Över hela Australien demonstrerar nu tiotusentals människor mot det ökade våldet mot kvinnor, men den härskande klassen har inte erbjudit något annat än skamlös arrogans i gengäld.
Demonstrationerna utlöstes av en rad hemska brott på kort tid – bland annat knivdåden i köpcentret Bondi Junction och mordet på 28-åriga Molly Ticehurst, av en man som just hade åtalats för att ha våldtagit och förföljt henne.
I mars visade en undersökning att drygt hälften av Australiens kvinnor känner sig otrygga när de går ensamma på kvällen. Var fjärde dag mördas en kvinna av sin partner.
Premiärminister Albanese blottade sin arrogans när han vid en demonstration i huvudstaden sa till organisatören: ”Vill du att jag ska tala eller inte? Jag är premiärminister. Jag styr det här landet”, samtidigt som han slet till sig mikrofonen.
Albanese må ha rätt i att han styr landet, men vem styr han det för? Inte för de kvinnor som är rädda för att gå ensamma på gatorna, i det som påstås vara ett utvecklat, upplyst och demokratiskt land. Med varje skandal undergräver den härskande klassen sitt förtroende. Och allt fler kräver förändring.
Men Australiens kvinnor kommer inte att skyddas av nya lagar eller fler poliser. Endast genom materiell befrielse – inte bara kvinnohärbärgen utan även bra löner, mödravård, äldreomsorg, ekonomiskt oberoende och rätt till bostad – kan kvinnor befrias från våldsamma män. Bara kapitalismens störtande kan lägga grunden för verklig frihet för alla förtryckta, i synnerhet kvinnor.