För vissa har coronapandemin utan tvivel varit lönsam. Sedan pandemins början har världens dollarmiljardärer sett sina gemensamma rikedomar öka från 5000 miljarder dollar till 12 000 miljarder. Borgarklassen har dragit nytta av enorma mängder statliga gratispengar, som nu riskerar att tända inflationsbrasan i ekonomin med oanade konsekvenser.
Enligt tidningen Forbes har miljardärernas rikedomar aldrig tidigare ökat så snabbt. I täten ligger Sverige, där vi hedrats med tio nya dollarmiljardärer under det senaste året. I början av coronapandemin ägde de motsvarande 20 procent av Sveriges BNP: nu äger dessa 41 superrika individer nästan 30 procent.
Borgarklassen lever på att äga, så det senaste årets prisökningar på aktier, bostäder, värdepapper och andra typer av tillgångar gynnar dem massivt. Amazons ägare Jeff Bezos tjänade ungefär 1,3 miljoner kronor i minuten under förra året. Var tionde minut tjänade han ungefär vad en undersköterska tjänar under ett helt yrkesliv.
Orsaken är de gigantiska statliga stimulanserna och lånen som pumpats in i ekonomin för att förhindra en kollaps. Enligt IMF:s senaste siffror har regeringar världen över pumpat in 16 000 miljarder dollar i världsekonomin genom skattelättnader, investeringar, bidrag och så vidare.
För att sätta åtgärderna i perspektiv kan man jämföra med Marshallplanen efter andra världskriget. I dagens penningvärde skulle den motsvara 135 miljarder dollar. Regeringarnas stimulanser efter att coronapandemin bröt ut är alltså mer än hundra gånger större än Marshallplanen var.
Det är dessa desperata stimulanser som gjort att förra sommarens mardrömsprognoser inte slagit in. Globalt föll BNP ”bara” med 3,3 procent under 2020. Det är staten som håller den kapitalistiska ekonomin flytande.
Överallt fortsätter borgarklassen elda på ekonomin, av rädsla för nya fall. Eurozonen förutspår ett genomsnittligt budgetunderskott på åtta procent av BNP. Samma siffra gäller för Joe Bidens första budget, som gäller 2022, där han spenderar hela 33 procent mer än innan pandemin.
Resultatet är en lånefest utan motstycke: en ökad total belåning på 24 000 miljarder dollar. Världens totala skulder motsvarar nu 355 procent av BNP. Just lån som inte kunde betalas tillbaka var den utlösande orsaken till krisen 2008–09, men den nuvarande belåningen får 00-talets att blekna.
Att borgarklassen just nu inte bara kräver nedskärningar och hårda attacker mot arbetarklassen, har fått vissa på vänsterkanten att hoppas på en varaktig förändring. Vänsterpartiets Nooshi Dadgostar talar exempelvis varmt om Joe Bidens keynesianska satsningar, som hon menar ”försöker lyfta landet ur massarbetslöshet och ojämlikhet, som han har pekat ut som det stora hotet”.
Den verkliga orsaken till att högerpolitiker som Biden oroar sig för ojämlikhet uttrycktes väl av Ruchir Sharma från investmentbanken Morgan Stanley i Financial Times: ”En ökad ojämlikhet blev allt mer av en politisk fråga, som hotar att provocera fram folkligt motstånd mot kapitalismen själv.” Med tanke på att hälften av USA:s unga är positiva till socialism – och 30 procent positiva till marxism – är de amerikanska kapitalisternas rädsla knappast obefogad.
De senaste årens snabba ökning av klasskamp, massprotester, uppror och revolutioner världen över visar riskerna med en ny ekonomisk kris för borgarklassen.
Den verkliga frågan är hur länge de kan fortsätta skjuta upp krisens effekter. Ett berg av lån tynger världsekonomin, men den är samtidigt beroende av åtgärder som får berget att fortsätta växa för att ekonomin inte ska krascha.
De massiva stimulanserna har också börjat påverka inflationen. Under 2020 ökade penningmängden i de tolv största ekonomierna med 15 000 miljarder dollar eller 19 procent – en snabbare ökning än någonsin tidigare – samtidigt som världsekonomin minskade med nästan 4000 miljarder dollar. I maj ökade inflationen på årsbasis i USA till fem procent, den högsta nivån på 13 år.
Problemet för borgarklassen är att de vid någon tidpunkt måste höja räntan för att förhindra inflationen från att stiga ytterligare. Eftersom ekonomin är beroende av billiga lån skulle det leda till en krasch.
Den franska banken Natixis summerar det enligt följande: ”En varaktig återkomst för inflationen skulle utlösa en skuldkris, en bankkris, en fastighetsskris, enorma förmögenhetsförluster och minskade investeringar hos företag som vill minska skuldsättningen.”
En djup kris på alla nivåer är den enda framtid kapitalismen erbjuder. Ifrågasättandet av kapitalismen må skrämma borgarklassen, men för mänskligheten visar det vägen framåt.