Med sedvanliga floskler presenterade finansminister Svantesson en “historisk satsning” på tio miljarder till välfärden i regeringens budget för 2024. Sanningen är att underskottet efter “satsningen” ligger på 18 miljarder: nedskärningar som fördelas över välfärdsarbetarnas ryggar. Vilka äldre som inte ska få hjälp i tid, vilka sjuka som ska prioriteras bort eller vilka barn som inte ska få rätt undervisning, sa finansministern ingenting om.
“Konsekvenserna av regeringens senaste svältbudget visar sig redan. Elevassistenter och barnskötare sägs upp, tryggheten i vardagen försvinner och kvarvarande kollegor pressas hårt. Välfärdskrisen är redan här. Det är inte ett framtidsscenario.”, konstaterar Malin Ragnegård, ordförande för fackförbundet Kommunal.
Militären framför välfärden och klimatet
Regeringen påstår att man lägger fram en återhållsam budget med fokus på att bekämpa inflationen. Samtidigt satsar man på att rusta upp militären med hela 27 miljarder. Syftet är att Sverige ska nå upp till Natos mål, där två procent av BNP ska gå till försvaret. Prioriteringen är tydlig: den svenska imperialismen ska införlivas i Nato till varje pris och arbetarklassen ska betala notan.
Den andra stora satsningen som prioriteras i budgeten är rättsväsendet. Fler fängelser och poliser istället för skolor och lärare är vad den svenska kapitalismen har att erbjuda framöver.
Högern och SD genomför dessutom ytterligare nedskärningar i miljö- och klimatbudgeten, som enligt regeringens egna beräkningar kommer leda till kraftigt ökade utsläpp av växthusgaser. I ett slående exempel på kapitalistisk kortsiktighet kapar de dessutom en tredjedel av MSB:s anslag till planering för klimatrelaterade översvämningar, skyfall, skred, värmeböljor och skogsbränder. Bara några dagar efter beskedet svepte ett jordskred bort en stor del av motorvägen utanför Stenungsund i Västra Götaland, ett område som enligt forskare kommer att drabbas av fler skred som ett resultat av klimatförändringarna.
Förutom ännu fler neddragningar på både kulturen och diverse myndigheter, riktas även en direkt attack mot arbetarrörelsens studieförbund ABF i budgeten, vars bidrag minskas med hela 40 procent de kommande tre åren. Högerns mål med nedskärningen är inte enbart att spara pengar utan också att försvaga arbetarklassens organisationer. För att försvara sig själva mot dessa attacker måste arbetarrörelsen ta strid, inte göra eftergifter åt högern som ABF gjort de senaste åren genom att utesluta kommunister och bjuda in sverigedemokrater.
En splittrad och osäker borgarklass
Trots att budgeten riktar flera hårda slag mot arbetarklassen finns det ett utbrett missnöje inom borgarklassen över att regeringen inte går ännu längre: för mycket “sossepolitik” och för lite skattesänkningar för de rika enligt flera högerpolitiker som riktat öppen kritik mot sin egen regering. Även Centern kritiserar regeringen från höger för att man inte väljer att sänka A-kassan. Enstaka små eftergifter till arbetare finns faktiskt också i budgeten: skatten för pensionärer sänks liksom skatten på bensin och snus.
Att regeringen inte försämrar ännu mer för vanliga arbetare är på grund av rädslan för konsekvenserna om man går för långt. Att genomföra en hatad högerpolitik och ändå behålla popularitet är i praktiken omöjligt, vilket syns i att samtliga regeringspartier inklusive SD tappat i stöd bland väljarna sedan valet.
Kritiken från höger är samtidigt ett resultat av splittringen i regeringsunderlaget och en osäkerhet inom borgarklassen som just nu pressas från alla håll. Lågkonjunkturen, den kvardröjande inflationen, förtroendekrisen för staten och framför allt den växande ilskan inom arbetarklassen skapar en explosiv situation. Regeringens budget presenterar inte några lösningar på den härskande klassens problem, utan kommer bara öka missnöjet och spänningen inom samtliga klasser, med ytterligare politisk instabilitet och turbulens som ett givet resultat.