Karl Marx levande idéer

Denna dag för 205 år sedan föddes Karl Marx, vars idéer fortfarande hemsöker borgarklassen. Följande artikel av Phil Mitchinson förklarar på ett utmärkt sätt varför marxismen är det vapen arbetarklassen behöver för att förändra världen.

”Filosoferna har bara tolkat världen på en rad olika sätt, men det gäller att förändra den.” – Karl Marx

I en online-enkät genomförd av BBC för några år sedan röstades Karl Marx fram som historiens största tänkare. Trots över ett sekel av attacker, förvanskningar och försök att förminska Marx idéer, kan ingen förneka att han drastiskt ändrade den mänskliga historiens gång. Detta borde vara nog anledning att studera Marx idéer och skrifter, oavsett om man håller med honom eller inte. 

För de arbetare och unga som önskar kämpa för att förändra samhället är det ännu mer angeläget att studera marxismen. När man läser Marx texter om filosofi, historia, ekonomi och sociologi slås man inte bara av deras väldiga djup och bredd, utan framförallt av deras relevans i dag. Dessa texter är ovärderliga vapen i händerna på arbetare och unga världen över som kämpar för en socialistisk omvandling av samhället. 

Låt mig börja med ett varningens ord. Bibliotek och bokhandlar världen över är fulla av läroböcker ”om marxism”. I själva verket är dessa oftast ”emot marxism” men få är ärliga nog att erkänna det. Dessa verk faller under två huvudsakliga kategorier. Den första presenterar halmgubbar, det vill säga felaktiga argument som falskeligen tillskrivs Marx, som sedan med lätthet kan motbevisas och besegras. Den andra är ”tolkningarna”, de verk som gör sig stort besvär med att tala om för oss ”vad Marx egentligen menade” när de i själva verket förvanskar Marx idéer bortom igenkänning. Att ta reda på vad Marx egentligen menade är i själva verket ganska enkelt. Allt man behöver göra är att läsa originalet.

Vissa hävdar att Marx böcker är mycket svårlästa, men inte heller det är sant. Marx skrev så att gemene man skulle kunna förstå. Han skrev framför allt för arbetare. Men Marx trodde inte heller på det som BBC kallar att ”fördumma” (”dumbing down”), det vill säga tala till arbetarna som om de vore barn. Som alla arbetare vet är inget man kan få utan ansträngning värt att ha. Att studera Marx skrifter med den uppmärksamhet de förtjänar kräver onekligen en viss ansträngning. Men belöningen är väl värd mödan.

Marx skrev inte bara om politik och ekonomi, vilket han är kanske mest känd för, utan också om filosofi, konst, historia, vetenskap och alla frågor som rör samhället. Marx sa en gång att hans favoritmaxim kom från den romerska generalen och poeten Terentius ”Nihil humani a me alienum puto” (Inget mänskligt är mig främmande). 

Varje klassmedveten arbetare måste se det som sin plikt att noggrant studera Marx skrifter, att bemästra marxismens metod. Det är inte fråga om en akademisk övning, Marx idéer är framförallt en guide till handling. De erbjuder en metod för att förstå världen för att kunna förändra den.

Marx föddes den 5 maj 1818 i staden Trier i rhenländska Preussen. Hans familj var relativt välbeställd, hans far var advokat och de var inte särskilt revolutionära i sitt synsätt. Efter avslutad skolgång i Trier studerade Marx först vid Bonns universitet och sedan i Berlin där han läste juridik och tog examen i historia och filosofi. Som student var Marx anhängare till den stora tyska filosofen Hegels idéer. 

I Berlin blev Marx en del av ”vänsterhegelianerna”, en grupp som försökte härleda ateistiska och revolutionära slutsatser från Hegels filosofi. Efter avlagd universitetsexamen flyttade han till Bonn i hopp om att bli professor, men gav upp planerna efter att regeringens reaktionära politik fråntagit Ludwig Feuerbach hans akademiska ställning 1832.

Samtidigt spred sig vänsterhegelianernas idéer snabbt i Tyskland. Feuerbach formulerade sin kritik av teologin och började utveckla materialistiska idéer – idéer som fick stor påverkan på Marx och de andra vänsterhegelianerna. 1843 utkom Feuerbachs bok Den framtida filosofins principer. ”Alla var vi med ens feuerbachianer”, skrev Engels några år senare. Vid denna tid började också en radikal grupp i Rhenlandet, som stod i kontakt med vänsterhegelianerna, ge ut den oppositionella tidningen Rheinische Zeitung i Köln. 

Första numret av Rheinische Zeitung publicerades den 1 januari 1842. I oktober samma år blev Marx chefredaktör för tidningen och flyttade från Bonn till Köln. Tidningen startades med en revolutionär-demokratisk inriktning, som blev alltmer utpräglad under Marx ledning. Som ett resultat införde regeringen omfattande censur. Den 1 januari 1843 förbjöds tidningen helt och hållet och publiceringen upphörde i mars samma år.

Samma år gifte sig Marx. Hans fru kom från en reaktionär preussisk adelsfamilj; hennes äldre bror kom senare att bli Preussens inrikesminister under den mest reaktionära perioden mellan 1850–1858.

Marx flyttade till Paris hösten 1843 för att ge ut en radikal tidning tillsammans med Arnold Ruge. Endast ett nummer av tidningen Deutsch-Französische Jahrbücher gavs ut. Publikationen fick avbrytas, framförallt på grund av svårigheten i att distribuera den i hemlighet i Tyskland, och på grund av meningsskiljaktigheter med Ruge.

Friedrich Engels besökte Paris några dagar i september 1844 och från den stunden var han Marx närmaste vän och politiska medarbetare. Namnen Marx och Engels har sedan dess varit oskiljaktiga, nästan som en och samma person. I Paris deltog de båda männen genast i de revolutionära gruppernas hektiska aktivitet. Proudhons anarkistiska idéer var populära inom vissa av grupperna. Marx besvarade dem på ett grundligt och minutiöst sätt i boken Filosofins elände (1847), med samma metod som återfinns i många av hans texter: svidande kritik baserad på fakta, och omfattande citat från de texter han kritiserar. Tyvärr finns inte detta rigorösa och ärliga tillvägagångssätt bland de otaliga kritiker som sedan dess försökt svärta ned bilden av Marx.

Marx och Engels bedrev en energisk kamp mot anarkism och alla sorters småborgerlig socialism, med målet att ställa socialismen på en vetenskaplig grund. Detta var kanske Marx och Engels största bedrift, att plocka ned socialismens idéer från himlen och grunda dem i verkligheten, i klassamhället. Socialism var inte längre bara ett storslaget ideal utan produkten av den materiella kampen mellan klasserna och en produkt av den historiska utvecklingen. Marx och Engels idéer är vetenskaplig socialism. 

Marxismen är en vetenskap. För att kunna förstå problemen i världen behövs en vetenskaplig metod. Borgarklassen och dess akademiska experter kan inte förklara vad som sker. En rationell förklaring för systemets globala kris finns inte att hitta i affärspressen. Inom sociologin, filosofin och psykologin skrivs det mycket men sägs lite. I sin progressiva period kunde borgarklassen producera stora idéer men nu, i en period av förfall, producerar den bara smörja. 

Å ena sidan föll det på Marx och hans geniala medarbetare Engels lott, att ställa socialismen på en solid vetenskaplig grund, baserat på en förståelse av klassamhället. Å andra sidan var deras uppgift att förse arbetarklassen med det ideologiska vapen som krävs för att förändra samhället. Utan en vetenskaplig syn på världen är det omöjligt att förändra den. 

Dessa revolutionära tankar drog oundvikligen till sig uppmärksamhet från staten, som redan skakats av en våg av revolter i Europa. På den preussiska regeringens begäran bannlystes Marx från Paris 1845, brännmärkt som en farlig revolutionär. Han flyttade till Bryssel, och våren 1847 gick Marx och Engels med i den hemliga propagandagruppen Kommunisternas Förbund. De spelade en ledande roll vid förbundets andra kongress i London 1847 och fick därför i uppdrag att utarbeta det dokument som skulle bli känt som Kommunistiska manifestet

Kommunistiska manifestet, som skrevs när Marx och Engel ännu var unga män, är ett otroligt dokument. Dess utgivning markerar en historisk vändpunkt. Det är lika aktuellt nu som det var 1848 – om något är det snarast mer relevant i dag. I Manifestet kan vi enkelt se den marxistiska metodens överlägsenhet. Hela den borgerliga litteraturen från 1800-talets mitt framstår i dag som föga mer än kuriosa. Men den som läser Manifestet kommer att hitta en exakt beskrivning av världen, inte som den var 1848, utan som den är i dag. Fenomen som globalisering, kapitalkoncentration, utsugning gömd bakom den moderna teknologins täckmantel – Marx förutsåg inte bara allt detta, han förklarade det även vetenskapligt.

Till och med borgarklassens representanter har motvilligt tvingats erkänna att Marx på sina håll hade rätt: ”Som socialismens profet må Marx vara död, men som profet för det ’allsidiga beroendet mellan nationerna’ som han kallade globalisering, tycks han fortfarande vara överraskande relevant… hans beskrivning av globalisering är lika skarpsynt nu som den var för 150 år sedan” skriver The Economist-journalisterna John Micklethwait och Adrian Wooldrigde i boken A Future Perfect: The Challenge and Hidden Promise of Globalization

När man läser Kommunistiska manifestet slås man av hur samtida Marx ord framstår. Här förutspås bland annat världsmarknadens tillväxt och det ömsesidiga beroendet mellan olika länder, kapitalkoncentrationen och utvecklingen av monopol, och hur arbetskraften reduceras till slavar åt maskinerna:

”I stället för den gamla lokala och nationella självtillräckligheten och avskildheten träder en allsidig förbindelse, ett allsidigt nationernas beroende av varandra …

Den har trängt ihop befolkningen, centraliserat produktionsmedlen och koncentrerat egendomen på få händer … 

Än mer, i samma grad som maskinanvändningen och arbetsdelningen tilltar ökar också arbetets mängd, vare sig det sker genom arbetstidens förlängning eller genom utökning av det på en viss tid krävda arbetet eller genom maskinernas uppdrivna fart och så vidare.” 

Än viktigare är att vi också finner de bakomliggande orsakerna till denna utveckling, motsättningen mellan produktivkrafternas expansion och kapitalismens begränsningar i form av det privata ägandet av produktionsmedlen och nationalstatens gränser: ”De borgerliga förhållandena har blivit för trånga för att rymma den av dem skapade rikedomen.”

De borgare som kan medge att Marx då och då hade rätt har naturligtvis inte för avsikt att hylla honom. De drar alltid slutsatsen att ”socialismen uppenbarligen har misslyckats”. Men ett sådant nonchalant och ogrundat påstående kan inte lura den nya generationen av arbetare och unga som upptäcker marxismen i sitt sökande efter idéer som kan erbjuda en framtid värd namnet. 

Stalinismens historiska brott har smutsat ned marxismens rena fana, och dragit ned Marx och Lenins namn i smutsen. Men kapitalismens återinförande i Ryssland och Östeuropa är knappast en källa till inspiration. Den ”fria” marknaden har inte inneburit välstånd – utan prostitution. Den har inneburit enorma vinster åt fåtalet och misär för massorna. Detta bevisar att problemet inte var avsaknaden av en fri marknad, utan bristen på demokrati. Problemet var inte den nationaliserade ekonomin, utan den korrupta byråkratin som kvävde Sovjetunionen.

Det var det statliga ägandet av ekonomin som, trots statens perverterade form, lade grunden för Rysslands utveckling från ett underutvecklat land till världens mäktigaste land efter USA. Det var den monstruösa byråkratin och dess totalitära styre som sög ut livskraften ur den planerade ekonomin. För att ursäkta sina byråkratiska excesser förvanskade Stalin Marx aforism ”av var och en efter förmåga, åt var och en efter behov” till ”av var och en efter förmåga, åt var och en efter hans arbete.” Från deras synvinkel var såklart det ”arbete” som byråkraterna utförde så mödosamt att de behövde högre löner, privilegier och så vidare. Precis som i Orwells Djurfarmen, där grisen Napoleon skrev om Majors läror.

Utan demokrati, arbetarnas kontroll över alla delar av samhället, kunde socialismen aldrig uppnås i Ryssland. Det säger en hel del att den sovjetiska byråkratin aldrig formulerade en enda originell tanke, trots att man förfogade över en sjättedel av världens resurser. Jämför detta med vad den utfattiga Karl Marx åstadkom.

Den sovjetiska byråkratin brydde sig endast om sin egen och sina privilegiers överlevnad. Det vi såg i Ryssland var inte socialism. Socialism kan inte begränsas inom en nations gränser, inte ens i ett så stort land som Ryssland. Detta kommer att vara uppenbart för den nya generation som i dag upptäcker marxismen. 

De borgerliga akademiker som just lärt sig att uppskatta några av Marx slutsatser är oförmögna att förstå den metod som ledde fram till dessa slutsatser. En metod som gång på gång leder fram till korrekta slutsatser måste rimligtvis antas vara korrekt, snarare än att det skulle handla om ”tursamma gissningar”.

Marx och Engels skarpsinniga insikter var inte bara ett resultat av intuitiv genialitet, även om det inte finns någon tvekan om att de vida överträffade dagens intellektuella. Marx idéer representerade det absolut bästa i borgarklassens landvinningar då han lyckades sammanföra det bästa ur den engelska politiska ekonomin, fransk sociologi och tysk filosofi. Från dessa nya höjder kunde de se långt.

Deras metod var deras största framsteg. När vi använder den kan vi förstå världen omkring oss och hitta vägen ut ur den krisdrabbade kapitalismen. Detta är anledningen till att borgarklassen vägrar svara på den fruktade frågan: ”Varför hade Marx rätt?”. Lyckligtvis är Marx idéer inte avsedda att övertyga borgarklassen om att ändra sig. Det vore utopiskt. Marxismens mål är att rusta arbetarklassen och ungdomen för den revolutionära kampen som krävs för att förändra samhället. 

Marx förklarade 1848 att revolutionens spöke hemsökte Europa. Kraften i Marx tankar ledde till att den härskande klassen bannlyste honom i land efter land. Vid revolutionens utbrott i februari 1848 förvisades Marx från Belgien. Han återvände till Paris och sedan till Tyskland efter marsrevolutionen. I Köln gav de ut den nya tidningen Neue Rheinische Zeitung som utkom från 1 juni 1848 till 19 maj 1849 med Marx som chefredaktör. Hans idéer bekräftades dagligen av de revolutionära händelserna 1848–1849. Den segrande kontrarevolutionen inledde en rättslig process mot Marx. Han frikändes den 9 februari 1849 men bannlystes från Tyskland den 16 maj 1849. Marx reste vidare från Tyskland till Paris och bannlystes även där efter en demonstration den 13 juni 1849 och flyttade därefter till London där han levde till sin död.

Marx idéer bekräftades av de revolutionära händelserna 1848–1849. Bild: Wikimedia Commons (CC)

Korrespondensen mellan Marx och Engels visar tydligt de svårigheter som ett liv i politisk exil innebar. Fattigdomen vägde tungt på Marx och hans familj: hade det inte varit för Engels ständiga och självuppoffrande ekonomiska stöd hade Marx inte kunnat avsluta sitt arbete med Kapitalet och i stället gått under av fattigdom. 

Kapitalet, som färdigställdes efter Marx död tack vare Engels outtröttliga arbete, är antagligen hans mest kända verk. I dess tre volymer, som undersöker kapitalismens genetiska arv, finns det mer än tillräckligt med argument för att övertyga en tänkande borgare om kapitalismens oförmåga att lösa dess inneboende motsättningar. 

Men dagens borgare studerar inte hur samhället och ekonomin fungerar. De försöker endast hitta sätt att försvara sitt system och sin privilegierade ställning. De tänker inte på hur ny teknologi kan användas för att förkorta arbetsdagen och ge oss mer tid att delta i beslutsfattande och verkställande. I stället forskar de på hur ny teknologi kan användas för att suga ut ännu mer från våra muskler och hjärnor i profitens namn. 

De undersöker inte hur man skulle kunna utrota alla sjukdomar i världen genom den kunskap som finns i det så kallade ”Human Genome”-projektet. I stället forskar de på hur man kan ta patent på kromosomer och medicin för att kunna tjäna pengar på vår ohälsa. 

En del forskare och intellektuella inom andra fält kan utan tvekan vinnas över till socialismen, men samhället kan inte ändras genom att enbart ändra den härskande klassens åsikter en efter en. Marxismen skapades som ett sätt att ställa socialismen på vetenskaplig grund, och därmed rädda den från tidigare generationers geniala men idealistiska utopister som trodde att socialism kunde uppnås genom att enbart bevisa idéernas överlägsenhet.

Icke desto mindre var kampen om idéer av avgörande betydelse för Marx. Framförallt förstod han idéernas kraft: ”Vi är fast övertygade” skrev han ”om att den verkliga faran inte ligger i praktiska försök utan i den teoretiska utvecklingen av kommunistiska idéer, eftersom praktiska försök, även på masskala, kan besvaras av kanoner så snart de blir farliga, medan idéer som har erövrat vårt intellekt och tagit kontroll över våra sinnen… är demoner som människor endast kan besegra genom att underkasta sig dem.”

Återupplivandet av de demokratiska rörelserna under det sena femtio- och sextiotalet tvingade Marx att återvända till praktisk aktivitet. Det finns en myt om att Marx endast var författare och tänkare, men inte revolutionär i praktiken. Detta är rent nonsens. För Marx var teori en guide till handling, framför allt proletariatets revolutionära handling. Marx spelade en aktiv och ledande roll i rörelsen i Tyskland och Frankrike. Den 28 september 1864, bildades Internationella arbetarassociationen – den berömda Första internationalen – i London. Marx var denna organisations hjärta och själ, författaren bakom dess inauguraladress och en rad olika resolutioner, deklarationer och manifest.

Marx hälsa förvärrades av hans hårda arbete för Internationalen, och ännu mer av de ansträngande teoretiska studierna och skrivandet. Han fortsatte outtröttligt sitt arbete i frågor rörande politisk ekonomi och färdigställandet av Kapitalet, för vilken han samlade in en mängd nytt material och studerade olika språk, inklusive ryska. 

Den 2 december 1881 dog Marx fru och den 14 mars 1883 somnade Marx fridfullt in i sin fåtölj. Han ligger begravd bredvid sin fru på Highgate-kyrkogården i London. Men hans idéer lever kvar för att lära och inspirera en ny generation av klasskämpar över hela världen. Vi tillägnar vår kamp minnet av denna stora revolutionär. Under senare år har många lärda förståsigpåare förkunnat att kampen är över, men trots alla deras texter lever revolutionens spöke fortfarande. Den här gången kastar spöket sin skugga, inte bara över Europa, utan över hela världen. 

Kampen är långt ifrån över, den kommer i själva verket fortsätta tills mänskligheten äntligen överkommit alla hinder och når sin verkliga potential. I tusentals år har kunskap och kultur varit ett privilegium för ett fåtal rika utsugare. De har använt och utnyttjat detta monopol för att slå sina medmänniskor i bojor. Socialismen kommer att bryta detta monopol en gång för alla och ge alla världens människor fri tillgång till kulturens under. Det var Marx som förkunnade: ”Proletärerna har ingenting annat att förlora än sina bojor. De har en värld att vinna. Proletärer i alla länder, förena er!”. 

Det finns en värld att vinna. En värld fri från fattigdom, sjukdomar, hunger, analfabetism och nöd. En värld där mänsklighetens sanna potential kan frigöras och blomstra. Det är det viktigaste målet man kan sträva efter, den enda saken värd att ägna sitt liv åt. Karl Marx gav hela sitt liv åt denna kamp och offrade allt för arbetarklassens frigörelse. 

Medan alla de som försökt att begrava Marx under de senaste 150 åren sedan länge har glömts bort har marxismens idéer inte bara behållit sin relevans, de når nu en ny publik. I händerna på borgerliga akademiker förvanskas marxismen till en livlös dogm, men i arbetarrörelsens händer, inskriven på ungdomens fana, kommer den tjäna sitt sanna syfte. Som Marx själv förklarade är syftet inte bara att förstå världen, utan att förändra den.

Översättning: Malcolm Unge

Phil Mitchinson

Relaterade artiklar

Sociala medier

3,129FansGilla
2,520FöljareFölj
1,286FöljareFölj
2,021FöljareFölj
748PrenumeranterPrenumerera

Senaste artiklarna