Artificiell intelligens: kapitalismens räddning eller ännu en bubbla?

Kapitalisterna satsar miljarder på artificiell intelligens i sin iver att ta en del av den nya guldruschen. Men det finns ingen teknisk lösning på inom kapitalismens inneboende motsättningar, och investeringsfesten kommer oundvikligen att följas av en baksmälla.

Till skillnad från tekniska modeflugor som NFT och kryptovalutor – som i huvudsak är värdelösa för allt annat än spekulation – råder det ingen tvekan om kraften i AI. Det har en bred användning från ansiktsigenkänning till förebyggande av bedrägerier och organisering av produktions- och leveranskedjor. I framtiden finns det en mängd imponerande möjliga tillämpningar för AI som kan realiseras med tillräcklig tid och forskning.

Marknadens anarki utgör dock ett hinder för ny teknik att nå sin fulla potential. Dessutom befinner sig kapitalismen i en djup kris. Snarare än att uppfylla utopiska drömmar om tillväxt och välstånd, kommer AI att gynna en liten handfull människor, förvärra överproduktionen och försämra levnadsstandarden för majoriteten.

Den senaste vurmen

I en ekonomi som fortfarande lider, klamrar sig den härskande klassen fast vid varje hopp om räddning. Den multinationella strategi- och managementkonsulten McKinsey and Co. uppskattar att AI kan bidra med 4,4 biljoner dollar till världens BNP varje år vilket är mer än Storbritanniens BNP år 2023. Samtidigt förutspår Goldman Sachs att AI kan driva en tillväxt på 7 procent i världens BNP (nästan 7 biljonerdollar) och öka produktivitetstillväxten med 1,5 procentenheter under 10 år. Med tanke på att AI fortfarande är i sin linda är det oklart hur de har kommit fram till så imponerande siffror.

Trots detta har hypen kring AI varit oavbruten under de senaste månaderna, och Microsofts VD Sundar Pichai beskrev det förra året som i nivå med upptäckten av elden! Med tanke på att Microsoft är den största investeraren i OpenAI, företaget bakom ChatGPT, är det kanske inte så förvånande att Pichai poserar som en modern Prometheus.

Årets World Economic Forum greps av ”AI-feber” / Bild: World Economic Forum, Flickr

Stater visar också ett stort intresse för AI, med USA som strider mot Kina för att behålla marknadsherraväldet, och den brittiska Tory-regeringen som försöker locka de stora generativa plattformarna med ett mindre strikt regelverk än sina europeiska konkurrenter.

Dessutom greps årets World Economic Forum av ”AI-feber”. OpenAI:s VD Sam Altman intog konferensscenen, och stora teknikföretag dominerade agendan i Davos genom seminarier med blygsamma titlar som ”AI: The Ultimate Invention”.

Denna ökade uppmärksamhet har resulterat i ett överflöd av investeringar, där AI och AI-relaterade företag nu står för 60 procent av de nya enhörningarna (företag värderade till över en miljard dollar). År 2023 samlade AI-relaterade nystartade företag in 50 miljarder dollar, samtidigt som OpenAI övergav sin tidigare inriktning på öppen källkod, accepterade en kapitalinjektion på 10 miljarder dollar från Microsoft och lanserade en vinstdrivande avdelning.

AI-företagens aktier är på stark frammarsch, med OpenAI som värderas till snart 100 miljarder dollar (vilket är mer än en tredubbling sedan april 2023) och hundratals mindre företag, överflödande av riskkapital, ser också sina värderingar stiga. AI-marknaden som helhet värderas till över 300 miljarder USD (utan att inkludera viktiga chiptillverkare som Nvidia). Vid första anblicken verkar det inte finnas någon ände på AI-boomen.

Marknadens gränser

Men AI stöter redan på marknadens begränsningar. Trots den stora uppmärksamheten är inget av de tidigare nämnda AI-företagen lönsamma. Faktum är att de enorma kostnaderna för att bygga och driva AI-modeller innebär att företag som OpenAI förlorar enorma summor, och de förväntar sig att förlora ännu mer när de investerar i mer sofistikerade modeller för att hålla sig före konkurrenterna.

För att ta sig runt detta satsar stora AI-investerare som Microsoft, Google och Apple på innovationer inom mikrochip. Detta har särskilt gynnat den amerikanska chiptillverkaren Nvidia, som har ett nästintill monopol på processorkomponenter som är nödvändiga för AI. Företaget såg sin aktiekurs stiga med 207 procent förra året och är nu Wall Streets tredje mest värdefulla företag sett till börsvärde.

Hur använder då kapitalisterna denna banbrytande (och dyra) nya teknik? Enligt Forbes är den vanligaste användningen av AI bland företag att ersätta mänskliga kundtjänstmedarbetare med chatbottar (en teknik som funnits i flera år), följt av att filtrera skräppost. Det är svårt att se hur detta motiverar de skyhöga värderingarna av AI-aktier, särskilt med tanke på de kostnader som är förknippade med att driva språkmodeller (LLM:s) som Chat GPT. För att parafrasera en frustrerad chef, är situationen som att använda en Ferrari för att leverera en pizza.

Där det finns snabba pengar att tjäna och gott om godtrogna investerare, finns det gott om bedragare som inte producerar något av värde / Bild: Marxist.com

Åtminstone för närvarande verkar AI inte kunna skaka av sig de egenheter och hallucinationer som gör den alltför opålitlig för verkligt banbrytande tillämpningar, som till exempel helt självkörande bilar. Även inom områden där AI utvecklas snabbt, som kodning och översättning, är den fortfarande felbenägen och kräver mänsklig övervakning, vilket har gjort investerare som hade lovats övermänsklig ”Artificial General Intelligence” (AGI) besvikna. För inte särskilt längesedan blev ChatGPT galen, talade på ”spanglish” (bruten engelska blandad med spanska) och hotade användarna.

Precis som i alla spekulationsbubblor där det finns snabba pengar att tjäna och många godtrogna investerare, finns det gott om bedragare som inte producerar något av verkligt värde.

Eftersom kapitalismen plågas av överproduktion är möjligheterna för lönsamma investeringar i den verkliga ekonomin begränsade. Det gör kapitalisterna benägna att spela på kortsiktiga trender för att berika sig själva. Under pandemin var teknikindustrin en spelplan för spekulation, med kryptovalutamarknaden som sexdubblades till 3000 miljarder dollar 2021, driven av billig kredit och stimulanspengar, som sedan drogs tillbaka när regeringar försökte att tygla inflationen och statsskulden. Med krypto- och NFT-manin nu död och begraven, jagar teknikprofitörerna (som inte har lärt sig någonting) efter ett nytt tåg att hoppa på. CNBC rapporterade till och med, utan en tillstymmelse till ironi, att AI ”knuffade undan krypto som den nya coola killen i kvarteret” i Davos.

En undersökning från 2019 av 2 830 nystartade företag i Europa, klassificerade som AI-företag, visade att 40 procent av dem inte ”använde AI på ett betydande sätt”, utan bara som ett buzzword för att säkra finansiering. Andra är så kallade ”thin wrapper”-företag som helt enkelt lägger ett nytt gränssnitt på befintliga plattformar som ChatGPT: gammalt vin på nya flaskor. Alla dessa företag och deras investerare kommer att avslöjas när tidvattnet drar sig tillbaka.

Bristande tillförlitlighet och höga driftskostnader har bidragit till att tidiga AI-succéer har kollapsat. Ett exempel är Olive AI, som mellan 2020 och 2023 tog in 1,5 miljarder dollar med en plattform som var avsedd för att hantera och analysera patientjournaler inom den privata hälsosektorn. Men den har visat sig vara alltför dyr och otillförlitlig, vilket har lett till stora förluster. Samtidigt som jättarna i Silicon Valley tar över marknaden har mindre nystartade företag börjat försvinna, och miljarder av deras investerares dollar har gått förlorade. Detta är ett förebud om vad som komma skall.

Sedan har vi dessutom det växande hotet från statliga regleringar och rättsliga åtgärder. EU har tillämpat världens första ”AI-förordningslag”, som förbjuder vissa ”högrisk”-tillämpningar och begränsar andra, vilket kommer att skrämma investerare om andra regeringar följer efter. Samtidigt pågår ett avgörande plagiatmål, där New York Times kräver miljarder i skadestånd från OpenAI för att ha tränat sin ChatGPT-modell på ”miljontals” NYT-artiklar, som den nu kan återge i knappt förändrad form. Även om en uppgörelse är mer sannolik än ett rättsligt prejudikat, skulle en avstängning av ChatGPT:s fria tillgång till träningsdata hämma chatboten och skaka om hela AI-landskapet.

Ekon från IT-bubblan

AI är här för att stanna, men en smärtsam korrigering väntar på ett eller annat sätt. Kapitalstrateger har jämfört situationen med IT-bubblan i början av 2000-talet. Som Business Insider skriver:

”Aktiemarknaden har festat sedan den bottnade i oktober förra året – och det har främst varit teknikaktier som skuttat upp och lett vägen. Detta har hänt tidigare: marknaderna red på en våg av internethype i slutet av 1990-talet bara för att krascha när bubblan sprack.”

När det hände kollapsade hundratals företag och 5000 miljarder dollar gick upp i rök. De företag som överlevde, som Google och Amazon, tog över konkurrensen och hamnade i en dominerande ställning. Nyligen slog JP Morgan också larm om en AI-bubbla och kallade den nuvarande situationen ”kusligt lik” den i början av 2000-talet.

”Även om vi skulle vara tveksamma till att kalla de nuvarande nivåerna för Top 10 (de tio största företagen) för en bubbla”, avslutar de, ”ser det verkligen ut som att Top 10 under Dotcom-eran backades upp av en överlägsen vinstutveckling”. I klartext innebär detta att de 10 största bolagen på börsen är mer övervärderade och erbjuder lägre avkastning till sina investerare än sina motsvarigheter för 24 år sedan.

Bubblor är inte begränsade till spekulativa uppköp av i sig värdelösa varor som NFT. De är en del av den kapitalistiska produktionens anarkiska natur. Det finns alltid en okontrollerad investeringsrusch till varje lovande ny marknad, åtföljd av ett skum av fiktivt kapital som flyter ovanför den verkliga ekonomins vågor. Aktier, värdepapper och derivat byter ägare när spekulanter försöker få en stor avkastning, i hopp om att de inte ska vara den ”större idioten” som sitter kvar med dessa tillgångar när marknaden blir mättad, kapital dras tillbaka och bubblan spricker.

Ett fåtal kapitalister (antingen genom tur, genom att verkligen erbjuda användbara produkter, eller genom en kombination av båda) lämnar marknaden med stora vinster, medan majoriteten kraschar på klipporna. Vi har sett samma mönster, inte bara med IT-bubblan utan även med järnvägsmanin på 1840-talet. Som Marx beskrev i volym 3 av Kapitalet, ökade överinvesteringarna värdet på järnvägsaktierna kraftigt, vilket ledde till att dussintals småföretag (många av dem hade aldrig lagt en enda bit spår) utplånades när aktiekurserna kollapsade, och lämnade ett fåtal dominerande företag när dammet väl lagt sig.

Det kommer säkerligen att finnas vinnare på AI. Troligtvis kommer dessa att vara de befintliga stora teknikföretagen, som har kapital, expertis och resurser för att bygga och hantera den komplexa och kostsamma tekniken bakom AI. De så kallade ”magnificent seven” (Meta, Microsoft, Nvidia, Apple, Alphabet, Amazon och Tesla) som redan har uppnått absolut dominans inom AI, tränger ut eller absorberar mindre konkurrenter och stod för ungefär hälften av vinsterna i hela S&P 500 (index för de 500 största aktiebolagen som handlas i USA) i februari.

Det övergripande resultatet av AI-guldruschen kommer, precis som med andra bubblor, att bli en ytterligare koncentration av kapital och en större dominans för de stora monopolen över ekonomin och våra liv.

Det finns dock en stor skillnad jämfört med 2000-talet, som var en period av relativ högkonjunktur. Kapitalismen befinner sig i dag i en organisk kris, och världsekonomin står på randen till recession – en sprucken AI-bubbla skulle kunna knuffa den ner i avgrunden. En liten handfull kapitalister kanske klarar sig i en stark position, men resultatet för systemet som helhet kommer att bli ytterligare kaos och instabilitet.

Produktivitetens pussel

En del av den härskande klassen är dock hoppfull om att AI kommer att bidra till att avvärja recessionen genom att öka produktiviteten och därmed stimulera tillväxten. Vi noterar att kapitalisterna under 2000-talet skröt om ett ”nytt paradigm” där digitala företag skulle leda till ”halsbrytande” ekonomisk tillväxt och ”full sysselsättning” för första gången sedan andra världskriget. Ingetdera blev verklighet.

Vi har länge blivit lovade att automatisering skulle skapa en produktivitetsboom. Men trots alla investeringar i automatisering har den globala produktionstillväxten per timme sedan 2012 i genomsnitt bara legat på 0,3 procent per år, jämfört med 2,3 procent under det föregående decenniet. Denna motsägelse när det gäller produktivitet ifrågasätter hela det historiska rättfärdigandet av kapitalismen.

Denna motsättning kan förklaras genom det sätt på vilket teknologi utnyttjas inom ramen för det vinstinriktade systemets tvångströja. Maskiner genererar inte värde i sig själva; endast mänskligt arbete gör det. Kapitalister investerar i maskiner för att öka arbetarnas produktiva förmåga, vilket leder till att färre arbetare kan anställas för att utföra mer produktivt arbete med mindre kvalificerade uppgifter, vilket i sin tur mättar marknaden ytterligare.

Den mest omedelbara effekten av AI, precis som med automatisering, kommer sannolikt att vara att tidigare privilegierade skikt ”avskedas” / Bild: public domain

Men genom att göra detta förstör kapitalisterna samma marknader genom att minska arbetarklassens köpkraft. Goldman Sachs har hävdat att AI kan orsaka ”förlust eller försämring av 300 miljoner jobb” på kort tid.

Genom att förvärra överproduktionen sågar kapitalisterna av den gren de sitter på, vilket innebär att vinsterna planar ut och investeringarna avtar. I vissa fall är det mer lönsamt att gå bakåt – att ersätta dyra maskiner med billig, överexploaterad arbetskraft. Till exempel minskade antalet automatiserade biltvättar i Storbritannien från 9 000 för 20 år sedan till 4200 i dag eftersom det är billigare att betala migranter under minimilönen för att tvätta bilar för hand. Här ser vi resultatet av kapitalistisk ”innovation”!

Huvudpoängen är att kapitalismens hela utvecklingskurva har varit nedåtgående sedan 2008. Ny teknik kan inte vända denna utveckling, utan kommer i stället att förvärra systemets underliggande motsättningar. Med tanke på den nuvarande överkapaciteten på världsmarknaden (dvs. en överproduktionskris) kommer även genuina investeringar i AI för att öka produktiviteten (till skillnad från ren spekulation) bara att förvärra denna kris.

Det finns en ytterligare sida av frågan. Systemet kan inte produktivt sysselsätta de miljontals arbetstagare som hotas av denna nya teknik. IMF:s VD Kristalina Georgieva inser denna fara och har därför uppmanat politikerna att ta itu med den ”oroande trenden” för att ”förhindra att tekniken ytterligare förstärker sociala spänningar”.

Kapitalisterna har rätt i att den allsmäktiga klasskampen står på dagordningen. AI kommer dock troligen att vara en sekundär, förvärrande faktor. Hittills har ett relativt tunt lager av tjänstemännen ersatts av AI, men ytterligare jobbförluster kommer sannolikt att ske under en längre period.

Den mest omedelbara effekten av AI, liksom av automatisering, är sannolikt ”kompetensavveckling” av tidigare privilegierade skikt av proletariatet och medelklassen. Detta var till exempel en faktor i förra årets Hollywood-strejk. OpenAI har just börjat marknadsföra sin nya plattform, Sora, som man hävdar kan generera fotorealistiska videor från text. Konstnärer, skådespelare, kodare, översättare och liknande kan få se år av utbildning förvandlas till hjärndöd ”övervakning” av generativa AI:er.

I stället för att befria arbetarna hotar fantastiska verktyg som AI i kapitalisternas händer att skapa en större mängd ostimulerande arbete. Inte nog med det, de används också för att alltmer övervaka och kontrollera arbetarna. På vissa arbetsplatser (inklusive Amazons lager) sköts anställningar och uppsägningar redan av känslokalla maskiner – fler kommer att följa. Dessutom drunknar kulturen i en förvirrande sörja av AI-genererad text och bild. Även staten beväpnar sig med AI-driven ansikts- och röstigenkänning för att mer effektivt kunna förtrycka folket.

Maskininlärning och AI är verkligen mäktiga verktyg. Men i stället för att förbättra vår tillvaro används denna teknik för att berika en liten handfull människor, samtidigt som den försämrar vardagen för miljarder människor och bidrar till att driva systemet till häftiga anfall av slumpartad spekulation. Det behöver inte vara så. Produktivkrafterna gör aktivt uppror mot ett system som inte kan utnyttja dem rationellt.

Under kommunismen skulle AI smidigt kunna integreras i en planekonomi för att eliminera tråkiga, farliga uppgifter. Befriad från den privata egendomens begränsningar skulle den verkligen kunna öka produktiviteten till ej skådade nivåer, utan att försämra arbetarklassens löner och villkor. Ett socialistiskt samhälle, som inte tyngs av behovet att tillfredsställa aktieägarna, kan se långsiktigt på utvecklingen av AI och dess verkliga potential, som en värdig investering för mänsklighetens bästa, snarare än att begränsa denna fantastiska teknik till att driva robotkundtjänst och spotta ut lågkvalitativa marknadsföringstexter.

AI och automatisering kan en dag befria mänskligheten från arbete som vi känner det. Men inget av detta är möjligt under det nuvarande systemet. Först när tekniken har befriats från kapitalismen och ställs till hela samhällets förfogande kan detta åstadkommas.

Översättning: Måns Olm

Joe Attard

Relaterade artiklar

Sociala medier

3,165FansGilla
2,330FöljareFölj
1,121FöljareFölj
2,021FöljareFölj
698PrenumeranterPrenumerera

Senaste Artiklarna