Ebba Busch Thor hävdar att orsaken till att fler smittas av Corona i förorterna är för att invandrare är ”analfabeter”. Men hennes illa dolda rasism kan inte sopa klassklyftor och orättvisor under mattan.
Den 6 april hade 3 143 personer bekräftats smittade i Stockholm, vilket motsvarade 13 smittade per 10.000 invånare. Men genomsnittet var betydligt högre i förorterna. I Rinkeby-Kista och Spånga-Tensta var siffran 47 och 37 smittade per 10.000.
Detta såg Kristdemokraternas Ebba Busch Thor som en chans att återigen prata om ”problemet” med andra kulturer. I en debattartikel i Aftonbladet den 2 april, ”Våga tala klarspråk om corona och förorten”, skrev hon:
”Somalierna har ofta tätare familjerelationer än svenskarna. De är uppfostrade i en omgivning där man inte nödvändigtvis litar på myndigheter. Analfabetismen är utbredd (för svenska förhållanden) och somalierna har inte samma tradition av skriftlig information eller av medicin.”
Detta är bara struntprat. Förklaringen till siffrorna är att majoriteten av de som bor i förorten är arbetare som inte kan arbeta hemifrån, många gånger inte har råd att stanna hemma vid sjukdom, har lägre löner och sämre arbetsvillkor, måste ta kollektivtrafiken till jobbet och bor mer trångbott.
Enligt Folkhälsokollen 2018 avstod 9,2 procent av invånarna i Rinkeby läkemedel på grund av ekonomiska skäl, vilket är den högsta siffran i länet. Människors hälsa är en klassfråga.
I Malmö har var fjärde lokalvårdare, vartannat vårdbiträde och överhälften av alla undersköterskor utländsk bakgrund. Samma personer som politiker som Busch Thor hyllar i vården för att de riskerar livet, attackerar hon i nästa andetag för att de blir sjuka.
I Expressen-artikeln ”De har inte råd med social distansering: ’På liv och död'”, berättar Duska Jovanovic som bor i Lindängen i Malmö att hon måste ta tre bussar för att ta sig till sitt jobb som städare hos personer som arbetar hemifrån. Hennes familj består av sju personer som bor i en fyra. Hennes sambo har förlorat jobbet på grund av den kris som Coronaviruset utlöst, och har inget annat val än att jobba för att familjen ska klara sig. Hennes son Dusan förklarar:
”Man talar om folk i miljonprogrammen som en riskgrupp men utifrån att de är analfabeter, att deras kultur säger att de inte ska följa myndigheter – men det är ju inte sant. Det mest logiska svaret på varför människor i utsatta områden drabbas mest är trångboddhet, att man inte kan jobba hemifrån.”
Och:
”Människor som bor här är alltid extra utsatta, bara att nu är det på liv och död. Att politiker och andra makthavare försöker göra detta till en fråga om etnicitet snarare än klass visar att de vägrar ta ansvar.”
Läkaren Narghess Nasser som arbetar på vårdcentralen i Rinkeby i Stockholm berättade för Dagens Nyheter: ”I en tvåa kan det bo sex personer, då är det svårt att skydda sig eller isolera sig. Majoriteten som bor här tillhör arbetarklassen. Vi har haft många smittade som är undersköterskor, jobbar inom hemtjänst och äldreboende, barnskötare, busschaufförer. Sedan lever många äldre nära sina vuxna barn.”
Zakaria Abukar Mohamed, som äger en hårsalong i Rinkeby och förlorade sin far i viruset, berättar i samma DN-artikel om sin ilska mot politiker som Ebba Bush Thor : ”Min pappa fördes till sjukhus när det pratades som mest och var död när den där politikern skrev att vi var analfabeter. Jag var arg, men inte förvånad … Vi är precis som alla andra med känslor och tankar. Hur kan man göra det här till ett somaliskt problem?”
Det är uppenbart att Busch Thor lever i en annan värld än vi andra. En där det börjar bli acceptabelt att spy ur sig rasism och klassförakt på landets debattsidor.
Kampen mot pandemin en kamp mot klassamhället
Politikerna försöker skylla smittspridningen på arbetarklassen. Ansvaret ligger hos invandrare som vägrar följa råd från myndigheterna, unga som nyttjar de barer som regeringen låter hålla öppet och sjuka arbetare som tar sig till jobbet för att de inte har råd att stanna hemma. Men av någon anledning är det aldrig regeringens fel.
Det är politiker, inklusive den nuvarande regeringen, som skurit ner och privatiserat välfärden, infört otrygga anställningar med lägre löner och passivt sett på medan miljonprogrammen förfaller och trångboddheten ökar. Det är politiker och kapitalister som ökat klassklyftorna i samhället och därmed bär ansvaret för att fler smittas i förorterna.
Regeringen är beredd att göra vad som helst för att skydda kapitalisternas vinster och har erbjudit 635 miljarder i räddningspaket till storföretagen. Men de är inte beredda att vidta några åtgärder mot covid-19 som hotar kapitalisternas vinster.
Om de velat hindra smittspridningen hade de sett till att stänga ner icke-samhällsnödvändiga arbetsplatser och beordrat storföretagen att betala full lön för de som måste stanna hemma. De hade sett till att ordna skyddsutrustning åt alla som arbetar i samhällsnödvändiga arbeten. De hade exproprierat tomma lägenhetsbyggnader för att minska trångboddheten. De hade sett till att alla som har otrygga anställningar får fast anställning för att folk inte ska vara rädda att förlora jobbet om de stannar hemma för att de är sjuka.
Kampen mot pandemin måste vara en kamp mot hela klassamhället som alltid kräver att det är arbetarklassen som ska bära bördan och sedan få skulden för alla problem. Kampen mot den rasistiska hetsen mot förorten är en kamp mot kapitalismen, som är det verkliga hindret för att lösa krisen.