Den 16 april möttes nyhetstörstande greker av vitt brus och gamla nyheter på de traditionella mediernas TV-kanaler och hemsidor. Anledningen? Journalist- och mediafacken hade anslutit sig till den generalstrejk som nästa dag skulle lamslå landet.
De senaste åren har Grekland gått från kris till kris, där arbetarklassen fått betala. I ett gemensamt uttalande var journalisterna tydliga med konsekvenserna av den grekiska borgarklassens ruttna politik:
”Arbetstagarna får låga löner som inte är tillräckliga för att täcka deras grundläggande familje- och personliga behov … Inte bara mediearbetare, utan hela det grekiska samhället, upplever återkommande explosiva ökningar i levnadskostnader… Familjer ser sina inkomster och resurser praktiskt taget utplånade.”
Det är uppenbart att arbetare börjar få nog. En 24-timmars generalstrejk utropades av GSEE – den grekiska motsvarigheten till LO – som representerar över 80 olika fack och runt 450 000 arbetare.
I Aten lamslogs kollektivtrafiken under aktionerna. Tunnelbanan stod still, tågen till flygplatsen likaså. Bussarna gick bara särskilda timmar, och även taxibilarna och färjorna anslöt till protesterna. Över hela Grekland ägde demonstrationer och strejker rum. Under 24 timmar stod landet helt still.
GSEE har onekligen varit under stor press att agera på den uppdämda ilska och kampvilja som finns i den grekiska arbetarklassen. Samma ilska och kampvilja förde för bara några år sedan SYRIZA till regeringsposition. Och trots att SYRIZA saknade vilja att leda kampen så har den grekiska arbetarklassen på inget sätt blivit mindre radikal.
Unga greker söker sig till partier allt längre vänsterut. Förtroendet för politikerna i parlamentet, känt bland grekerna som ‘’den stora bordellen’’ vid Syntagmatorget, är minimalt. I Aten är det just vid Syntagma som demonstrationerna anlände, tusentals arbetare och studenter ett stenkast ifrån de överbetalda knähundar som troget tjänat kapitalisterna från kris till kris. Bland dessa lager är viljan att ta strejken bortom de 24 timmarna onekligen enorm, och GSEE borde lyssna på dem.
Greklands arbetare och unga är trötta på politikernas snack och söker efter en revolutionär väg ur krisen, en som bara kommunismen kan erbjuda. Generalstrejken ger en försmak på de enorma klasstrider som står på dagordningen i Grekland, Europa och världen.