Teater Tribunalen sätter under maj upp Att malas ner, en pjäs som skildrar nedmonteringen av välfärdsstaten och hur det kan drabba den som inte längre kan arbeta. Revolution har varit där och sett den.
”Klassamhället är en integrerad del av statsapparatens förvaltning. De myndigheter som en gång inrättades i välfärdsstatens tjänst har successivt förvandlats till klassförtryckets frontlinje, och de rättsvårdande instanser som överprövar dessa myndigheters beslut har till uppgift att ge den förda politiken legalitetens förnuftiga sken. Den pågående, omvända klasskampen – det vill säga de rikas uppror mot de fattiga – är inbyggd i själva administrationen”
Så skriver pjäsförfattaren Jan Käll om pjäsen Att malas ner som just nu sätts upp i Teater Tribunalens tillfälliga källarscen i Norra Ulvsundas industriområde. Där gestaltar Anna-Maria Käll på ett brutalt ärligt sett en utsliten före detta hemtjänstarbetare som till följd av en arbetsskada – en söndersliten axel – hamnat mellan stolarna och i hemlöshet. ”Det var på grund av glappet”, beskriver hon: glappet som uppstår när Försäkringskassan anser en för frisk för att ha rätt till sjukpenning, men Arbetsförmedlingen anser en för sjuk för att kunna arbeta. För en gammal kassettbandspelare, och inför en brandskyddsinspektör hon tagit till fånga med avsikt att mala ner honom i en köttkvarn och skicka honom till statliga myndigheter, berättar hon sin historia. Hur kan det bli såhär? När man hela sitt liv arbetat, inte druckit alkohol, inte missbrukat, inte legat någon till last – hur kan det bli såhär? Måste det inte vara något fel på systemet?
Försäkringskassans nuvarande organisation har varit på plats sedan 1995, som ett resultat av nittiotalskrisens stålbadspolitik. Det motiverades med att statens kostnader behövde sänkas. Lagtekniskt innebar det att en mening sköts till i stycket om allmän försäkring. Försäkringskassan skulle från och med då i bedömningen av huruvida den som söker sjukpenning hade nedsatt arbetsförmåga, ”bortse från arbetsmarknadsmässiga, ekonomiska, sociala och liknande förhållanden”. Detta tillägg har sedan dess möjliggjort för Försäkringskassan att varken behöva ha situationen på arbetsmarknaden i åtanke, eller den enskildes förutsättningar att få arbete. Det gjorde att man kunde rekommendera en arbetsskadad grovarbetare att till exempel söka ett enklare kontorsarbete, utan ta hänsyn till om sådana arbeten överhuvudtaget fanns att tillgå eller om den sökande hade utbildning för, eller skulle klara av ett sådant arbete.
Det är detta som drabbat den före detta undersköterskan i Att malas ner. Skadan hon ådrog sig till följd av nedskärningarna på arbetsplatsen – som ledde till att hon på grund av underbemanningen och tidsbristen började göra lyft som i längden var skadliga – vilket till sist gjorde att hon inte längre kunde arbeta. Och eftersom nedskärningarna drabbat också Försäkringskassan fanns det ingen hjälp att tillgå. Hon åker då ut i kylan.
Under de 25 år som gått sedan nittiotalets lagförändring har lagstiftningen kring allmänförsäkringen ytterligare stramats upp: faktum är att det blivit vad vi idag kallar sjukförsäkringen, och som i själva verket inte längre är en försäkring, utan någonting man själv genom skatteuttag måste erlägga premie till. Trots att antalet sjukpenningssökande ökade med 70 procent på fem år införde regeringen 2015 ett nyligen avskaffat krav på att antalet dagar med sjukpenning och rehabiliteringspenning per försäkring skulle ligga på 9,0 dagar. I samma veva kunde Dagens ETC avslöja att anställda på Försäkringskassan som ger många avslag premierats och berömts.
Eftersom regeringen inte vill eller kan attackera det verkliga problemet – nämligen en växande stress till följd av krisen i det kapitalistiska systemet – så läggs i stället skulden på den enskilde. Kvinnan i pjäsen har ägnat hela sitt liv åt vård och omsorg, åt att ta hand om samhällets gamla, till priset av ett enormt slitage på kroppen och en dålig lön – för arbete som inte genererar vinst är i det här systemet ingenting värt. Nu beskylls hon för att ha gjort fel val. Hämndbegäret hon känner är fullkomligen legitimt.
Att malas ner är en politisk teaterupplevelse som dröjer sig kvar. Liksom kylan i pannrummet känns den i kroppen. För det här är verkligheten i ett krisande kapitalistiskt system. Först drabbas de som anses förbrukade, de som inte längre anses kunna bidra till systemet. De som kanske har allra minst möjlighet att kämpa emot. Men gradvis vänds siktet mot oss alla, genom nedskärningar i offentlig sektor, genom utförsäljningar, genom attacker mot arbetsrätten, och genom ökad stress och press på arbetsmarknaden.
Vi är på väg in i en ny lågkonjunktur, och redan idag har nio av tio kommuner sparkrav på sig – vi kommer bara att få fler och fler berättelser som denna. Det finns bara ett sätt att få stopp för detta – och det är genom klasskamp mot nedskärningarna, och i slutändan för ett samhälle som istället för utsugning och förtryck kommer kunna ge alla ett bra liv: socialismen.
Att malas ner spelas på Teater Tribunalen tom 26 maj.