Kostas Karamanlis högerregering har visat sitt sanna ansikte för det grekiska samhället. Den 8 mars attackerades 30 000 universitetsstudenter brutalt av grekisk polis i centrala Aten. Ett dussintal fick kraftiga slag i huvudet och 61 personer arresterades. Tusentals studenter fick andningsproblem när polisens specialstyrka använde tårgas.
Många unga personer togs till sjukhus med allvarliga skador. Sjukhusarbetarfackets representanter vid sjukhuset tog offentligt avstånd från att många studenter togs till sjukhuset med poliseskort
De arresterade studenterna hölls i total isolering under tre dagar utan att få kontakta sina familjer eller advokater. Och allt det hände i ett land som tillhör det ”civiliserade och demokratiska Europa”, i Grekland som har används som ett exempel inom den Europeiska Unionen när det gäller ekonomisk tillväxt.
Fortgående radikalisering av ungdomsrörelsen
Den här utvecklingen, tillsammans med den allmänna politiska atmosfären just nu, speglar den härskande klassens oro för växande ungdomsrörelse. Det är nu nästan ett år sedan studentrörelsen började och sedan dess har den fortsatt att mobilisera. Först var det universitetsstudenternas kamp och i höstas så följdes det av skoleleverna.
Den första kampvågen varade från maj till juli 2006. Efter massiva protester, demonstrationer och ockupationer av institutioner tvingades regeringen skjuta upp sina planer på en lag som skulle förbereda privata universitet.
Den andra vågen kom i oktober när skolelever ockuperade fler än 1000 gymnasieskolor runt om i Grekland, i protest mot regeringens förslag att minska antal universitetsplatser tillgängliga för gymnasieelever. Man har också haft demonstrationerna till stöd för lärarna som hade varit ute i strejk i två månader.
Den tredje vågen av ungdomsrörelsen blev den kritiska punkten. Med ökat självförtroende efter sin seger under sommaren var målet med universitetsstudenternas rörelse den här gången att förhindra ändringen av artikel 16 i den grekiska konstitutionen som skulle göra det möjligt att starta privata universitet.
En stor seger med politiska konsekvenser
Från och med den 10 januari var centrala Aten fullt av studenter varje vecka, man demonstrerande till försvar för statlig utbildning. Universitetslärarna deklarerade också en fullständig strejk och deltog i rörelsen.
Resultaten av protesterna var fantastiska. Den tvingade PASOK:s högerledare att dra tillbaka alla sina ledamöter från parlamentsdebatten och omröstningen, i fruktan för en öppen spricka i den egna parlamentsgruppen. Detta skapade ett stort problem för ND regeringen. För att kunna genomföra ändringarna i artikel 16 måste regeringen ha stöd av 180 parlamentsledamöter. Utan PASOK ledamöterna hade regeringen bara 161, varför man var tvungen att skjuta upp förändringen av artikeln. Detta var en oväntad seger för rörelsen.
Efter den här stora förlusten reagerade regeringen omedelbart och trotsigt med att åter ta upp samma lagförslag som studentrörelsen hade stoppat förra sommaren. Det var tydligt att regeringen ville ha revansch mot studentrörelsen, som hade blivit en referenspunkt för arbetarklassen i sin kamp mot regeringen.
Arbetarrörelsens ledare räddar Karamanlis
Den här gången betedde sig dock PASOK ledarna som den ”lojala oppositionen” till regeringen. Giorgos Papandreou deklarerade att partiet inte skulle rösta för regeringens lagförslag. Han hade råd att göra det här eftersom han mycket väl viste att ND regeringen hade tillräckligt med parlamentsledamöter för att garantera att lagen skulle gå igenom. Sen presenterade han offentligt en ”alternativ lag” som i stort sätt var en kopia av regeringens förslag.
Kanske för att vara säker på att det inte skulle bli något missförstånd om vad han tycker, uteslöt han Kimonas Koulouris. Han är en före detta minister från partiet som beskrivit sig själv som en ”Andreo-Papandreist” ( Andreas Papandreou var den vänster politiker som grundade partiet 1974 och är pappa till PASOK:s nuvarande ledare). Koulouris ”synd” är att han offentligt har attackerat Theodoros Pagalos, en före detta PASOK-minister som hade sagt till den borliga medierna att ”Polisen måste kunna utföra sina dagliga uppgifter på universiteten”.
Medan allt det här hände, höll sig GSEE (greklands centrala fackorganisation) passiva. Trots upprepade vädjanden från studenterna om att ingripa i kampen. Borglig massmedia stödde öppet regeringen genom att försöka skapa hysteri och varje dag uppmana regeringen att ta till ”åtgärder” för att öppna universiteten.
Studenternas kamp fortsätter
Det står klart att regeringen försöker undvika ett nederlag i frågan om privata universitet, genom att avleda uppmärksamheten. Det förklarar provokationerna, att de använder statsterrorism och försöken att sprida hysteri inom småborgerligheten samtidigt som de försöker presentera sig själv som ”försvararen av lag och ordning”. Allt deras taktik lyckas med är att göra studenterna än mer arga och radikala.
Ny Demokrati-regeringen skulle inte kunna behålla regeringsmakten om det inte vore för den hjälp man får av PASOK och GSEE ledarna. En facklig solidaritetsaktion mellan studenterna och den försiktigt vänsterreformistiska oppositionen skulle vara tillräckligt för att fälla regeringen. Den har nu suttit vid makten i tre år, fyllda av klasskamp å ena sidan och stora korruptions skandaler å andra sidan.
Efter ett års kamp har studenterna blivit väldigt radikala. Några har börjat dra slutsatsen att det är nödvändigt att gå samman med arbetarrörelsen. De har också dragit slutsatsen att det är nödvändigt att avskilja sig från anarkismens politiskt kriminella metoder, samtidigt som det är viktigt att skydda kampen från polisvåld tillsammans med arbetarrörelsen.
En sak är säker, vad som än händer är det vi har sett under de gångna månaderna i det grekiska samhället, tydliga varsel om framtida revolutionära händelser. Ungdomen är i ett permanent tillstånd av radikalisering.
Vi får inte heller glömma att de grekiska arbetarna också har demonstrerat sin vilja att förändra samhället, genom att delta i flera generalstrejker mellan mars 2005 och december 2006! Klasskampen i det grekiska samhället håller på att skärpas. Det är det som studentrörelsen varslar om. Karamanlis regeringens upptrappning av statens repressioner är ett annat tecken på samma process.
Original: Greek government uses military-police methods against protesting youth