Regeringens angiverilag har fått det att brista för tusentals arbetare och ungdomar som slutit upp till motstånd. ”Vi behöver inte fler orimliga krav på oss från politiker. Om lagen ändras då tänker vi bryta den. Vi anger inte våra patienter”, berättade en av initiativtagarna till kampanjen Vi anger inte.
Genom angiverilagen vill regeringen och Sverigedemokraterna att alla offentliganställda ska bli skyldiga att ange papperslösa de träffar i sitt yrke till polisen för att kunna deportera dem.
Enligt Tidöpartierna är det här en åtgärd för att bekämpa ”skuggsamhället” och kriminalitet. Men resultatet skulle i verkligheten bli det motsatta: allt fler skulle undvika offentliga institutioner, tvingas ner i samhällets sprickor och göras till ett enkelt villebråd för parasitära arbetsgivare och kriminalitet.
I stället för att utrusta välfärdens arbetare med de resurser som krävs för att kunna vårda, utbilda och integrera alla som behöver, så vill Tidöpartierna lägga till gränspolis och spioneri till deras arbetsuppgifter.
En namninsamling har fått 32 000 underskrifter med målet att tvinga tillbaka förslaget. I princip alla berörda fackförbund och en majoritet av regionerna har uttalat sig mot lagförslaget.
– Jag har valt att arbeta inom akutsjukvården för att rädda liv, inte för att förstöra dem, jag kommer aldrig att acceptera er angiverilag, min och mina kollegors moraliska kompass i vårt yrke är betydligt viktigare än att springa era smutsiga ärenden, skriver Andreas Magnusson, undersköterska på IVA i Växjö, till tidningen Kommunalarbetaren.
Initiativet Vi anger inte vädjar till arbetarna att vägra genomföra politiken, lag eller ej: ”Regeringens order kommer bara spela roll om vi lyder – och vi tänker inte lyda.”
Det stämmer att det är vi arbetare som har den verkliga makten i samhället – utan vår tillåtelse är regeringens order bara tomma ord. Detta är arbetarklassens styrka, och kampanjen gör en viktig sak som lyfter fram den.
Men det finns ingen anledning att stanna vid civil olydnad, som genomförs av spridda och oorganiserade individer. Vi kan besegra förslaget innan det ens är genomfört genom att samla våra styrkor i en gemensam aktion: en politisk strejk för att stanna välfärden.