Kvinnors ställning i Sudan har stärkts sedan de spelade en framträdande roll i revolutionen, som i april 2019 ledde till diktatorn Omar al-Bashirs fall. I ett fattigt, krigshärjat land visade de sudanesiska massorna enorm revolutionär potential. Nu har också den uråldriga och fruktansvärda traditionen kvinnlig könsstympning förbjudits.
Det var bara en kompromiss med fackförbundet SPA som räddade regimen, militären och kapitalismen i Sudan när revolutionen bröt ut 2019. För att rädda regimen tvingades militären ta in representanter för SPA i något de kallade en ”övergångsregering”. Men militären dominerar i regeringen, och den ska först efter fyra år hålla demokratiska val. Det är en chans för regimen att omgruppera sig mot revolutionen, mer än en övergång mot någon slags demokrati.
Trots det har regeringen tvingats till ett flertal eftergifter, inte minst för kvinnor. Övergångsregeringen har redan tidigare, tack vare påtryckningar från den revolutionära kampen, upphävt lagar som begränsar kvinnors möjligheter att arbeta och studera. Även krav på att täcka håret i offentligheten och förbud mot att bära byxor utanför hemmet har upphävts. Flera ministerposter har också tilldelats kvinnor.
Man kan med säkerhet säga att övergångsregeringen aldrig skulle ha genomfört så progressiva förbättringar utan kvinnornas framträdande roll under revolutionen. Men förbättringar på papper och bestående förbättringar i verkliga livet är två helt olika saker.
Enligt siffror från FN har uppemot 90 procent av alla flickor och kvinnor i Sudan könsstympats. Könsstympning skall nu kunna straffas med fängelse i upp till tre år. Men fattigdomen, bristen på sjukvård, utbildning och fungerande rättsväsende, gör detta till en papperskonstruktion snarare än verklighet.
När covid-19 och den ekonomiska krisen slår till i Sudan riskerar miljoner människor att dö i svält och sjukdom. Regimen kommer att försöka använda religionen för att splittra arbetarklassen, och kan mycket väl komma att försöka återinföra könsstympningen igen. Förbättringar under kapitalismen är bara tillfälliga och kan aldrig tas för givna.
Massorna kan inte lita till något annat än sin egen styrka. Arbetarklassen måste ta makten och expropriera bankerna och storföretagen. Detta är förutsättningen för att kunna planera ekonomin rationellt och demokratiskt, och bekämpa den kommande humanitära katastrof som hotar Sudan och alla världens fattiga länder. Detta skulle också lägga grunden för att en gång för alla avskaffa kvinnoförtrycket, och en gång för alla lämna klassamhällets barbariska förflutna bakom sig.