“Ni som ännu inte gått med, gör det. Bli en del av kampen för att göra slut på kapitalismen en gång för alla, göra slut på historien om klasskamp, göra slut på vår förhistoria så att vi kan träda in i kommunismens era.” Så avslutade Ylva Vinberg helgens kongress för Revolution, som samlade över 100 entusiastiska marxister från hela landet.
Kongressens optimism stod i stark kontrast till den oerhörda pessimism som präglar världen. I inledningen till världsperspektiv påpekade Niklas Albin Svensson att det råder en känsla hos gemene man att någonting grundläggande är fel i samhället. Han påpekade att borgerligheten som vanligt uppfunnit ett antal modeord för att beskriva situationen: permakris, polykris, med mera.
– Oavsett vilket ord man använder, finns en tydlig innebörd: kapitalismen är i en återvändsgränd, betonade han.
Det är i ljuset av missnöjet som vi ser en rad massrörelser runt om i världen. Upproren i Iran, i Peru, på Sri Lanka; massrörelsen i Frankrike och strejkerna i Tyskland – detta är bara ett axplock av det som diskuterades under helgen. Möjligheten till förändring går just genom arbetarklassens motstånd.
I Storbritannien råder just nu den största strejkvågen på 40 år. Vårdpersonal protesterar för höjda löner och bättre arbetsvillkor. Rekordmånga britter är beroende av matbanker, som består av ideella aktörer som distribuerar överskottslivsmedel till behövande. Matbanker har placerats runt en fjärdedel av Storbritanniens sjukhusdistrikt för vårdpersonal som inte kan leva på sin lön under den höjda inflationen.
– Vi har sett en klasskamp efter många år av relativ klassfred. Den här krisen har ju blivit krutdurken i alla delar av det brittiska samhället som nu smäller en efter en med fler och fler lager inom arbetarklassen dras in i kampen från lärare, till sjuksköterskor, fysioterapeuter och så vidare, berättade Elsa Rohlén.
Matbanker brukade förknippas med personer i hemlöshet eller missbruk, men nu blir allt bredare lager inom arbetarklassen beroende av denna välgörenhet. I Sverige ökar köerna till Stadsmissionens så kallade matmission, en typ av social matbutik.
Niki Brodin Larsson citerade en rektor för en mellanstadieskola i Bredäng som förklarade att barnen inte kom mätta till skolan:
– Förr hade vi ett tiotal elever från mellan- och högstadiet som kom till frukosten. Nu är de runt 50 varje dag. Vi har sett att barnen äter mer också vid alla måltider, att det går åt mer mat. Jag kan inte tolka det på något annat sätt än att de inte kommer till skolan mätta, sa hon till DN.
Fattigsverige är tillbaka. Överallt försöker borgarklassen lämpa över krisen på arbetarklassens axlar. 3 av 10 ensamstående föräldrar med inkomster under 35 000 har nu svårt att köpa näringsrik mat till sin familj.
Oundvikligen måste arbetare börja kämpa tillbaka. Precis när Niki avslutat diskussionen om perspektiv för den svenska klasskampen, började nyheten spridas om att lokförarna i Stockholmspendeln skulle gå ut i vild strejk.
Under dagarna efter kongressen deltar kamrater på strejklinjen och visar sitt stöd.
Medan arbetare runt om i världen går ut i kamp, mitt i en djup kris för kapitalismen, klamrar sig arbetarrörelsens ledning hårdare fast vid systemet än någonsin.
– I arbetarrörelsens ledning har man helt slutat tro på att kapitalismen går att avskaffa. Men det är inte samma bland arbetare, ännu mindre bland ungdomen, förklarade Niklas Albin Svensson.
I en undersökningen av Frasier institute fälls följande omdöme:
“Andelen av de mellan 18–34 år som håller med om att kommunism är det ideala ekonomiska systemet är oroande högt i Storbritannien (29 procent) och i mindre utsträckning i USA (20 procent) och Australien (20 procent).”
Svagheten är inte medvetenheten eller kampviljan, utan organiseringen.
– Jag vill inte se ett till Sri Lanka, Iran, Peru där massorna går ut på gatorna, är beredda för stora uppoffringar och till och med beredda att dö men ingenting händer för de saknar det ledarskap som de behöver. Vi måste bygga det så snabbt som möjligt – en ryggrad till de framtida revolutionära kommunistiska partier som arbetarklassen behöver för att störta kapitalismen i Peru, i Latinamerika och i hela världen, sade Alexandra Bryngelsson.
Precis i denna anda citerade kongressens deltagarkort Trotskijs Övergångsprogrammet, som nu återigen finns på svenska: “Den mänskliga civilisationens nuvarande kris är det proletära ledarskapets kris”.
Kongressens mest bejublade inlägg hölls av Ela Viitanen, som berättade om kampen för att bygga marxismens styrkor i Finland. Hon avbröts flera gånger av rop och applåder när planerna och ambitionerna delades med de svenska marxisterna.
Internationella Marxistiska Tendensen (IMT) finns numera i över 30 länder världen över och växer fort. Under kongressen lanserades en ny hemsida för den svenska sektionen, Revolution, till allmänt jubel och applåder.
Men det bästa kvittot på beslutsamheten bland kamraterna kom under insamlingen. Totalt gav arbetare och unga från hela landet 424 000 kronor till Revolution och IMT.
Inte ett öga var torrt under Ylva Vinbergs avslutningstal, som beskrev fattigdomen i krisens spår och den beslutsamhet som människor nu överallt går ut i kamp med.
– Problemet för borgarklassen, är att allt som de nu tvingar på arbetarklassen – den fattigdomen, den misären som krisen utlöser – det kommer arbetarklassen att betala tillbaka med råge. Som ungdomarna i Baskien säger: ‘Arbetarklassens hämnd kommer vara den socialistiska revolutionen’.