Mitt Sovjetpass

Jag kunde

               med vargtänder

                                      sluka

byråkratin

               och jag

                          spottar och fräser

mot respekt

                  för titlar

                              och skrivklådesjuka

och varje formulär…

                                 Men

                                        läs!

Längs fronten

                     av kupéer

                                    och hytter

tar kontrollören

                        avmätt

                                  och fast

hand om passen

                         artigt

                                  ja ytterst

och jag ger

                 mitt purpurpass.

Det ena väcker

                       ett småleende.

Det andra ett stänk

                             av hån.

Han beter sig mera vettskrämt

för ett med

                 brittiska dubbellejon.

Den snälle

                Farbrorn

                             i blicken

är andaktsfullt

                      allvarsam,

som när man

                    tar emot

                                dricksen,

tar han

          pass från en

                            amerikan.

Som geten

                tittar på en affisch

blir ögonen

                 klot

                       för de polska

polissegt

              i elefantiasis.

Var är de ifrån då

                            och de då?

Geografiskt

                   lömska

                              och dolska.

Han vrider inte

                       på huvudet alls

och visar

              överhuvud

                              ingen känsla.

Utan att blinka

                       tar han danskarnas

                                                    pass

och även

             de övriga svenska.

Så plötsligt

                 som den skållats

                                           hans mun

blir strax

              till en kvidande

                                      grimasch,

så tar

        denne tjänsteman

                                   från tulln

itu med mitt

                   knallröda pass.

Och som en bomb,

                              en igelkott,

som en dubbelstriglad

                                   rakkniv,

som en skallerorm

                             med giftigt spott.

Tjugo huggtänder.

                            Två meter liv.

Bärarn

           mångtydigt

                             tecknar.

– Det är gratis,

                      sa blicken,

                                      en varm en.

Gendarmen

                  ser frågvist

                                    på deckarn

och deckaren

                     på gendarmen.

Med njutning

                     såg nog

                                gendarmernas kast

mig hudflängd,

                        korsfäst

                                    med den äran.

För jag har

                 mitt sovjetiska pass

med bild på med

                          hammarn

                                         och skäran.

Jag kunde

                med vargtänder sluka

byråkratin

                och jag spottar och fräser

mot respekt

                  för titlar

                               och skrivklådesjuka

och varje formulär…

                                 Men läs!

Ur vida byxor

                      jag hivar

min oskattbara

                       last i tullzonen.

Läs!

      Avundas!

                     Jag är

Medborgare

                   i Sovjetunionen!

En dikt av Vladimir Majakovskij, 1929

Vladimir Majakovskij

Relaterade artiklar

Sociala medier

3,164FansGilla
2,422FöljareFölj
1,210FöljareFölj
2,021FöljareFölj
711PrenumeranterPrenumerera

Senaste Artiklarna