Lördagen den 23 april samlades över 400 anti-rasister på Gustaf Adolfs torg i ett fantastiskt vårväder för att protestera mot den rasistiska s.k. ”Folkets demonstration”, som på sin höjd var en fjärdedel så många. Detta var deras sjätte manifestation sedan september förra året och andra gången de besöker Göteborg. Även denna gång blev de överröstade av framförallt arga vänsterungdomar, och Revolution fanns givetvis på plats.
”Folkets demonstration” lyckades samla ihop ett gäng bittra och pessimistiska individer, i synnerhet från den lite äldre generationen, som i brist på ett verkligt vänsteralternativ har svalt den borgerliga medians rasistiska propaganda med hull och hår. Bland dem fanns också ett fåtal individer från högerextrema kretsar och några bekanta ansikten organiserade i nazistsekten SMR.
Talarna var bland annat två stycken Sverigedemokratiska politiker, en utesluten SD-anhängare och en centerpartist som har medverkat på gruppens tidigare manifestationer. Precis som innan ägnade de sig mest åt att hetsa mot flyktingmottagande och kräva att regeringen ska avgå, även om det mesta drunknade i motdemonstranternas slagord.
Vilka är ”Folkets demonstration”?
”Folkets Demonstration” utgör inget politiskt hot mot vänstern och är överhuvudtaget ingen seriös kraft att räkna med. Efter Pegidas pinsamma försök att etablera en bas i Sverige så dök de upp som en mildare form av rasism för att framstå som mer ”folkliga”. De organiserar sig mest över internet och påstår sig vara emot all form av extremism och att de värnar ”öppenhet, humanitet, välfärd och rättsstat”.
Det är dock inte särskilt svårt att genomskåda deras ytliga dravel. Deras syfte är att samla så många som möjligt från den politiska högern för att kräva regeringens avgång på grundval av rasistisk retorik. De representerar ett klassiskt hopkok av högerpopulistisk dynga som när det kommer till kritan inte gör mycket mer än att hetsa mot flyktingar, islam, socialister och basera sig på allmänna känsloargument om ”svenska traditioner” och att ”det var bättre förr”. Det finns inte en atom av progressivt innehåll i deras falska nationalromantik och prat om välfärden som de i vanlig ordning försöker ställa mot invandringens kostnader.
De älskar att prata om samhällets resurser och låtsas att stå på vanliga människors sida genom att prata om ”hemlösa svenskar”, ”arbetslösa svenskar” och så vidare men blundar samtidigt för de svenska kapitalisternas och bankernas miljardvinster, skatteflykt, korruption och allt hårdare exploatering av arbetarklassen.
De är inte ett dugg intresserade av att prata om riktig kamp mot den minoritet av parasiter som styr hela ekonomin. De vill inte diskutera var samhällets verkligt stora rikedomar befinner sig. De är inga representanter för folket eller arbetarklassen utan lakejer åt de svenska kapitalisterna som gärna ser att arbetare splittras så att de kan fortsätta håva in storkovan från vårt arbete i lugn och ro.
En sorglig uppvisning från rasisterna – och ungdomarnas svar
De senaste åren har grupper som ”Folkets demonstration” varit en sorglig historia, och dagens manifestation var inget undantag. Varje gång de visar sig på gatan så blottas de verkliga styrkeförhållandena till vänsterns och radikala ungdomars fördel. Trots att motdemonstrationen anordnades av en Facebook-sida med endast ett hundratal likes så lyckades den samla mångdubbelt fler.
Ha i åtanke att ”Folkets demonstration” mobiliserar allt de kan inför sådana här manifestationer i över en månad i förväg och har talare som reser från andra städer. Detta om något visar hur svaga de egentligen är.
De klassiska slagorden: ”Kamp mot stat och kapital, ingen människa är illegal!”, ”Vad ska vi göra? Krossa rasismen!” och ”Ni kan gå hem nu!”, ekade från början till slut och stämningen var på topp.
Revolution var på plats med fyra kamrater som tillsammans sålde 37 tidningar och mängder av människor som skrev upp sig för att få mer information. Demonstrationen dominerades av entusiastiska och förbannade ungdomar som allt mer känner ett behov av att organisera sig.
Känslan är att en ny slags radikalisering har nått Sverige och att vinden börjar vända. Aldrig förr har så många varit så öppna för att diskutera marxism och involvera sig i kampen mot det kapitalistiska systemet. Vi har all anledning att vara optimistiska inför den kommande perioden.