Jordbävningen i Turkiet och Syrien: katastrofen hade kunnat förhindras

Tidigt på morgonen måndagen den 6 februari skakade en förödande jordbävning Mellanöstern, den starkaste i Turkiets historia. Med en styrka motsvarade 130 atombomber kändes dess skalv ända till Grönland. Men även om den direkta orsaken var naturlig, är det profithunger, korruption och krig som förvandlat jordbävningen till en katastrof.

Den första jordbävningen och dess 145 efterskalv åstadkom stor förödelse i sydöstra Turkiet och nordvästra Syrien och har krävt åtminstone 6000 människors liv och lämnat tiotusentals skadade. Världshälsoorganisationen (WHO) befarar att 20 000 människor kan ha förlorat livet.

Som ofta är fallet med dessa tragedier, har kanske den direkta orsaken varit naturlig men det är mänsklig aktivitet som gjort att antalet döda och lidandet blivit så stort. Profithunger, korruption och ett imperialistiskt krig har allsammans bidragit till att en sedan länge förväntad seismisk händelse förvandlats till en fullkomlig katastrof. Arbetarklassen måste förkasta cyniska appeller om ”nationell enhet” och istället lägga skulden på de verkliga förövarna – och organisera sig för att sätta stopp för deras mordiska misskötsel.

”Vi saknar hopp”

Jordbävningen slog till vid en känslig tidpunkt för både Turkiet och Syrien. Turkiet har sett skenande inflation, sjunkande levnadsstandard och intensiferade attacker på demokratiska rättigheter från regimen. Samtidigt lider Syrien fortfarande från inbördeskriget, vars eld underblåstes av imperialismen.

På måndagen spreds en flodvåg av apokalyptiska bilder på människor som flydde från sina hem och sprang för sina liv samtidigt som husgrunder bröts isär likt tändstickor runt omkring dem. Bilder från Turkiet visar hur sexvåningslägenhetshus i Sanhurfaprovninsen, Malatyam, Iskenderun och otaliga andra byar och städer på ett ögonblick imploderar, och tar livet av ett okänt antal människor.

Hundratusentals människor blir plötsligt hemlösa, under iskalla förhållanden, desperat sökandes efter försvunna vänner och släktingar. En man i Elbistan, en stad nära jordbävningens centrum, postade en video på en hög med bråte och utropar: ”Det här var vår huvudgata. Vi saknar hopp”. Ett antal ovärderliga kultursarvsplatser har också antingen förstörts eller skadats, däribland det 2000 år gamla slottet i Gaziantep.

Nordvästra Syrien, hem till hundratusentals flyktingar, var det område som drabbades hårdast i landet. Hela byar har helt upphört att existera, bland annat Basina i Idlibprovinsen, vars flygbilder nu inte visar något annat än bråte.

Det finns dussintals hjärtskärande videos på människor som omfamnar döda fäder, mödrar, syskon och små barn eller som ropar till sina älskade fångade i rasmassorna. En video föreställer en bedrövad man som ropar till sin lilla son i ett försök att lugna honom, samtidigt som han uppmanar honom att säga ”shahada”: en muslimsk trosbekännelse som ofta reciteras av de som närmar sig döden.

I Aleppo, en stad som redan var i ruiner till följd av år av krig, befaras tusentals ha mist livet. Hela kvarter var i ruiner innan jordbävningen och mycket av den skadade och förfallna infrastruktur som ännu existerade förstördes helt av jordbävningen, inklusive viktiga byggnader som sjukhus.

Överlevande saknar vatten och elektricitet, medan statlig och civil räddningspersonal kämpar mot kallt väder och ihärdigt regn för att kunna rädda människor ur sina förstörda hem. Skador från inbördeskriget och fortsatta stridigheter mellan regimen och rebellgrupper gör det än svårare att sända hjälp till offren, i synnerhet i de rebellkontrollerade områdena i nordvästra Syrien, vilka nu inte kan nås från Turkiet på grund av skadade vägar och att den syriska regimen vägrar att tillåta att hjälp når fram söderifrån.

Inte en olyckshändelse

Graden av förödelse som jordbävningen orsakat beror inte bara på dess ovanligt höga magnitud. Syrien har naturligtvis gjorts mycket sårbart till följd av inbördeskriget. Men i Turkiets fall ligger lejonparten av skulden hos regimen och profithungriga byggföretag, som är lika skyldiga till denna förutsägbara katastrof.

Jordbävningen var väntad. Turkiet är beläget mellan norra och östra Anatoliska förkastningarna och är mycket drabbat av seimisk aktivitet. ”Alla förnuftiga geologer, inklusive jag, varnade för denna jordbävning för flera år sedan”, sade den turkiska geologen Naci Görür i en direktsänd intervju med amerikansk TV. ”Ingen lyssnade på oss”.

Landet har drabbats av en rad förödande jordbävningar under årens lopp, däribland en år 1999 med epicentrum nära Izmit i Kocaeliprovninsen som dödade omkring 18 000 människor. Just den katastrofen visade att byggentreprenörna i stor utsträckning ignorerade säkerhetsbestämmelser, vilket resulterade i stor ilska hos befolkningen och tvingade regeringen att genomföra arresteringar.

En sådan gangster, Veli Gocer, kunde arresteras efter att i tre veckor hållit sig gömd, till följd av ett telefonsamtal där han erkände byggnadsfusk som att blanda havssand och cement. ”Jag är inte en byggare, jag är en poet” sade han i en av dessa intervjuer. ”Om jag är skyldig kommer jag betala för det men jag känner mig inte skyldig. Jag känner medlidande men jag är inte ansvarig för de där dödsfallen”.

Just denna parasit var bara en av många parasiter som plågar den turkiska byggnadssektorn med sitt korrupta system, som regeringen vägrade att undersöka på grund av de tusentals band som binder byggmagnaterna samman med staten. Samtidigt orsakade det undermåliga räddnings-och hjälparbetet indirekt en politisk kris som slutade i att Bülent Ecevits DSP-regering föll 2002.

Till följd av denna tragedi som hade kunnat undvikas lovades reformer och nya bestämmelser implementerades för att skydda byggnader från jordbävningar. Dessa åtgärder blev dock återigen urholkade, inte bara av korruption utan även av regeringens medvetna politik.

Enligt en artikel i Toronto Star, ska Erdoganregimen ha antagit en lag 2018 för att bygglov skulle kunna ges till byggnader som inte uppfyllde kraven – i utbyte mot en avgift till regeringen. 13 miljoner byggnader beviljades bygglov tack vare detta av staten godkända mutsystem. Professor Pelin Pinar Giritlioglu, ordförande för Istanbul Branch of the Union of Chambers of Turkish Engineers and Architects (TMMOB), förklarar:

”Till följd av regeringens lagar skapades ett system av godtycklig bygglovsbeviljning för byggföretag som förvanskade de ursprungliga urbaniseringsmålen. Byggnadskonstruktionen var laglig på pappret men innehöll problem som orsakade katastrofer”.

Denna process påskyndades efter millitärkuppen mot Erdogan 2016 (vars bakgrund förblir oklar), då ett stort antal statliga byggnader och allmän mark privatiserades. Mycket gavs till militären, möjligtvis för att köpa deras lojalitet mot kuppmakarna.

”Den politiska förändringen ledde till ett oreglerat och icke-transparent system”, menar Giritlioglu. ”Byggföretagen hade även möjlighet att flytta runt sin verksamhet och följde inte bestämmelser.”

Följden är att byggnader som inte borde godkänts men som ändå godkändes av statens tjänstemän (som själva är gangsters) nu rasat ihop.

”Sydost lider av stor förödelse nu, inklusive på offentliga byggnader som sjukhus, skolor, kommunhus, broar och flygplatser, som alla byggdes efter 2007,” tillägger Giritlioglu. ”Dessa platser borde vara de säkraste när katastrofer inträffar, platser där offren för jordbävningarna kan tas hand om”.

Erdogan och byggnadsbedrägeriet

Erdogans blodiga fingeravtryck återfinns överallt i denna skandal. Redan som borgmästare i Istanbul och i synnerhet som premiärminister har han utvecklat starka band till den turkiska byggnadsindustrin. Denna sektor var en central faktor i den massiva ekonomiska tillväxten under 00-talet och 2010-talet, som Erdogan och AKP byggt mycket av sin auktoritet på.

Toki, den turkiska allmännyttan, lydde direkt under Erdogan som premiärminister och expanderade markant under hans styre. En korruptionsundersökning från 2014 anklagade regeringen för att skynda på bygglov. ”Systemet fungerar så att om Istanbul inte beviljar dig bygglov kan Ankara upphäva beslutet – så det är mycket mer logiskt för ett företag att vända sig till den centrala myndigheten,” säger Refet Gurkaynak, ekonom vid Bilkent universitet i Ankara.

Vid den tidpunkten citerade Financial Times två (anonyma) ledande turkiska affärsmän, som sade att mutor ”ibland var nödvändiga” för att kunna sjösätta stora byggnadsprojekt. I transkript av telefonsamtal läckta till den turkiska pressen referar byggnadsmogulen Ali Agaoglu (som var en av de som fördes in på förhör) till Erdogan som ”storchefen”.

På det hela taget är det fullkomligt tydligt att Erdogan och hans lakejer låtit de feta byggmagnaterna bli allt fetare och lura till sig lukrativa kontrakt i flera år. Som president har han stiftat lagar som låtit dem kringgå säkerhetsbestämmelser så att han i sin tur kan gynnas politiskt genom den efterföljande ekonomiska tillväxten.

Byggnader som byggdes enligt officiella rekommendationer bör vara motståndskraftiga mot kollapser, även under kraftiga jordbävningar. Priset för Erdogans och AKP:s snuskiga överenskommelser med profithungriga byggnadsmoguler betalas nu av de tusentals lik som ligger begravda under rasmassorna.

Hyckleri

Den 7 februari utfärdade Erdogan ett tre månader långt undantagstillstånd. Detta ger hans regering extarordinär makt, något som direkt följer på lanseringen av en rad olika lagar som i praktiken förbjuder det huvudsakliga oppositionspartiet HDP från att delta i valet i maj.

Presidenten har i flera månader försökt piska upp stöd för AKP, mitt under en brutal levnadskostnadskris, bland annat genom att annonsera en rad nya offentliga utgifter (i ett land där inflationen officiellt överstiger 64 procent), repression riktad mot politiska motståndet och eldat på chauvinistiskt hat mot Turkiets kurdiska minoritet och syriska flyktingar som bor i landet.

Erdogan befinner sig i en sårbar position och han vet om det. Han hoppas kanske att en snabb och beslutsam reaktion på katastrofen kan utnyttjas till att skapa en politiskt gynnsam känsla av ”nationell enighet” som kan hjälpa honom att sitta kvar. Han är även tillräckligt cynisk för att överväga att använda sin nya makt för att ytterligare krossa sina politiska fiender.

Men detta vore ett farligt drag. Befolkningen ligger redan på gränsen. Om det avslöjas att Erdogan utnyttjar denna tragedi för politisk vinning eller om någon personlig skuld läggs på honom eller hans parti, skulle denna katastrof kunna få betydande politiska konsekvenser.

De imperialistiska länderna gråter särskilt vämjeliga krodokiltårar, i synnerhet över Syrien: ett land som lämnats helt försvarslöst mot denna jordbävning efter år av blodigt krig och sanktioner från just dessa krokodiler.

Många räddningsgrupper från länder i väst begav sig omedelbart till Turkiet men detsamma kan inte säga om Syrien, där västländerna vägrar att befatta sig med den officella regeringen.

De värsta konsekvenserna av denna katastrof hade helt kunnat undvikas. Detta är ytterligare ett bevis på kapitalismens galenskap och grymhet, i vilken vanliga människor bokstavligen och bildligt krossas av sina reaktionära makthavare och den blodsugande borgarklassens skamlösa profitjakt.

I takt med att den ena mardrömmen följs av nästa, är det endast en tidsfråga innan människor börjar ta sina öden i egna händer. Den enda vägen framåt är att expropriera byggmagnaterna som behandlar väsentlig infrastruktur som en kassako, att störta politiker som underlättar deras brott – och att bygga ett socialistiskt samhälle för alla.

Joe Attard

Relaterade artiklar

Sociala medier

3,161FansGilla
2,148FöljareFölj
523FöljareFölj
0FöljareFölj
662PrenumeranterPrenumerera

Senaste Artiklarna