(V)iktigare roll för Sjöstedt och Co att spela

av Christer Bengtsson
Foto: Partiledarveckan Almedalen/Wikimedia commons (CC BY-SA 2.0)

Vänsterpartiet valde Jonas Sjöstedt till partiordförande, precis som i stort sett alla medier förutspått. Vad som är hönan respektive ägget i den processen kan vi lämna därhän. Jonas Sjöstedt låter i hög utsträckning som en vänstersosse, och skiljer sig inte politiskt från Lars Ohly på något tydligt sätt.

Det som skiljer Jonas Sjöstedt är möjligen det faktum att han inte tillhört det ledargarnityr som styrt Vänsterpartiet sedan Ohly tillträdde som partiordförande. Möjligen har Sjöstedt en mjukare syn på organisatoriska frågor, han har gjort uttalanden som antyder det. Någon avgörande skillnad kommer det dock inte att innebära.

Avanti har tidigare skrivit om vilken betydelse en partiledare har (och inte har). Den som förväntar sig ett helt nytt och annorlunda vänsterparti med Sjöstedt vid rodret, kommer att bli besviken. Verklig förändring kommer inte från en mer eller mindre byråkratiserad partiledning, utan från radikala medlemmar som pressar på för byggandet av ett kämpande parti.

Vänsterpartiets kongress bjöd på några ljuspunkter, intressant nog i strid med partistyrelsens linje. Bland annat beslöts att Vänsterpartiet ska “ta täten för att återinföra förbudet mot bemanningsföretag, avskaffa möjligheten till allmän visstidsanställning och starkare begränsa arbetsgivarnas möjlighet att utnyttja timanställningar”. Detta är viktiga frågor, kanske helt avgörande, för stora delar av arbetarklassen i Sverige. Om inte partiledningen lyckas med att fuska undan kampen för dessa frågor (uttalanden från Sjöstedt hänvisar till en oklar framtid, lång sikt, etc) kan detta vara en del i att göra Vänsterpartiet till en kraft att räkna med. I spetsen för de radikalare delarna av arbetarklassen.

Samtidigt pågår en strid mellan höger och vänster i det socialdemokratiska partiets topp, där högern nu lyckats avsätta Håkan Juholt som partiordförande. Hela processen med mediadrev mot Juholt och interna knivhugg i ryggen, etc, har i tysthet påverkats och till viss del drivits av högerbyråkrater ledda av personer som Tomas Östros, Mikael Damberg m.fl.

Huruvida avsättningen av Juholt innebär att högern återtagit makten över socialdemokratiska partiet är ännu oklart, striden är inte avgjord. I och med valet av Stefan Löfvén har dock högern tagit ett steg framåt. Vänstern kan fortfarande vara den starkare parten, men troligen inte. En vänster som gick framåt med radikala idéer om en politik för att förändra samhället i grunden, en socialistisk politik, i stället för taktiserande kring personfrågor skulle kunna vinna partiets majoritet och även regeringsmakten och behålla den. Om partihögern återtar makten innebär det dock en fortsatt kräftgång för socialdemokratin, samtidigt som de fattigare blir fattigare och de rika rikare i ett Sverige styrt av borgerligheten.

Håkan Juholt har blivit politiskt omöjlig genom regelbrott som inte var regelbrott (men moraliskt helt förkastligt), politiska misstag, m.m. Hans misstag har varit att han levt samma privilegierade liv som alla andra byråkrater. Det finns troligen inte någon heltidspolitiker utan skelett i garderoben. Det ursäktar honom naturligtvis inte, men det visar på nödvändigheten i bortagandet av byråkratins privilegier. De ska leva på samma nivå som dem de skall representera, arbetarklassen. Här är det intressant att notera att Vänsterpartiets kongress, mot partistyrelsens vilja, beslutat att ingen heltidspolitiker får tjäna mer än 27500 kr/mån efter skatt. Allt över den nivån ska betalas till partiet. Det är inte arbetarlön, inte ens nära, men det är ett steg i rätt riktning.

I detta politiska läge, med ett socialdemokratiskt parti i kris och ett vänsterparti som fattat radikala beslut som kan tilltala arbetarklassen, kan vi åtminstone på kort sikt få se drastiska förändringar i arbetarrörelsens inre politiska landskap. Vänsterpartiet kan stärka sin position enormt. Men för detta krävs att man gör en ordentlig analys av samhället med hjälp av den marxistiska metoden och att man tar strid först för de krav man redan formulerat på kongressen men också en större strid. Striden mot kapitalismen som system.

Christer Bengtsson
Medlem i Vänsterpartiet Botkyrka

  

 


 

PRENUMERERA PÅ REVOLUTION

Om du gillar den här artikeln, teckna en prenumeration på Revolution. För endast 329 kr får du 10 nr av Revolution med 20 sidor välmatade med marxistiska analyser av klasskampen i Sverige och internationellt.

Du kan också ge en donation.