“Jag har jobbat inom vården i decennier och snart dags för pension för mig. (…) jag har också sett hur sjukvården nedmonterats. Jag ser på mina yngre kollegor som kommer in med driv och engagemang men slutar ett par år senare för att arbetsmiljön är oacceptabel.” Så här skriver en undersköterska till Instagram-kontot Vården vittnar VGR (Västra Götalandsregionen), ett konto som är fyllt med berättelser från den svenska sjukvården.
Det är ingen ljus läsning om en fungerande välfärd och framtidstro, utan ett desperat rop på hjälp från vårdarbetare i regionen som utstår ohållbara arbetsförhållanden och tvingas bedriva direkt patientfarlig vård.
Sedan den 21 maj har Vårdförbundet varslat och tagit ut nästan 4000 sjuksköterskor i 6 regioner i strejk, mot just överbelastning och ohållbara arbetsvillkor. Strejken är en protest mot avtalsförslagen för 2024 från arbetsgivarna SKR (Sveriges kommuner och regioner) och Sobona. Kraven från sjuksköterskor i Vårdförbundet rör framförallt en förkortad arbetsvecka – från 38 timmar och 15 minuter till 37 timmar i veckan. Detta innebär i arbetstid en 15 minuter kortare arbetsdag för sjuksköterskor. Men inte ens detta blygsamma krav för att göra livet för sjuksköterskor mer drägligt kan arbetsgivarna gå med på.
En av tre fackligt anslutna sjuksköterskor jobbar idag deltid, inte för att ha mer tid till familj, vänner och fritid, utan för att de vet att de kommer tvingas till övertidstimmar som garanterar heltidsarbete och mer därtill. Vårdförbundet rapporterade att deras 2000 medlemmar i Region Västmanland gjorde 100 000 övertidstimmar under 2023.
På min arbetsplats, där jag arbetar som undersköterska i nära samarbete med sjuksköterskekollegor märker jag av precis den här trenden. Mina kollegor ställer systematiskt upp på heldagar och extrapass för att täcka luckor i bemanningen. 7-dagars arbetsveckor och arbetspass som sträcker sig över halva dygn hör inte till det ovanliga. Just mina kollegor är inte uttagna i strejken men jag märker ett stort stöd för de krav som ställs på kortare arbetsdag och en bättre kompensation för sjuksköterskornas arbete. Flera av mina kollegor har uttryckt att de också vill strejka för bättre villkor.
När de uttagna sjuksköterskorna lämnade sina avdelningar och arbetsuppgifter och gick ut i strejk den 4 juni klockan 11.00 var det flera av mina kollegor som skyndade mot fönster med telefonerna i högsta hugg och filmade de strejkande sjuksköterskorna som drog fram över sjukhusområdet.
Den här strejken är en viktig markering från Vårdförbundet och regionens sjuksköterskor och strejken skiljer sig från flera andra strejkvarsel som vi sett den senaste tiden. Vårdförbundet har gått på en betydligt mer offensiv linje jämfört med andra fack. Till exempel Kommunal som tidigare i år varslade om strejk för bland annat köks- och städpersonal i kommun och region, men med relativt lågt ställda krav som arbetsgivarna lättare kunde gå med på för att undvika att strejken blev verklighet.
Strejken har fått stort stöd bland såväl uttagna arbetare och de som ännu är undantagna, och från yrkesgrupper runt sjuksköterskorna – bland undersköterskor, läkare och annan vårdpersonal. I Jönköping och Östersund, två regioner som inte tagits ut, har Vårdförbundet och vårdarbetare hållit manifestationer för att rädda vården. Det är tydligt att strejken är ett uttryck för en lång tids frustration över en vård som tvingats genomgå prövning efter prövning, med pandemi, nedskärningar, privatiseringar och omorganisering – som överallt lett till hårdare press på arbetarna på golvet.
Just mobilisering för solidaritet och stöd för sjuksköterskorna var fram till manifestationerna något som saknades. På Sahlgrenska universitetssjukhus har man inte satt upp någon strejklinje, vilket leder till att kampen inte blivit lika märkbar för arbetarna som inte är uttagna och inte heller för allmänheten och patienter. Detta har lett till att frågetecken kring strejken, avtalsrörelsen och vad man kan göra för att hjälpa till, inte har besvarats för de som ännu inte omfattas av strejken eller som inte berörs alls men vill stödja sjuksköterskornas kamp. Flera av mina kollegor har letat efter de strejkande arbetarna och en uttryckte hur tråkigt det är att inte kunna uttrycka sin sympati med dem direkt.
En annan försvårande faktor i kamp för vårdarbetare är att de huvudsakliga vårdyrkena i akutsjukvården – sjuksköterskor, undersköterskor och läkare – är uppdelade i olika fackföreningar, Vårdförbundet, Kommunal och Läkarförbundet. På sjukhusen är vårdyrkena ett team och sjukvården kräver interprofessionellt samarbete, men i kampen för bättre arbetsförhållanden är vi uppdelade – något som spelar arbetsgivarna i händerna.
Vårdförbundets ledning har bett andra fackföreningar att hålla sig neutrala, och det är det enda jag fått höra från mitt fackförbund. Men kampen för en fungerande sjukvård angår alla. Alla fackförbund, även utanför vården, borde ställa sig tydligt på sjuksköterskornas sida, skriva stöduttalanden och göra sig redo att vidta sympatiåtgärder.
Sammanhållning och sympatiåtgärder blir speciellt viktiga när borgerlig media och arbetsgivarna sprider lögner och artiklar på löpande band om att strejken som nu bedrivs skulle vara samhällsfarlig. Sanningen är såklart att det är nedskärningar och minskade resurser till en redan ansträngd vård som är det samhällsfarliga.
Anledningen till att strejken stämplas som samhällsfarlig är för att kraven som ställs är en ekonomisk fråga för arbetsgivarna. Att förkorta arbetsdagen för sjuksköterskor kommer att kosta dem pengar. Pengar som de påstår att de inte har. Detta är fullkomliga lögner. Sveriges regering spenderar i skrivande stund miljarder kronor på vapenindustri och militär upprustning. Bara sedan kriget i Ukraina har Sverige skickat 52 miljarder kronor till kriget, med planer på ytterligare 48 miljarder kronor fram till 2026. Detta i kontrast till de 6 miljarder man under 2024 sköt till regionerna för att stävja krisen i vården. Pengarna finns helt klart men de används inte för att rädda liv utan för att döda, genom att finansiera krig.
Sjuksköterskornas strejk är ett viktigt steg framåt. Det är just för att kunna ge bästa möjliga vård till patienter som sjuksköterskor och all vårdpersonal måste få till bättre arbetsvillkor. En vård med flykt från yrket, utbrändhet, sjukskrivningar och en känsla av hopplöshet kommer aldrig att kunna hjälpa sjuka och sköra i samhället.
Revolutionära kommunistiska partiet ger ovillkorligt stöd till sjuksköterskorna och alla vårdarbetare i kampen mot nedskärningspolitik i vården. Det är nedskärningarna som är samhällsfarliga, inte strejken! Ekonomin bör planeras för att rädda människoliv, inte för att förgöra dem!