Ytterligare en kris har under de senaste tre dagarna drabbat Egyptens militärregim. Hundratals egyptier i olika städer har gett sig ut på gatorna för att protestera mot att man skurit ned i antalet subventionerade varor – främst bröd – i en stridbar och ilsken reaktion mot al-Sisis attack på de arbetande och fattiga.
Nedskärningen av subventioner lades fram tidigare i veckan. Den nytillsatta livsmedelsministern Ali Meslehi från Mubarak-tiden har ensidigt bestämt att man ska minska antalet subventionerade livsmedel för de med ransoneringskort av den sämre graden – huvudsakligen de fattigaste. Dessa har fått ett kort med det ironiska namnet guldkort, vilket inberäknar personer med papperskort eller utan kort.
De bagerier som regeringen kontrollerar får vanligen 1500 limpor subventionerat bröd till denna grupp, vilket nu har minskats till 500. De som tidigare kunde köpa 20 subventionerade limpor har fått sin ranson sänkt ytterligare, till bara fem limpor. På grund av bristen på bröd är det osäkert om de ens kan få så många. Detta kommer att påverka vardagen drastiskt för samhällets fattigaste.
När beslutet fattades på måndagen, utbröt småskaliga protester i mindre städer. Till en början blev de ignorerade av media. Men på tisdagen bröt protester även ut i och kring städer som Alexandria, Giza, Minya och Kafr el-Sheikh.
I ett av landets fattigaste områden, Imbaba i Giza, stormade hundratals personer in i de statliga kontoren för subventionerade varor och drabbade samman med de anställda innan kravallpolis anlände. Den uppretade massan hade köat från den tidiga morgonen för att få sin dagliga ranson när de möttes av det stränga beslutet.
I Alexandria spred sig upprorsstämningen över hela staden. I Al-Mansyisha och Dikhila, stadens största arbetarklassområden, ledde protesterna även till vägblockader och kaos. Polisen försökte skrämma de som protesterade, men möttes av folkmassor som skanderade slagord mot ministern och regeringen. I Desouk, en stad i norra Egypten, blockerade de protesterande huvudvägar och järnvägsspår, skanderande ”vi vill ha bröd”.
Under tisdagsnatten försvarade ministern sitt beslut i nationell tv, och sa att han ville stå upp mot korrupta bageriägare och mot de som genomför bidragsbedrägerier för att få billigare bröd. Han lägger i praktiken skulden på de fattiga.
Beslutet slår hårt mot de fattigaste, och är en del av en mer långtgående attack från den egyptiska staten, som också har minskat subventionerna och höjt priset på transport, bränsle och mediciner. Svårigheterna för massorna blev än större när regeringen beslutade att införa en flytande växelkurs för det egyptiska pundet, vilket ledde till att den snabbt sjönk mot den amerikanska dollarn. Al-Sisis propagandamaskin har tillsammans med hans diplomatiska och ministeriella nickedockor försvarat detta beslut internationellt. Den egyptiska centralbankschefen Tarek Amer beskrev detta som ett steg ”som gjorde hans fru nöjd”, men det har orsakat en enorm misär för egyptier som redan lever i fattigdom.
Det är inte första gången vi ser bröduppror i Egypten. År 2008 kulminerade bröduppror i protester som i sin tur resulterade i flera döda till följd av polisrepression – brödmartyrerna. Sen dess verkar inget ha förändrats: Ali Meselhi – som var högt uppsatt i Mubaraks regerande parti 2008 – är nu ordförande för parlamentets ekonomiska kommitté och ansvarig för förmedlingen av basvaror. De personer som styrde Egypten under Mubarak-eran har börjat arbeta sig tillbaka till sina gamla positioner.
Under tiden har Egyptens ökända underrättelsetjänst Mukhabarat anlitat två amerikanska reklambyråer, för miljontals dollar, som har i uppdrag att bedriva lobbyverksamhet i väst för att sprida en mer positiv bild av landet utomlands. Staten försöker också desperat att romantisera bilden av landets turistnäring, särskilt efter attackerna mot utlänningar, som mordet på Guilio Regeni och morden på passagerarna i en mexikansk turistbuss som utfördes av armén.
Medan Egypten spenderar miljoner på att förbättra sitt rykte utomlands, genom den parasitära diplomatin och turistnäringen, lider landets fattiga (en avgörande väljargrupp som al-Sisi stödde sig på för att komma till makten) såväl av arméns och polisens fysiska förtryck som av Sisis ekonomiska politik.
Dessa protester bör ses i ljuset av andra, mindre uppror som har ägt rum mot al-Sisi och hans regim. I Port Said organiserades tidigare i februari civil olydnad genom att släcka lampor, i protest mot dödsdomar mot de män i staden som anklagats för att ha deltagit i massakern på Port Said Stadium. I november 2016 ägde en annan protest rum bland unga koptiska män. De kritiserade regeringen för att de inte vidtog nödvändiga åtgärder för att säkra katedralen i Abbasia då 27 kopter dödades i samband med Islamiska statens bombning av kyrkan. I september samma år protesterade lokalborna i olika städer mot bristen på subventionerad modersmjölksersättning, vilket ledde till att armén tog över verksamheten och monopoliserade industrin.
Allt detta avslöjar den egyptiska kapitalismens djupa kris. Den genomruttna kapitalismen är till och med oförmögen att förse de egyptiska massorna med de mest basala livsförnödenheter. 100 år efter den ryska revolutionen skanderar de egyptiska massorna ”bröd!”. Det enda sättet att lösa detta problem är att följa de ryska arbetarnas och böndernas exempel, ta makten i sina egna händer och störta det kapitalistiska systemet en gång för alla.
Artikeln publicerades först den 8 mars på marxist.com.