I augusti var priset på el det högsta någonsin i södra Sverige, däribland i landets tre största städer. Svenska kraftnät har varnat för att planerade strömavbott kan genomföras under hösten. Elkrisen erkänns nu av alla: marknadens fiasko är ett faktum.
Skenande elpriser, skenande livsmedelspriser och sjunkande reallöner: fler och fler kommer behöva välja mellan mellan uppvärmning och mat i vinter. Detta trots att det inte råder någon brist på el i Sverige, tvärtom. Sverige är idag Europas största exportör av el. En stor del av problemet är att staten via Svenska kraftnät inte byggt ut elnätet, vilket gör att det saknas kapacitet för att överföra den el som produceras i norr till söder. Södra Sverige måste därför regelbundet importera el från andra länder och är därmed särskilt utsatt för de skenande elpriserna på den internationella marknaden.
Elkrisen i Europa gör att vi inte kan räkna med elimport lika lätt som tidigare, och därför kan planerade elavbrott för hushållen bli verklighet redan i år. Men oroa er inte, Anders Wallinder från Energimyndigheten har några tips om så blir fallet:
”Det handlar om enkla saker, ha varma kläder på dig, om det blir långvarigt så samla familjen eller de du bor med i ett och samma rum och värm det, är man ensam kan man bygga en koja under ett bord med filtar över och sova där, isolera fönster och dörrar.” (vår kursivering)
Samtidigt som vi förväntas acceptera kylan skrattar energibolagen hela vägen till banken. 2021 var ett rekordår för elproducenterna, under tredje kvartalet ökade Fortum intäkterna från Norden med över 50 procent jämfört med samma kvartal året innan. I år kan de räkna med ännu högre profiter. Varje öre som elpriset stiger på elbörsen blir ren vinst för de elproducenter som inte är beroende av kol och gas.
Hur hamnade vi här?
Under början av 90-talet bröt en stor ekonomisk kris ut i Sverige, som staten “löste” med att försämra för arbetare och gör det enklare för kapitalisterna att öka sina vinster: nedskärningar, sämre arbetsvillkor, privatiseringar och avregleringar. 1996 avreglerades den svenska elmarknaden, vilket lade grunden för den nuvarande krisen.
De första motionerna att avreglera elmarknaden kom från kom från Bildt-regeringen 1992 och 1993. Konkurrens på den fria marknaden skulle leda till “ett än mer rationellt utnyttjande av produktions- och distributionsresurserna och tillförsäkra kunderna flexibla leveransvillkor till lägsta möjliga priser”. Högerns förslag hann inte genomföras innan de förlorade valet 1994. Men likväl presenterade Göran Perssons socialdemokratiska regering 1995 ett nästan identiskt förslag. Man skulle införa en marknad för att “öka valfriheten för elkonsumenterna och skapa förutsättningar för en ökad pris- och kostnadspress inom elförsörjningen.”
Resultatet blev inte billigare el, utan enorma profiter till storföretagen. Under resten av 90-talet föll visserligen elpriserna, men efter millennieskiftet började priserna stiga långt över den tidigare nivån. Istället för konkurrens mellan olika jämnstora aktörer som höll nere priserna, kom marknaden att domineras av fyra jättar: Vattenfall, Fortum, Eon och Ellevio. Vattenfall och Fortum är visserligen statliga men drivs som privata företag. Vattenfalls VD Anna Borg hade i fjol en årslön på drygt 16 miljoner, och börsnoterade Fortum delade i våras ut över en miljard till sina aktieägare. Ellevio tog 2013, efter att ha chockhöjt avgifterna, ut var tredje krona i vinst.
Behovet av att göra vinst gör att elbolagen också har ett direkt intresse av att hålla nere elproduktionen. En ökad elproduktion sänker priserna och därmed vinsterna. Detta var det huvudsakliga syftet bakom Vattenfalls beslut om förtida nedläggning av kärnkraftverk: att få upp priserna. Även underhållet har blivit sämre då det är en kostnad som minskar lönsamheten. Denna så kallat fria marknad består inte av några småentreprenörer som konkurrerar om att skapa den bästa produkten, utan av monopol som medvetet låter infrastrukturen förfalla för att gynna sina egna ägare.
Vem betalar?
Företagen gör allt för att minska kostnaderna och öka profiterna. Sekos rapport Ingen ska dö på jobbet visar hur arbetsmiljön i energibranschen försämrats de senaste åren och hur arbetare har fått betala priset för miljardvinsterna med sina liv. Elektrikerförbundets rapport En avreglerad elmarknad: Vem får betala priset? visar precis samma sak: hur den ökade pressen och långa entreprenörskedjor har lett till ett ökande antal arbetsolyckor bland elarbetare. Man kan bland annat läsa om två montörer i Ludvika som 2016 fick 30 000 volt genom kroppen efter att ha hissats upp i en skylift. De omkom omedelbart. Företaget som ansvarade för elnätet hade lagt ut underhållet på en underleverantör, som i sin tur gjort samma sak.
De elektriker som inte får betala med sina liv, betalar genom osäkra anställningar, färre kollegor och sämre arbetsvillkor. Rapporten förklarar:
“Färre ska göra mer, de områden som ska servas har blivit större och övertidspressen har ökat för montörerna. Samtidigt redovisar elbolagen återkommande miljardvinster. Det finns alltså pengar, men det används inte för att skapa trygghet för arbetstagarna eller för att skapa säkerhet och långsiktighet inom energibranschen.“
Nationalisera rubbet!
Vissa industriföretag, såsom plastindustriföretaget Plastinject, försöker nu rädda sina vinster genom att inte använda de mest energikrävande maskinerna på vardagar, när elen är som dyrast. Därmed måste arbetare arbeta kvällar och helger istället. Företaget förväntar sig naturligtvis protester, och konstaterar att de lär behöva ”tvinga människor att jobba helg”. Andra företag kan komma att stänga helt och säga upp hela arbetsstyrkan. Om det så är genom fattigdom, strömavbrott, arbetslöshet, farligare arbete eller nattskift, är det arbetarklassen som förväntas betala för den ”fria marknadens” misslyckande.
Politikerna låter just nu talskrivarnas pennor gå varma kring deras olika förslag på att avhjälpa vissa av de värsta konsekvenserna. Men de har ingen lösning, eftersom det är den kapitalism de baserar sig på som är problemet.
Det finns bara ett sätt att hindra att krisen förvärras och lägga grunden för verkligt säker (och miljövänlig) energiförsörjning: vi måste ta kontrollen över den. De fyra eljättarna, storbankerna och nyckelfaktorerna för energiförbrukning, transport och industri, måste nationaliseras utan ersättning och ställas under arbetarklassens demokratiska kontroll. Detta skulle möjliggöra en verkligt rationell och integrerad energiplan. Alla de resurser som ligger outnyttjade i storbanker och skatteparadis skulle kunna användas för massiva investeringar i förnybar energi, påskynda utfasningen av fossila bränslen, bygga ut elnätet och ett nytt miljonprogram med energisnåla bostäder.
Första steget är att nationalisera de svenska energibolagen, men i sista hand kan inte energiproblemen lösas inom landsgränserna. Nyckeln till att lösa den världsomspännande energikrisen är inget mindre än en internationell socialistisk revolution.