När Finanspolitiska rådet i slutet på juni lade fram ett förslag om platt skatt fick det omedelbart gillande av finansminister Magdalena Andersson. Nyhetsrapporteringen kring detta har varit tunn, men förslaget visar tydligt hur Socialdemokraterna lagt sig platt för högern i och med januariavtalet.
I slutet av juni kom en rapport från Finanspolitiska rådet med förslag på att alla som tjänar under 49 000 kronor ska betala platt skatt, det vill säga samma skattesats oavsett inkomst. Dessutom ska den statliga skatten sänkas från 20 procent till 5 procent för de som tjänar över 49 000 kronor i månaden. Detta kommer självklart enbart att gynna de med de allra högsta inkomsterna och i förlängningen leda till ytterligare nedskärningar i välfärden.
Motiveringen är att man samtidigt höjer skatten på kapital, fastigheter och bostäder, men detta är en rökridå. Självklart kan man höja den löjligt låga fastighetsskatten för de dyraste lyxvillorna utan att samtidigt sänka skatten för högavlönade. Pengarna behövs i välfärden.
Finansminister Magdalena Andersson uttryckte snabbt sitt gillande för rapporten och skrev till TT: ”Det är en intressant rapport från Finanspolitiska rådet. Inte minst att de pekar på nyttan av enkla skatteregler … Rapporten är ett viktigt bidrag till arbetet med en skattereform.”
Finanspolitiska rådet är en ”oberoende” expertmyndighet under Finansdepartementet som inrättades av den dåvarande högerregeringen 2007 för att ”analysera hur väl regeringen uppfyller de budgetpolitiska målen och om de offentliga finanserna är långsiktigt hållbara”. I praktiken är det alltså en institution som syftar till att propagera för högerpolitik och nedskärningar, och framställa arbetarfientlig politik som objektiva sanningar.
Det nya förslaget riskerar att leda till skattehöjningar för vanliga arbetare, samtidigt som de rika får mer lyx att vältra sig i. Detta måste arbetarrörelsen ta strid mot, och det är en skandal att en företrädare för ett parti som kallar sig för ett arbetarparti uttalar sig positivt om det. Tyvärr är det dock i linje med den socialdemokratiska ledningens politik i övrigt.
Arbetarrörelsen borde ta strid för en kraftig ökning av progressiviteten i skattesystemet. Men i en kapitalism i kris kommer borgarklassen vara allt annat än villiga att dela med sig av sina rikedomar. För dem anses rätten att utsuga och bli rika på arbetarklassens bekostnad vara en födslorätt. Därför kan vi inte begränsa oss till att bara beskatta borgarklassen – arbetarklassen måste ta rikedomarna ifrån dem för att de ska komma hela samhället till gagn.