Efter en förmiddag med torgmöten och aktiviteter organiserade av Revolution i många städer – Göteborg, Stockholm, Malmö, Karlstad, Helsingborg, Växjö, Umeå för att nämna några – följde Revolutionärt första maj online. Efter över ett år av pandemi och kapitalistisk kris var kampviljan hos de 170 deltagarna kännbar. Arbetarnas internationella högtidsdag fick det revolutionära firande som det förtjänade under parollen ”Socialism i vår livstid”.
Stormötets fyra tal belyste kapitalismens barbari, klasskampen som följt i kölvattnet av krisen, den fackliga motoffensiv som krävs för att rädda välfärden i Sverige och vikten av att kämpa för socialism.
Sebastian Ingvarsson inledde mötet med att tala om kapitalismens fasor.
”Minst hälften av jordens befolkning – 4 miljarder människor – har inte tillgång till grundläggande hälso- och sjukvård. Samtidigt ökade det totala antalet dollarmiljardärer med nästan en fjärdedel under 2020. De säger att under en global kris måste ’alla hjälpas åt’, ’vi sitter alla i samma båt’ – men vilka uppoffringar har de rika gjort?
Vad är det för system, där enskilda kapitalister sitter på pengar som motsvarar hela länders BNP, samtidigt som 690 miljoner människor går till sängs hungriga varje kväll?”
Sebastian förklarade hur fattiga länder offras i kampen mot covid-19 medan de rika räddar sig själva. 87 procent av alla vaccindoser har hittills gått till de rika länderna, medan de fattigaste länderna bara har fått 0,2 procent.
”Förra sommaren sa Stefan Löfven och flera andra ledare för världens imperialistmakter i en gemensam debattartikel att vaccin ska ’baseras på behov och inte på resurser’. Det framstår nu som ett sjukt skämt.”
Coronapandemin har återigen avslöjat de djupa klyftorna i samhället och hur arbetare lämnats åt sitt öde medan de rikaste räddat sig själva och sina profiter. Som en deltagare kommenterade i chatten under mötet: ”Klasskampen drivs inte bara av oss, den förs av våra motståndare, dag för dag!”
Men de stora attackerna mot vanliga människors levnadsförhållanden under krisen har inte gått obesvarade. Thea Wilhelmssons tal handlade om klasskampen vi har sett i krisens spår.
”Ibland får man höra att arbetarklassen inte är beredd att gå ut i kamp men se bara på arbetarklassen i Myanmar. Deras kamp visar vilken enorm motståndskraft och makt som finns hos arbetarklassen även under de svåraste omständigheterna. Om arbetarklassen var organiserad med ett revolutionärt socialistiskt program för att ersätta de ruttna militärerna – då hade de varit oslagbara.”
Thea tog exempel från de senaste årens massrörelser i Indien, Chile, Storbritannien, Myanmar och USA, och visade hur världens arbetare, trots pandemins begränsningar, har börjat kämpa tillbaka.
”Folk kämpar för samma saker överallt: ett slut på förtryck, rasism och sexism, ett slut på den växande ojämlikheten och de undermåliga bostäderna, ett slut på arbetslösheten och de vidriga arbetsvillkoren och klimatförändringarna. Överallt ser vi arbetare och unga resa sig upp mot hela systemet.”
Valdar Malmsten talade om krisen i den svenska välfärden. Situationen har gått från dålig till katastrofal för de som verkligen får landet att gå runt.
”Personalen slog tidigt larm. Man larmade om att man på grund av personalbristen blev tvungen att springa mellan sjuka och friska patienter. Man larmade om att man inte hade någon tillräcklig skyddsutrustning. Men personalen och skyddsombuden ignorerades helt av cheferna och ägarna och ingenting gjordes annat än att tvinga personalen att fortsätta tills katastrofen var ett faktum.”
Vissa har en förhoppning i att politikerna och kapitalisterna skulle förbättra för dessa arbetare nu när pandemin visat deras värde, men Valdar förklarade hur deras planer egentligen ser ut.
”Vad står på dagordningen i just denna stund? Mer nedskärningar och fler privatiseringar! Nya nedskärningar planeras i äldrevården och privatiseringarna ligger fast. Stora sparkrav ligger idag på i princip alla större sjukhus runt om i landet.
Samma sak gäller för resten av välfärden. Nej, ingen förändring kommer komma om vi inte själva genomför den!”
Men de enorma attackerna mot svensk välfärd verkar i de flesta fall gå obemärkt förbi arbetarrörelsens ledning, som vägrar organisera kamp. ”Vad är det vår arbetarrörelse håller på med?”, frågade Valdar sig.
”En revolutionär socialistisk ledning för arbetarrörelsen skulle inte stanna där kapitalisterna säger stopp. Den skulle inte ta kamp för något mindre än arbetarkontroll av storföretag och banker, för att lägga makten och resurserna i arbetarklassens händer!”
Stormötets sista talare var Ylva Vinberg, som betonade var vi ska rikta vår ilska för det senaste årets händelser.
”Vi firar första maj framför våra datorer ännu ett år istället för ute på gator och torg. Låt oss vara tydliga – det är på grund av kapitalismen. Hade alla världens resurser samordnats omedelbart i början av förra året för att stoppa smittspridningen och för att ta fram ett vaccin som gjorts tillgängligt för hela världen, då hade vi inte behövt stanna hemma i år.”
Under krisens gång har vi ofta hört att alla, rika som fattiga sitter i samma båt och måste ta vårt gemensamma ansvar. Men Ylva förklarade hur regeringens politik visar att det finns en grupp de prioriterar högre än alla andra – kapitalisterna.
”Vinst före liv – det har varit det ständiga mottot för regeringen under krisen. Håll ekonomin så öppen som möjligt. Håll skolorna så öppna som möjligt. Genomför så få restriktioner som möjligt. Lätta på dem så tidigt som möjligt. Förneka allvaret i situationen så mycket som möjligt. Och om man tvingas erkänna allvaret i situationen, skyll det då på vanliga människor som ’inte följer rekommendationerna’.”
Till sist uppmanade Ylva till organisering mot kapitalismen med marxismen som vapen. Massorna som rest sig i land efter land de senaste åren vet vad de inte vill ha – förtryck och exploatering, helt enkelt kapitalism, men det finns samtidigt inget organiserat alternativ än.
”Socialismen existerar inte för dem eftersom arbetarrörelsen förnekar dem den möjligheten. Men om vi kan återerövra arbetarrörelsen med de ideer som den en gång grundades med, marxismens ideer, då finns det ingenting som kan stoppa arbetarklassen i kampen för ett samhälle som kan erbjuda oss en verklig framtid – socialismen.
Det är möjligt. Det är nödvändigt. Och i det har arbetarna inget annat att förlora än sina bojor, men de har en värld att vinna. Proletärer i alla länder – förena er!”
När Revolutionärt första maj 2021 avslutades med internationalen var luften fylld av kampvilja: ”Helvete vad inspirerande”, ”Fantastiskt sagt!!”, ”Tack för grymma tal! Det är så inspirerande i dessa mörka tider!”, var bara några av kommentarerna som radades upp i chatten.
Gör som många andra efter första maj: kom med i kampen för socialism i vår livstid. Organisera dig med Revolution och IMT – och ta striden för mänsklighetens framtid!
Klicka här för att veta mer om eller gå med i Revolution och IMT.
