Mina arbetskamrater är rädda för att förlora jobbet när Stora Enso varslar 90 anställda på bruket i Skoghall. En flerbarnspappa förklarar hur bara tanken håller honom vaken på nätterna. Förutom lån och räkningar som ska betalas, har han en stor familj som behöver mat. De kommande uppsägningarna kan innebära att han står utan hus och med hungriga barn. Detta struntar såklart Stora Enso i, så länge Wallenberg och de andra aktieägarna får sin utdelning.
Stora Enso är en av landets största producenter inom pappers- och förpackningsindustrin. På Skoghalls bruk är vi uppemot 800 arbetare, som på olika sätt säljer vår tid till denna pappersjätte. Av oss är cirka 650 anställda direkt av Stora Enso.
Pappersindustrin präglas av nedskärningar, liksom hela samhället. I slutet av 2023 avslutade Stora Enso ett sparpaket som skulle öka rörelseresultatet med 110 miljoner euro. Detta ledde till att 1150 av cirka 20 000 av mina arbetskamrater förlorade sina jobb, mestadels i Finland och andra delar av Europa.
I en kommentar om 2023 års resultat berättar Stora Ensos VD, Hans Sohlström, om sin stolthet över att ha “arbetat hårt” med att sparka över 1000 anställda och pressa de andra hårdare.
”Trots den utmanande marknaden under 2023 är jag stolt över att våra team har arbetat hårt för att öka konkurrenskraften och förbättra vår nuvarande otillfredsställande lönsamhet.”
I februari 2024 påbörjades ett nytt ”resultatförbättringsprogram” för att spara 80 miljoner euro. Då sa man att omkring 1000 anställda kan komma att sägas upp. Nu vet vi att detta blir sant och i Värmland varslar Stora Enso 105 arbetare. På bara två år kastar man alltså ut över 2000 arbetare i osäkerhet.
Deras sätt att avhumanisera oss blev tydligt under löneförhandlingarna 2023. En facklig representant som deltog på förhandlingarna förklarar att han blir ”mörkrädd” av hur Stora Enso ser på personalen. De talar om hur vissa arbetare inte ”förtjänar” en lönehöjning – mitt under en levnadskostnadskris!
Precis som hela arbetarklassen har jag och mina kamrater i Skoghall sett en ordentlig sänkning av våra reallöner två år i rad. Så ska det inte vara! Vi arbetare ska inte betala för kapitalismens kris.
Ilskan och oron beror inte bara på besparingsprogrammen, utan även på känslan av att övervakas. Under 2023 års höststopp, då fabriken stängs ned för underhåll, möttes vi av ett antal ”safety officers”. Dessa småpoliser gick omkring och såg till att vi skötte oss – alltid bar hjälm, korrekt klädsel och så vidare. Och minsta misskötsel rapporterades till fabriksledningen.
Enligt facket har Stora Enso antytt att de samtidigt vill minska antalet skyddsombud på fabriken. De vill alltså ha färre fackliga förtroendevalda och ersätta dem med en egen styrka, utvald av ledningen.
Synen på oss arbetare märks också i och med de upphandlingar som sker, där personal hyrs in via utomstående entreprenörer istället för att anställas direkt av företaget. Under löneförhandlingarna 2023 framkom det att Stora Enso gör detta för att helt enkelt slippa personalhanteringen. Jobbet ska utföras, men de vill inte veta av oss. Vi ska bara utnyttjas.
Men varför ska jag bry mig om nedskärningar? Själv är jag inte anställd av Stora Enso och är kanske en av de sista som påverkas av nedskärningarna, men jag arbetar på fabriken i Skoghall och bryr mig om mina kamrater.
Från maskinförare och städare till smörjare och montör. Det är vi som driver fabriken och förtjänar att ses som människor – inte bara siffror och staplar på en skärm!
Men företaget, aktieägarna, de kommer aldrig se oss som människor. Dessa parasiter som tjänar miljarder på att suga ut oss arbetare måste bort! Vad ger dem rätten att ta frukten av vårt arbete? Vad ger dem rätten att lägga ned fabriken eller kasta ut oss när vi inte är ”tillräckligt lönsamma”?
Svaret är enkelt: kapitalismen – där samhällets resurser ligger i händerna på en liten superrik elit.
Det är dags för förändring! Det är dags att vi börjar kämpa för ett värdigt liv, med trygga anställningar och säkra inkomster. Vi som arbetar på fabriken borde också äga och kontrollera den.
Detta kan bara ske genom organiserad kamp och vi är inte ensamma i den kampen. Över hela världen drar arbetare samma slutsatser och över hela världen organiserar de sig.
Upp till kamp, kamrater på Stora Enso! Vi måste organisera oss i Revolutionära Kommunistiska Partiet!