I januari 1905 öppnade den ryska tsaren eld mot en fredlig demonstration och dödade eller skadade 4 600 män, kvinnor och barn. Detta kom att utgöra startskottet för den första ryska revolutionen som satte stopp för det rysk-japanska kriget, ledde till en enorm strejkvåg och tvingade tsaren till stora eftergifter.
Massakern ledde till en oerhörd radikalisering. Folk som tidigare hade hatat bolsjevikerna vände sig till dem för råd och utbildning. Nya styrkor växte fram som svampar ur jorden. Lenin befann sig i exil, men skrev otaliga brev till bolsjevikerna och uppmanade dem att ta vara på situationen och bygga partiet. Följande utdrag ur ett av Lenins brev till Bogdanov och Gusev, från februari 1905, innehåller många viktiga lärdomar som är minst lika viktiga för oss kommunister idag:
”Vi behöver unga krafter. Jag är för att skjuta på fläcken alla som har mage att säga att det inte finns några människor att få tag på. Folket i Ryssland är talrikt; allt vi behöver göra är att rekrytera unga människor bredare och djärvare, djärvare och bredare, och återigen bredare och återigen djärvare, utan att frukta dem. Detta är en tid av krig. Ungdomen – studenterna och i ännu högre grad de unga arbetarna – kommer att avgöra hela stridens utgång. Gör er av med alla gamla vanor av passivitet, respekt för rang, och så vidare. Bilda hundratals cirklar av Vperyod-ister bland ungdomarna och uppmuntra dem att arbeta för fullt. Utvidga kommittén trefaldigt genom att acceptera unga människor i den, inrätta ett halvt eller ett dussin underkommittéer, ”kooptera” alla ärliga och energiska personer. Tillåt varje underkommitté att skriva och publicera flygblad utan någon byråkrati (det är ingen skada om de gör ett misstag; vi på Vperyod kommer ”försiktigt” att rätta dem). Vi måste, med desperat brådska, förena alla människor med revolutionära initiativ och sätta dem i arbete. Frukta inte deras brist på utbildning, frukta inte deras oerfarenhet och brist på utveckling. För det första, om ni misslyckas med att organisera dem och sporra dem till handling, kommer de att följa mensjevikerna och gaponisterna, och deras oerfarenhet kommer att orsaka fem gånger mer skada. För det andra kommer händelserna själva att lära dem i vår anda. Händelserna lär redan alla just i Vperyods anda.
Ni måste bara se till att organisera, organisera och organisera hundratals cirklar och fullständigt skjuta de vanliga, välmenande kommittémässiga (hierarkiska) dumheterna i bakgrunden. Detta är en tid av krig. Antingen skapar ni nya, unga, fräscha, energiska kamporganisationer överallt för revolutionärt socialdemokratiskt arbete av alla sorter bland alla skikt, eller så kommer ni att gå under, iklädda ”kommitté”-byråkraternas skrud.”