Den 6 mars har Hamnarbetarförbundet lagt ett varsel om total strejk i alla Sveriges hamnar som ett svar på arbetsgivarnas lockout. Hamnarbetarna behöver nu stöd från hela arbetarrörelsen i kampen för deras fackliga rättigheter.
Den 22 februari varslade arbetsgivarna om nya och omfattande stridsåtgärder, däribland en ”fridagslockout” som innebär en ren lönesänkning då arbetsgivarna drar in lönen för arbetarnas lediga dagar. Lockouten innehåller också en nyanställnings- och inhyrningsblockad mot de som är medlemmar i Hamnarbetarförbundet.
Som svar på detta har Hamnarbetarförbundet varslat om en fullständig arbetsnedläggelse för sina 1300 medlemmar från och med onsdag den 6 mars. Om inte arbetsgivarna backar kommer det bli en enorm konflikt med massiv påverkan på svensk ekonomi.
Arbetsgivarna har dessutom följt upp varslet med direkta hot mot hamnarbetare som är organiserade i Hamnarbetarförbundet. I Göteborg har arbetsledningen för Logent Ports & Terminals AB som är operatörer för bilterminalen, gått ut med ett mass sms till alla arbetarna där de måste uppge om de är medlemmar i Hamnarbetarförbundet. De som inte svarar innan den 4 mars 16:00 kommer att anses vara otillgängliga för arbete. Det har också rapporterats att arbetsgivare i andra hamnar satt press på anställda för att få dem att lämna förbundet.
Under Hamnarbetarförbundets presskonferens liknade Erik Helgesson det vid 30-talets svartlistning, där arbetare som var medlemmar i ett särskilt parti, fackförbund eller som varit indragna i en konflikt blev svartlistade och förhindrades att från att få ett nytt jobb.
Arbetsgivarnas lögner
Hamnarbetarförbundet har under höstens förhandlingar lagt fram ett förslag om ett andra avtal med samma innehåll som Transport har. Men arbetsgivarna har vägrat. Arbetsgivarna verkar ha gjort det till en sport att ljuga och förvirra så mycket som möjligt för att svartmåla Hamnarbetarförbundet.
De har påstått att Hamnarbetarförbundet inte ”accepterar ett sedvanligt andra avtal” – vilket tvärtom är just det som de nu kräver. Arbetsgivarnas motbud är att Hamnarbetarförbundet visst kan få ett avtal, men bara om de frånsäger sig rätten att ingå lokala avtal och inte heller ta upp tolkningstvister om avtalet i Arbetsdomstolen.
Revolution har pratat med Robert Lindelöf från Hamnarbetarförbundet, som förklarar att detta skulle bakbinda Hamnarbetarförbundet – då den största delen av det fackliga arbetet är det som bedrivs lokalt på arbetsplatserna.
– Den vanligaste lögnen är att vi fått allt vi vill ha och ändå tackat nej. Vad man måste förstå är att medverkan i lokala förhandlingar ju är nästan allt fackligt arbete. Det är där vi kan påverka skyddsfrågor fullt ut, semesterplanering, arbetssätt – det är det som är fackligt arbete, att vara med i lokala förhandlingar.
Arbetsgivarna har också påstått att två avtal skulle vara ett hot mot den svenska modellen och leda till olika löner och villkor. Men det finns många branscher där det finns mer än ett fackförbund som förhandlar om avtal – exempelvis lärarkåren där både Lärarnas riksförbund och Lärarförbundet förhandlar med arbetsgivarna eller journalistkåren som organiseras av både Akademikerförbundet SSR och Journalistförbundet.
– Sen det där om att de är rädda för att för vi ska ha olika villkor… Vi skriver ju inte på avtal själva i hamnarna, de håller ju också i pennan och kan bestämma vad de skriver på. Det är ett dåligt argument, förklarar Robert Lindelöf.
– Och vi har ju samarbetat med Transport i mer än 40 år. Det har funkat. Är det livsfarligt nu då att man sätter denna praxis i avtal? Det är trams.
Stort solidaritetsuppbåd
Sedan Hamnarbetarförbundet gick ut med strejkvarslet har de fått ett stort stöd från olika delar av arbetarrörelsen. På bara tre dagar samlade hamnarbetarna in en miljon kronor till sin strejkkassa.
Bland annat Vänsterpartiets kommunfullmäktigegrupp i Göteborg har skänkt delar av sitt arvode till Hamnarbetarförbundets strejkkassa och flera Sekoklubbar, däribland Seko Infraklubben Syd som donerat 200.000 till strejkkassan. De senares uttalande visar den inställning som resten av LO borde ha:
”Vi ger vårt fulla stöd till Hamnarbetarförbundet och deras rätt till grundläggande fackliga rättigheter … Att Sveriges Hamnar lägger lockout på fridagar visar bara hur oseriösa de är. Vi beundrar Hamnarbetarförbundets sammanhållning och utvecklade demokratiska tänkande. Det är en genuint medlemsledd fackförening och ett fackligt föredöme.
Därför tar vi avstånd från svartmålningen av Hamnarbetarförbundet. Den har varit och är både osaklig och smaklös. Det borde vara självklart för fackförbunden och LO-ledningen att stödja Hamnarbetarförbundet och inte motarbeta dem. Det skulle stärka hela arbetarrörelsen istället för att som nu, splittra den.”
Även från den internationella hamnarbetarorganisationen har man fått klartecken om stöd från hamnarbetarna på östkusten i USA, i Frankrike och Spanien.
LO måste backa Hamnarbetarna
Alla metoder som Sveriges Hamnar använder går ut på att få så många som möjligt att lämna facket, eller ge förbundet en roll som andra klassens medborgare i förhållande till Transport. Det är uppenbart vad deras mål är. De hoppas att kunna knäcka Hamnarbetarförbundet. Bakom dem står Svenskt näringsliv som hoppas att de genom att knäcka Hamnarbetarförbundet kan visa resten av arbetarklassen vad som händer om man går ut och tar kamp utan att vika sig.
En storstrejk är därför helt rätt väg att gå för Hamnarbetarförbundet. Arbetsgivarna har visat under de senaste åren att de är helt kompromisslösa. Det enda sättet att få dem att backa är att göra så stor ekonomisk skada som möjligt. Men om förlusterna blir för stora kan Sveriges hamnar utsättas för en press från internationella företag såväl som svenska företag att backa.
Men med de metoder som vi sett hittills kan vi förvänta oss att de också kommer ta till smutsiga metoder även under en konflikt – som strejkbryteri. Något som även Hamnarbetarförbundet tror är möjligt. Robert Lindelöf förklarar att de i Hamnarbetarförbundet ”inte alls skulle bli förvånade om de sätter in strejkbrytare.”
Hamnarbetarförbundet uppmanade på sin presskonferens LO och Transport att ta sympatiåtgärder för att markera mot de antifackliga metoderna som Sveriges hamnar använder sig av. Transports ordförande Tommy Wreeth och avtalssekreteraren Peter Winstén kommenterade detta med att det ”framstår som märkligt att de skulle ta och besluta om sympatiåtgärder för att teckna ett avtal som vi redan har”.
Detta är ett skandalöst sätt att resonera från ett fackförbund, men tyvärr inte särskilt förvånande. Ledningen för Transport och LO har konsekvent vägrat Hamnarbetarförbundet stöd, och många gånger tagit arbetsgivarnas sida, sedan konflikten i Göteborgs hamn började 2016. Som Robert Lindelöf förklarar:
– Vad vi behöver är att fackföreningar beter sig som fackföreningar ska göra. Att man stöttar varandra och inte börjar prata om att man konkurrerar.
Hela fackföreningsrörelsen bygger i grunden på en förståelse om att arbetare måste sluta sig samman för att gemensamt kämpa för bättre löner och villkor. Ibland innebär det en strejk på en arbetsplats, ibland i en hel bransch men ibland behövs det strejker i flera branscher för att pressa tillbaka borgarklassen.
Idag står vi inför ett sådant läge: med försöket att knäcka Hamnarbetarförbundet, med förslaget om den inskränkta strejkrätten och de konstanta försöken från arbetsgivare att pressa tillbaka arbetarklassen. Med den nuvarande regeringens högerpolitik kommer det behövas en kämpande arbetarrörelse som inte nöjer sig med att i ord fördöma politiken utan i handling ser till att sätta stopp för den. Den svenska arbetarrörelsen är mäktig och stark. Vi har en hög organisationsgrad i facken som har stora strejkkassor.
Det är dags att använda den kraften för att stå upp för Hamnarbetarförbundets rätt att organisera sig fackligt – och ta kamp för att stoppa förslaget om inskränkt strejkrätt. För i slutändan handlar inte detta bara om Hamnarbetarförbundet. För att besegra attacker från borgarklassen och regeringen, som inskränkningen av strejkrätten och försämringar av anställningstryggheten behövs kämpande fackföreningar. Hamnarbetarförbundet är en sådan fackförening. Det är därför arbetsgivarna vill knäcka dem. Och det är därför de behöver arbetarrörelsens stöd.
Så här kan du stötta Hamnarbetarförbundet:
- Anta ett stöduttalande i din fackklubb, från din arbetsplats eller i din politiska organisation.
- Motverka lögnerna: skriv insändare och debattartiklar. För information se: hamn.nu.
- Ge ett bidrag till Hamnarbetarförbundets strejkkassa: BG 177-9750 eller Swish 123 132 1959.