Visitationszoner, indragna bidrag och mer befogenheter till polisen — så lyder regeringens plan för att ”lösa” problemen i förorten. Resultatet kommer att bli mer otrygghet, mer brottslighet och mer rasistisk hets mot ortens arbetare och unga.
Under valrörelsen var Ulf Kristerssons ständiga mantra att ”bilda en regering som samlar, inte splittrar”. Förutom mer nedskärningar, fortsatta privatiseringar och en slopad klimatpolitik var det en sak som tydligt samlade borgare och sverigedemokrater: att skuldbelägga invandrare för klassamhällets problem. Med vackra omskrivningar som att ”ta kampen mot otryggheten och gängen” och ”främja integrationen”, förde de och Socialdemokraterna en bitter kamp om vem som var mest villig att överge allt ifrån rättssäkerhetsprinciper och mänskliga rättigheter till välfärdsresurser för detta ändamål.
Regeringens ”trygghetspaket”
I december lanserade regeringen ett ”trygghetspaket” med flera av förslagen från valrörelsen. Bland annat utreder man införandet av så kallade ”visitationszoner”, alltså avgränsade områden där polisen kan stoppa vem som helst, när som helst, helt utan brottsmisstanke. Dessa zoner blir såklart inte Danderyds mega-villor, Stureplans finanskvarter eller andra platser där de rika begår brott, utan bostadsområden där många har invandrarbakgrund.
Redan idag räcker det med ”skälig misstanke” för att få visitera och göra husrannsakan, vilket varje erfaren polis med lite kreativitet lätt kan koka ihop. Enligt Folkets Husbys trygghetsundersökning 2022 hade mer än hälften av järvaborna i Stockholm stoppats av polisen det senaste året, varav 16 procent mer än tio gånger. Järvabon Abdillahi Osman berättar att han i december stoppades tre dagar i rad av polisen, helt utan anledning. ”De frågar om jag har haft problem med polisen, och jag svarar nej. Men hädanefter kommer jag att svara annorlunda. Ja, jag har problem med polisen.” Visitationszonerna tar steget till fullständigt godtycke i polisens arbete, i syfte att beskylla hela bostadsområden för kapitalismens problem.
För att ytterligare öka ”tryggheten” vill regeringen också beröva fler människor på deras sjuk- och aktivitetsersättning, barnbidrag, bostadsbidrag och andra former av statligt stöd – ”stoppa bidragsberoendet”, som det heter. Förslaget, som påstås hjälpa människor att ”integreras” i samhället, bygger på lögnen om att massvis med människor (underförstått invandrare) lever flott på bidrag och undviker att jobba. Att eliten däremot varje månad får tusentals kronor i RUT-avdrag, avdrag för dubbla boenden och skattesubventioner, kallas aldrig ”beroende” – kanske för att rika, till skillnad från fattiga, knappast behöver pengarna.
De indragna stöden kommer som ytterligare en käftsmäll mot boende i utsatta områden, vilka redan nu är de som drabbats hårdast av de ökade levnadskostnaderna. Bergsjön, till exempel, är det område i Göteborg där hyrorna nu höjs allra mest – för vissa upp emot 20 procent. ”Det finns folk som gråter.” berättar bergsjöbon Khaled. ”[Dom] kanske inte kommer ha mat att äta. Förstår du?”
De trygghetsivrande högerpartierna vill därtill vräka föräldrar till kriminella ungdomar, genomföra obligatoriska språktester och en hel drös andra saker som gör utsatta mer utsatta. Från socialdemokratiskt håll är kritiken sval. Man begränsar sig till ett trött konstaterande om att man ”också borde satsa på förebyggande åtgärder”. Vad tråkigt att just sådana satsningar, såsom mer pengar till välfärden eller en avprivatiserad skola, lyste med sin frånvaro även under åtta år med S-regering!
Ett kontraproduktivt recept
Att människor begår brott eller har svårt att hitta arbete är inte en konsekvens av ”lågt ställda krav” eller poliser med för små batonger. Lika lite avgör kultur, religion eller etnicitet en persons livsval. I grund och botten handlar det om materiella orsaker: bostadsbrist, arbetslöshet, bristande skola, ojämlikhet, fattigdom med mera. Men inget av det här kan kapitalismen lösa idag.
Parallellt med satsningar på polisen och rättsväsendet gör regeringen rekordstora nedskärningar i välfärden, som bara kommer att förvärra situationen. Fler hamnar i ekonomisk utsatthet och fler söker sig till kriminalitet. I linje med detta öppnar regeringen också upp för att dra tillbaka alla permanenta uppehållstillstånd för asylsökande, vilket kommer spä på detta ytterligare. För varför satsa på utbildning och jobb när du när som helst kan bli papperslös?
Inte en rad i varken regeringens eller Socialdemokraternas program ägnas åt att på riktigt tackla de rikas brottslighet, bidragsberoende och liknande. Enligt skatteverket försvinner totalt 130 miljarder kronor varje år i olika skalbolag och utländska skatteparadis. De största brottslingarna bär kostym.
Kämpa för socialism!
Borgarnas så kallade trygghets- och integrationssatsning är i själva verket en attack på de mest utsatta, på invandrare och hela bostadsområden. Resultatet blir mer konfrontationer med polisen, mer ilska och en allt mer omöjlig tillvaro – alltså ökad otrygghet och mer kriminalitet.
Det som behövs är stora satsningar på skola, på ungdomspsykiatri, på billiga hyresrätter och god tillgång till bra jobb, med bra löner och stabila villkor. Det behövs en kamp för att rädda välfärden från privatiseringskaos och nedskärningar, och på så sätt börja bygga upp en bra och jämlik välfärd i hela landet.
Alla resurser till att göra dessa satsningar finns, men ligger i fel fickor. Genom att nationalisera de största företagen och bankerna kan vi frigöra dessa resurser, och använda dem till skolor, bostäder och jobb – istället för aktieutdelningar, lyxlägenheter och kokain. Bara så kan vi också börja göra upp med klassamhället och rasera den materiella grund på vilken alla dessa samhällsproblem vilar. Den enda seriösa kampen för att stoppa såväl kriminalitet som attackerna mot förorten, är i slutändan kampen för en socialistisk revolution.