Minst 98 människor har dödats av två explosioner i den största terrorattacken i Turkiets historia, och hundratals fler har skadats. Detta är en tydlig fortsättning på en terrorkampanj mot vänstern i Turkiet, men har också fått en motreaktion där tiotusentals har tagit till gatan för att protestera mot regeringen och deras anlitade banditer.
Artikel från Marxist.com den 10 oktober 2015.
Ankara’daki Barış mitinginde patlama anı!
Posted by Siyasihaber.org on den 10 oktober 2015
Den tragiska händelsen ägde rum utanför Ankaras järnvägsstation där tusentals samlades för en fredsdemonstration arrangerad av offentliganställdas fackliga konfederation (KESK), de revolutionära fackföreningarnas konfederation (DISK), turkiska medicinsamfundet (TTB) och facket för ingenjörer och arkitekter (TMMOB).
En av de två explosionerna ägde rum bland HDP-demonstranter som just hade börjat marschera, och den andra bland pro-Partizan-Kaldıraç-demonstranter. Bland de döda finns åtta medlemmar i EMEP-partiet, inklusive en medlem i styrelsen för denna vänsterorganisation. De brutala attackerna var utformade för att orsaka maximalt kaos och död.
Ett uttalande från det kurdbaserade vänsterpartiet HDP löd: ”Det bör förtydligas att det inte fanns några poliser på plats runt brottsplatsen när explosionen inträffade. Kravallpolisen anlände till platsen efter 15 minuter. Men när de anlände attackerade de människor som hjälpte skadade med tårgasgranater.”
Ordföranden för journalistfackförbundet (CGD), Ahmet Abakay, sade att ”De bepansrade polisfordonen anlände till och med innan någon ambulans skickades. Förövarna är väldigt välkända. De försöker säga till oss att de kan döda oss och sedan förhindra några nyheter om dödandet.”
Huseyin Demirdizen från Turkiets läkarförbund TTB sade att ”medan läkarna i Sjukvårdsarbetarfacket uppmanade folk att donera blod, sade regeringen att det inte fanns något behov av blod. Om sjukvårdsarbetarna inte redan fanns på mötesplatsen hade antalet döda och skadade varit mycket större.”
Samtidigt hade en order getts om att blockera alla turkiska media och sociala nätverk från att rapportera om händelsen.
Den turkiska presidenten Recep Tayyip Erdoğan ”fördömde starkt” attacken men hans ord dräpte av hyckleri. Om attacken utfördes direkt under regimens överinseende eller om den utfördes ”självständigt” av islamistiska styrkor – som har fått stöd av Erdogan – är irrelevant.
Selahattin Demirdizen, en av ledarna för HDP, skyllde på det regerande AKP.
”AKP har blod på sina händer och de stödjer denna terror (…) I detta land blir man skjuten om man kritiserar regeringen… Om du inte stödjer regeringen kommer du fråntas dina grundläggande mänskliga rättigheter och medel för att leva ditt liv (…) Om ett barn slänger en sten på polisen kommer de att besvara det med en kula. (…) Vi står inför en mordisk maffiastat. Hur är det möjligt att en stat med ett så starkt underrättelsenätverk inte hade någon information innan attacken?”
Denna attack är bara en fortsättning på den terrorkampanj som Erdogan inlett mot kurderna och vänstern under den sista perioden. Liknande om än mindre dödliga bombattacker har genomförts mot HDP-möten under den senaste valkampanjen i våras. En liknande attack som hade tydliga kopplingar till den turkiska regeringen ägde rum i området Suruç i juli, där 32 unga vänsteraktivister dödades. Sedan den har en våg av hundratals våldsamma pogromer och terrorattacker mot kurdiska områden i Turkiet ägt rum under tydligt skydd av statliga styrkor. En våldsam kampanj genomförd av turkisk militär i kurdiska områden har också lett till att fler än 1000 har dödats medan regeringen inlett juridiska processer för att fängsla HDP:s ledare.
Allt detta har tydligt sikte på de turkiska valen som ska äga rum den 1 november. En växande klasskamp och motstånd mot Erdogan har återspeglats i vänsterpartiet HDP:s framväxt, som kom in i parlamentet med 13 procent av rösterna. Erdogan, som varit ovillig att acceptera att han förlorade sin majoritet i parlamentet, har börjat försöka provocera fram ett inbördeskrig med PKK och piska upp antikurdiska stämningar inom den turkiska delen av befolkningen. Faktumet att dagens terrorattack äger rum samtidigt med att PKK utlyst en ensidig vapenvila är kanske ingen slump. Det finns en förmodan om att attacken skulle ha planerats för att provocera PKK till att bryta vapenvilan.
Det verkliga målet för den statliga terrorn är att splittra turkiska och kurdiska arbetare och ungdomar så att Erdogan ska kunna krossa dem båda. Men det verkar som att hans handlingar lett till en motreaktion. Tiotusentals människor har spont tagit till gatan, för att protestera mot Erdogan-regeringen. I Istanbul har tiotusentals gått till det historiska Taksim-torget och ropat ”vi känner till mördarna” och ”vi är inte rädda”. En annan banderoll löd: ”Staten är mördaren”. Samtidigt har vänsterfackföreningsfederationerna utlyst en 48 timmars generalstrejk på måndag och tisdag.
State is the murderer, reads the banner in #Istanbul protest amid the bomb attack in #Turkey via @imc_televizyonu pic.twitter.com/3ZN7km2Gz0
— Erdinc Ergenc (@erdierge) October 10, 2015
I ett gemensamt upprop om kamp mot statsterrorism har offentliganställdas fackliga konfederation (KESK), de revolutionära fackföreningarnas konfederation (DISK), turkiska medicinsamfundet (TTB) och facket för ingenjörer och arkitekter (TMMOB), uttryckt sin ilska och förklarat att de har kommit överens om en generalstrejk mot regeringen och för fred. Uppropet underströk: ”För att protestera mot den fascistiska massakerna och minnas våra vänners död är vi nu i sorg i 3 dagar. Generalstrejken är den 12 och 13 oktober.”
İstiklal Caddesinde onbinler hükümet istifa sloganlarıyla yürüyor
Posted by Öğrenci Kolektifleri on den 10 oktober 2015
Internationella Marxistiska Tendensen uttrycker sin fulla solidaritet med släktingar, kamrater och vänner till offren och deras organisationer. Vi uppmanar alla våra anhängare att delta i de protester som redan håller på att organiseras.
Erdogan-regimens hänsynslösa arrogans kan få den motsatta effekten mot den som avses. De turkiska massorna är trötta på fattigdom, misär och den korrupta och arroganta Erdogan-regimen. Om den organiserades på radikal grundval, kunde denna rörelse potentiellt förvandlas till ett revolutionärt uppror som skulle svepa den framväxande diktatorn åt sidan och inleda ett nytt kapitel i Turkiets historia.
Ned med statsterrorism!
Hämnas martyrernas död genom att organisera en revolutionär resning mot deras mördare!
Ned med mördar- och banditregeringen!