner kronor om året i hyra för kommunens skolor, förskolor och äldreboenden: rakt ned i fickorna på såväl svenska storföretag som utländska investeringsbolag.
2007 stod Härnösands kommun inför ett svårt ekonomiskt läge. Utöver nedläggningen av ett flertal fabriker i kommunen hade välfärden urholkats, sjukhuset hade lagts ner, och det hade även Skatteverkets och Försäkringskassans kontor i staden. Kommunen var tungt skuldsatt. Efter att deras huvudsakliga kreditgivare hotat att inte låna ut mer behövde de minst 300 miljoner kronor för att amortera på sina lån – och det snabbt. Kommunens enda egentliga tillgångar var dess fastigheter. Så togs beslutet att sälja nästan alla kommunens lokaler till fastighetsbolaget Kungsleden.
Naturligtvis lovade högern guld och gröna skogar. Dåvarande kommunalråd Jonny Lundin (C) sa när försäljningen blev känd att “med den här affären vädrar vi morgonluft igen, den ger oss en unik möjlighet att skapa en långsiktigt hållbar ekonomi,” med “brett samförstånd över partigränserna”. Även bland Socialdemokraterna röstade en majoritet för. Kommunen fick 880 miljoner kronor för byggnaderna och krisen var till synes avvärjd.
Politikernas tanke var att Kungsleden skulle bli en långvarig och stabil ägare av kommunens före detta fastigheter. Men inom kort såldes fastigheterna vidare till ett annat företag, och sedan ännu ett annat, innan de hamnade i händerna på numera krisande SBB. Nu har SBB, vars aktier rasat på börsen, sålt vissa av fastigheterna vidare, men inte ens kommunpolitikerna själva verkar kunna hålla reda på alla nya hyresvärdar. I ett försök att minnas tidslinjen sade kommunalrådet Andreas Sjölander “Kungsleden, Hemsö Fastigheter, Hemfosa, SBB och nu Educo. Kanske har jag missat någon affär?”, till Vi Lärare.
Alla ägare har däremot en sak gemensamt: att de snabbt höjer hyrorna. Svenska skolor får cirka 100 000 kronor per elev från kommunen, av dessa gick 15 000 per elev till att betala skolornas hyra 2018, och nu är siffran närmare 22 000. I år höjdes hyrorna med 11 procent. Detta betalar kommunen för med nedskärningar – bland annat har två lärarassistenter nyligen avskedats. Lokalerna är inte bara dyra, de är också dåliga. Ägarna gör allt vad de kan för att slippa göra underhåll eller nödvändiga renoveringar och när de väl görs görs de på billigaste möjliga sätt, eller också används de som ursäkt för att höja hyrorna ännu mer.
Kommunen vill numera köpa tillbaka åtminstone en del av fastigheterna, men det har visat sig mycket svårt att ens påbörja förhandlingar. Fastigheterna ägs inte längre av ett företag utan av en förvirrande skara, både svenska och utländska. Vissa fastigheter delägs till och med av flera olika företag. I vilket fall skulle ett sådant uppköp behöva betalas med lån: istället för ockerhyra till fastighetsbolagen blir det ockerränta till bankerna.
Fastighetsbolaget SBB:s kris, som utlösts av inflation och räntehöjningar, har gjort situationen ännu mer ohållbar. Liksom kommunen före dem har SBB i ett desperat försök att få pengar till att amortera på lån sålt delar av sitt bestånd i Härnösand till andra privata aktörer och höjt hyrorna så mycket det bara går för fastigheterna de fortfarande äger. Detta kan mycket väl ske med fler fastighetsföretag – hela sektorn kännetecknas av enorma ohållbara skuldbelopp. Notan kommer Härnösands arbetare att få stå för.
“I grunden handlar det om demokrati,” sade rektor Juntikka till DN. “Var lägger vi makten att påverka? Så länge kommunen ägde fastigheterna kunde jag rösta på dem som förde en vettig förvaltning. Men den demokratiska processen är satt ur spel här – jag kan inte rösta för vad SBB ska göra eller inte.”
Det är helt rätt. Det privata ägandet över samhällets resurser är oförenligt med riktig demokrati. Härnösands invånare har inget att säga till om när det gäller deras egna barns skolor, på samma sätt som vi inte har något att säga till om på Ica eller i Volvos fabriker. Marknadens anarki och företagens vinster sätter käppar i hjulet för alla försök till rationell förvaltning. För att få ett slut på det hela måste vi expropriera fastighetsföretagen, sätta lokalerna i gemensam ägo och demokratiskt förvalta dem i vanliga människors intresse.