Denna artikel skrevs 1990 av Ted Grant – grundaren av IMT – som var aktiv i den trotskistiska rörelsen vid tidpunkten för Trotskijs död. I denna artikel minns Ted Grant dagen då nyheterna om Trotskijs mord kom på radion medan han låg i en sjukhussäng. Artikeln publicerades för första gången i Militant den 17 augusti 1990.
”Man blir fortfarande tårögd”
Det går inte att föreställa sig ursinnet, ilskan och frustrationen som alla kamrater i hela världen kände. Det var den nittonde gången som de försökte mörda honom; denna gång lyckades de.
Krigshändelserna var så kollosala vid den tidpunkten att Trotskijs död inte fick det genomslag som den skulle ha fått i fredstid. Det var därför Stalin avsiktligt mördade honom just då. Han trodde inte att det skulle märkas i krigets allmänna villervalla. Men det påverkade oss enormt mycket och gjorde oss ännu mer bestämda att fortsätta Trotskijs arbete, vilket vi gjorde i Storbritannien och internationellt under åren som följde.
Vi var en aning kritiska vid den tiden mot det amerikanska Socialist Workers’ Party för att de inte vaktat honom bättre, men givetvis sade vi ingenting offentligt. Vad var det för mening när mordet redan hade ägt rum?
Vårt omedelbara svar var att lansera en kampanj för att avslöja stalinisternas brott. Nyheterna om mordet presenterades av JR Campbell i det brittiska kommunistpartiets tidning Daily Worker på den tiden på ett helt skandalöst sätt, som om en av Trotskijs anhängare hade mördat honom, och Stalin och byråkratin inte hade något med saken att göra. Vi avslöjade denna lögn.
Vid denna tidpunkt var jag engagerad i Workers’ International League, och byggde kampen mot det imperialistiska kriget. Vi drev en kampanj för att en Labour-regering skulle komma till makten och sedan, om det blev nödvändigt, föra ett revolutionärt krig mot Hitler, efter att ha nationaliserat ekonomin.
Utan Trotskij skulle vi ha varit blinda. Han var på många sätt till och med större än Lenin, i det teoretiska arbete han gjorde mellan 1923 och 1940 för att fördjupa och utveckla marxismens och leninismens idéer. Hans analyser av händelserna i Spanien, i synnerhet revolutionen 1931-37, Frankrike och Storbritannien vid tidpunkten för generalstrejken, Kina åren 1925-27 och Tyskland under kampen mot Hitler, beväpnade hans anhängare för den kamp som skulle komma.
Framför allt; utan Trotskij skulle vi inte ha haft en analys av stalinismen. Hans kritik av den kommunistiska internationalen visade sig gång på gång vara korrekt i händelsernas ljus.
Vi kände en brinnande sorg, eftersom Trotskijs kanske bästa arbete gjordes under hans sista år i livet. Hans bok Till marxismens försvar förblir korrekt till denna dag i sin analys av Sovjetunionen och stalinismens utveckling.
Han visade att byråkratin inte var någon ny klass eller ny formation utan en avvikelse från socialismen som inte kunde leda till socialism. Hans fantastiska bok om Stalin skrevs också på den tiden, även om den publicerades först 1945. Stalin utövade påtryckningar på USA:s, Storbritanniens och andra länders regeringar för att förhindra bokens publicering före krigets slut. Om han hade levt i ytterligare fem år, och skrivit material av det slaget, hade det varit en enorm fördel för arbetarrörelsens utveckling.
Om Trotskij hade varit i livet under efterkrigstiden hade det inte gjort någon grundläggande skillnad för händelseutvecklingen – stalinismens seger å ena sidan och kapitalismens återhämtning å den andra. Detta berodde på stalinismens och reformismens politik, som förhindrade revolutionens fullbordande, vilket Trotskij hade motsett.
Om de så kallade kommunistpartierna i Frankrike, Storbritannien, Tyskland och andra länder hade varit revolutionära partier, så hade de kunnat genomföra revolutionen på den europeiska kontinenten och löst arbetarklassens problem nationellt och internationellt en gång för alla.
Men om Trotskij levt längre hade han beväpnat arbetarna bättre. Det skulle inte ha blivit de fullständiga katastrofer som de gjorde sig skyldiga till, som påstod sig stödja Trotskij, men som i verkligheten helt förvrängde hans idéer. Och det skulle inte ha blivit så många förluster för rörelsen vid den tiden och senare om Trotskij hade funnits där för att orientera och leda den.
Han skulle ha gett sitt stöd till vår analys av dessa händelser – att kapitalismen skulle konsolideras, åtminstone i de industrialiserade länderna, och att stalinismen skulle konsolideras i Östeuropa och Sovjetunionen under en kortare period, en period som nu har passerat.
Dessa idéer har visat sig vara helt och hållet riktiga och de kommer nu att bevisas ytterligare under den period av kamp som öppnas upp under 1990-talet. I synnerhet visar nyheterna från Sovjetunionen – Gorbatjovs öppet kontrarevolutionära rörelse för ett återvändande till kapitalismen – hur korrekta Trotskijs analyser av stalinismen och de processer som äger rum i världen var.
Byråkratierna drivs till att försöka upprätthålla sina privilegier genom att förvandla sig till kapitalister och öppet gå över till kontrarevolutionens sida, precis som Trotskij förutsåg.
De försöker hitta hjälp och stöd från människor som Bush, Thatcher och Kohl. Det är vämjeligt att se hur Gorbatjov kryper för imperialisterna. I den period som öppnar sig, kommer kapitalismen att gå in i nedgång, sjukdom och upplösning, på samma sätt som stalinismen redan upplösts i Östeuropa och Sovjetunionen.
Under de senaste femtio åren har vi byggt, försvarat och fördjupat Trotskijs idéer och byggt en rörelse som kommer att bli segerrik i att förända Labour-partiet, fackföreningarna och samhället i Storbritannien och internationellt. Vi kommer att förbereda vägen för den fullständiga återupprättelsen för Trotskijs idéer.
När man tänker tillbaka på mordet på Trotskij blir man fortfarande, än i dag, tårögd.
Vilka enorma uppoffringar han gjorde. Hans familj mördades och hans kamrater, de gamla bolsjevikerna, utrotades fullständigt. Stalinisterna och den reformistiska reaktionen segrade. Trotskij gick igenom allt det men det stoppade honom inte från att göra det nödvändiga arbetet i att förbereda kadrerna för rörelsens utveckling. Det är på grundval av hans idéer, dock genom att utveckla och fördjupa dem, som vi kommer att gå framåt till segern.