Demokraterna ska utse sin presidentkandidat inför valet 2020. Bernie Sanders ställde upp 2016 med en radikal kampanj för en ”politisk revolution mot miljardärklassen” och ”demokratisk socialism”. Nu ställer han upp igen.
Presidentvalet 2020 har inletts. Många Demokrater har inspirerats av att partiet vann 40 nya platser i representanthuset i mellanårsvalet. Ett antal kandidater, inklusive Elizabeth Warren, Amy Klobuchar, Kamala Harris och Corey Booker har redan startat sina valkampanjer. Nu har även Bernie Sanders utlyst sin kandidatur, och blir således den tionde officiella kandidaten att ställa upp.
Detta betyder att Sanders försöker bli kandidat för det Demokratiska partiet, ett av storkapitalets två stora partier. Kandidater för Demokraterna som förlorat kampen om nomineringen brukar nästan undantagslöst stödja partiets officiella kandidat i själva presidentvalet. Det är så systemet fungerar. Det gjorde Sanders 2016, och nu har han bestämt sig för att inte heller 2020 försöka erbjuda ett självständigt uttryck för miljoner arbetare. I stället har han valt att försöka kanalisera deras kampvilja in i det Demokratiska partiet. Vi är starka motståndare till denna taktik.
Kampanjen 2016
Under förra valrörelsen rörde Bernie om i den amerikanska politiken när han utmanade Hillary Clinton i Demokraternas primärval. Han kampanjade för en ”politisk revolution mot miljardärklassen”, och lyfte krav på allmän och gratis sjukvård, infrastruktursatsningar, gratis universitetsutbildning, betald föräldraledighet och höjd minimilön. Vart han än åkte drog han en enorm publik, inte bara på platser som New York City och Boston utan även i Houston och Phoenix. Mer än 240 miljoner dollar samlades in till Sanders kampanj, främst i form av mindre donationer från tusentals människor, och fick över 13 miljoner röster i de interna partivalen.
Föga förvånande använde det Demokratiska partiets ledning sina riggade spelregler, med bland annat så kallade ”superdelegater” för att besegra Sanders och driva igenom Clintons nominering. Bernie hade ett genomslag som han hade kunnat använda på Demokraternas partikongress för att bryta med partiet (som han formellt sett inte tillhör) och inleda en självständig socialistisk kampanj. Detta kunde ha lagt grunden för ett socialistiskt arbetarparti med massbas. Sanders kunde mycket väl ha besegrat både Trump och Clinton i november 2016. I stället stödde han Clinton i valet mellan ”pest och kolera”, Trump blev vald och inget alternativ byggdes.
Varför behöver arbetarna ett eget parti?
Arbetarklassen utgör den absoluta majoriteten av befolkningen. Arbetarnas intressen står i direkt motsats till de superrikas, både i inrikes- och utrikespolitiken. Det är en historisk nödvändighet att arbetarklassen bildar ett eget parti. Denna process har försenats på grund av fackföreningarnas ledning, som i huvudsak stöder Demokraterna. Även delar av vänstern rättfärdigar denna strategi och ger fortsatt sitt stöd till Demokraterna.
Bernies kampanj 2016 var ett förvrängt uttryck för behovet av ett sådant parti, samtidigt som den var ett hinder för att detta skulle kunna hända. Arbetare stödde Bernie trots att han kandiderade för Demokraterna, inte tack vare att han gjorde det. Men hela hans strategi ledde in i en återvändsgränd i stället för den tydliga brytning som hade behövts. Och även om han stod till vänster om storkapitalets traditionella politiker, ställde han inte upp på ett socialistiskt program och utmanade inte kapitalisternas rätt att bestämma. Om han hade gjort det, skulle han inte ha tillåtits att ställa upp i Demokraternas primärval. Nancy Pelosi har sagt att Demokraterna ”är kapitalistiska”, och det har hon hundra procent rätt i. En gång i tiden var Bernie motståndare till Demokraterna, men de år som han samarbetat med sina ”Demokratiska kollegor” i Washingtons bekväma politikermiljö har tydligen fått honom att ändra uppfattning. Antingen det, eller så saknar han helt enkelt förtroende för arbetarklassens förmåga till självständig politisk kamp.
Lärdomar från Corbyn i Storbritannien
Det finns många skillnader mellan amerikansk och brittisk politik, men händelser i båda länderna påverkar varandra. En stor skillnad är att de brittiska fackföreningarna under slutet av 1800-talet slutade stödja det liberala partiet – grovt motsvarande Demokraterna – och grundade Labourpartiet. Labourpartiet växte och blev huvudoppositionen till det konservativa Torypartiet, medan Liberalerna blev ett mindre parti.
Labourpartiet har en stark höger, vars tidigare ledare Tony Blair försökte omvandla Labour till ett parti liknande Demokraterna – men misslyckades. Blairiternas storhetsvansinne öppnade vägen för Jeremy Corbyn att ställa upp i valet till partiledare, och han lyckades kanalisera miljontals människors entusiasm bakom sin kampanj. Blairiterna var blinda inför det faktum att det fanns ett brett stöd för ett Labourparti med ett radikalt program. Med Corbyn som ledare växte Labour, och ökade sitt antal mandat i förra parlamentsvalet. Det pågår nu en strid om kontrollen över Labourpartiet, och flera namn på högerkanten har redan valt att lämna partiet. Fler från den så kallade ”mitten” kommer sannolikt att splittra partiet om Corbyn skulle komma till makten. I Storbritannien handlade kampen om att ta tillbaka Labour från den kapitalistvänliga falang som höll på att förstöra partiet. Möjligheten att ett parti med ett radikalt politiskt program kan komma till makten har skapat en enorm entusiasm – medlemssiffrorna har skjutit i höjden och Labour har blivit Europas största parti.
Här i USA måste vi så att säga börja i andra änden. Vårt mål är inte att återta ”vårt parti”, utan att bygga upp vårt eget parti från grunden. Det finns ett starkt stöd för ett arbetarparti med massbas som står fritt från storföretagens kontroll. Om Sanders menade allvar med att han vill utmana miljardärernas makt, hade han kunnat utnyttja entusiasmen kring sin kampanj för att skapa något nytt – ett parti av och för arbetare. Enligt en undersökning från oktober 2018 vill 72 procent av icke partianknutna väljare, och 54 procent av demokraternas väljare se ett nytt parti. Har det någonsin funnits ett bättre tillfälle att bilda ett?
En socialist som ställde upp som självständig presidentkandidat skulle utmana både Republikanerna och Demokraterna, och lägga fram ett program för att ta rikedomarna från de rikaste två procenten, och organisera en demokratiskt planerad ekonomi. En sådan kandidat skulle sträcka ut handen till arbetarna i fackföreningarna, och uppmana dem att starta kommittéer med syftet att tvinga deras ledare att bryta med Demokraterna och Republikanerna, och stödja det nya partiet. Genom att kämpa för statligt garanterade och bra jobb, högre löner och fackliga rättigheter för alla arbetare, för att inte nämna rätten till allmän sjukvård, utbildning och bostäder, skulle man få miljoner att ansluta sig.
Det faktum att Bernie återigen ställer upp i valet som Demokrat med ett milt reformistiskt program – tillsammans med de fackliga ledarnas beklagliga roll – kommer att fördröja perspektivet för ett arbetarparti, men kan inte förhindra det för alltid.
Kampanjen 2020
Eftersom Bernie inte ställer upp på ett socialistiskt program kan andra ”populistiska” kandidater för Demokraterna, exempelvis Elizabeth Warren, välja att kampanja till vänster om honom i vissa frågor och kanske vinna en del av hans stöd. Även om Warren gjort det tydligt att hon försvarar kapitalismen, har hon uttryckt sitt stöd för att staten ska sköta tillverkningen av vissa läkemedel för att göra dem billigare för arbetande människor, för en förskoleverksamhet finansierad med höjda skatter för de rika, samt en förmögenhetsskatt på de som äger över 50 miljoner dollar. Medan dessa förslag kan låta radikala med Demokraternas vanliga mått, innebär inte beskattning av de rika någon grundläggande förändring av systemet.
De rika kommer alltid att hitta nya sätt att skydda sina pengar, eller så kommer domstolar att förklara sådana skatter för ”okonstitutionella”. Den socialistiska vägen framåt är att förstatliga de 500 största bolagen och använda dessa förmögenheter till nytta för hela samhället.
Trots detta inser marxister att många kommer att stödja Sanders kampanj i dagens politiska vakuum. När Bernie den 19 februari tillkännagav att han tänker ställa upp i valet, samlade han in 5,9 miljoner dollar och stödförklaringar från 400 000 människor bara under det första dygnet.
Marxister kommer att diskutera på ett vänligt sätt med Bernies anhängare, och delta på deras möten och aktiviteter. Det finns mycket vi vill diskutera med dem. Exempelvis: Vad är socialistisk politik, och hur kan det lösa de problem arbetarna står inför i dag? Hur kan vi ta nästa steg i den riktningen? Är detta möjligt inom ramen för ett kapitalistiskt parti? Vi kommer även tålmodigt förklara att en seger för Bernie i Demokraternas primärval inte kommer att innebära att han tagit över partiet, utan snarare att partiet har tagit över honom. Vi kommer också att varna för de påtryckningar som kommer att användas för att värva Bernies anhängare till att senare stödja den vinnande Demokraten, vem det än blir, för att välja ”det mindre onda” och ”vem som helst utom Trump”.
Om Sanders skulle vinna presidentvalet, kommer hans redan försiktiga program att urvattnas, hindras och saboteras. Kapitalismen befinner sig i ett tillstånd av förfall i USA och hela världen, och kan inte förbättra levnadsvillkoren för majoriteten i samhället. Detta är även fallet i de skandinaviska länder som Bernie beundrar så mycket. De genomför nedskärningar och åtstramningar medan levnadsstandarden sjunker och osäkerheten ökar. Detta är anledningen till att den invandrarfientliga högern nu börjar visa sitt fula tryne, och vinna en del stöd i dessa länder. Vissa kommer att behöva lära sig denna läxa genom att gå igenom och uppleva det själva, medan andra redan har brutit med Demokraterna sedan valet 2016.
Amerika kommer att bli socialistiskt!
I sitt senaste tal till nationen förklarade Trump att ”Amerika aldrig kommer att bli ett socialistiskt land”. Detta kan räknas som ännu ett bland de oräkneliga lögner som Trump dagligen häver ur sig. Ironiskt nog har socialisterna och vänstern historiskt setts som en obetydlig kraft i amerikansk politik. Nu känner presidenten att det är nödvändigt att öppet attackera socialismen. Detta är ytterligare ett tecken på hur socialistiska idéer börjat vinna mark.
Trump tvingades avsluta sin shutdown när flygledarna strejkade och stängde fyra viktiga flygplatser. Detta visar arbetarklassens samlade styrka! Trump och kapitalisterna kan besegras på arbetsplatserna och i valen, men för detta behöver arbetarklassen ett eget parti. Det kommer att krävas masskrafter för att bygga ett sådant parti, men i ett givet skede kommer det att uppstå. Vi kanske inte kan bygga ett massparti omedelbart, men genom att studera marxistisk teori och arbetarklassens historia kan vi tålmodigt lägga grunden för ett sådant partis framtida revolutionära ledarskap. Vi marxister kommer att bygga våra styrkor medan vi går igenom erfarenheten av Sanders kampanj – tillsammans med både dem i denna kampanj och de som finns runt dem och redan brutit med Demokraterna – och andra politiska händelser under den kommande perioden. Vi kommer att bevisa att Trump har fel! Kapitalismens kris lämnar oss inget annat val.