Morgonen 1 april firade arbetare vid Amazons varuhus JFK8 efter att ha röstat för bildandet av fackföreningen Amazon Labor Union. Medan ägaren Jeff Bezos, världens näst rikaste man, befann sig i rymden, organiserade sig hans arbetare för att slå tillbaka mot Amazons utsugning.
Initiativet till att bilda en fackförening leddes av Christian Smalls, en Amazonarbetare som fick sparken i mars 2020 efter att ha försökt organisera en strejk för skyddsutrustning till arbetare under pandemin. Han beskriver i en intervju med IMT:s amerikanska sektion Socialist Revolution, hur företaget varken erbjöd munskydd eller medel för att städa arbetsbänkarna – de införde inte några som helst säkerhetsåtgärder för att skydda arbetare. Därför organiserade han en vild strejk, vilket företaget besvarade med att avskeda honom. Sedan dess har Smalls arbetat med att organisera arbetarna i JFK8 för att kämpa för högre löner och bättre arbetsförhållanden.
Amazon är ökända för sina horribla arbetsförhållanden, med skräckrapporter om förare som tvingats kissa i flaskor på grund av för korta raster eller folk som har dött på jobbet för att de inte fick lämna varuhuset för att uppsöka läkarvård.
Förra året spenderade Amazon 4,3 miljoner dollar på antifackliga konsulter som höll arbetsplatsmöten som var obligatoriska för alla anställda att delta i – med syftet att övertala arbetarna om att inte gå med i facket. När arbetare i Amazons varuhus i Bessemer skulle rösta om att gå med i facket RWDSU (motsvarande svenska Handels), bedömde USA:s arbetsdomstol att Amazon olagligt hade påverkat omröstningen genom att hota arbetarna.
Efter den framgångsrika omröstningen kommer Amazon nu att ”flagga” och blockera personer som använder ord som ”fackförbund”, ”slavarbete”, ”trakasserier” och ”löneförhöjning” i deras interna chattapp. Lika tydligt som avskedandet av Christian Smalls, visar detta kapitalisternas rädsla för kampvilja inom arbetarklassen.
Bara förra året såg vi exempel på den växande ilskan i det så kallade ”Striketober” då över 100 000 arbetare i olika industrier hotade om eller gick ut i strejk. Detta, liksom vågen av Starbucksarbetare som gått med i fackföreningar, visar att många amerikanska arbetare är trötta på att försöka använda det genomruttna borgerliga partiet Demokraterna för att få igenom sina krav och nu vänt sig till fackföreningsrörelsen.
Men det är viktigt att påpeka att omröstningen på JFK8 bara vanns med en liten marginal, och i Bessemer har man fortfarande inte vunnit trots att man fått med sig domen i arbetsdomstolen. Årtionden av antifacklig propaganda och nederlag spelar naturligtvis en roll, liksom att arbetare oroar sig för att förlora jobb och leverne. Detta innebär att det inte räcker med tomma ord och löften: de fackliga ledarna måste visa vad förenade arbetare kan åstadkomma i praktiken.
I detta kan klassamarbete eller att avleda kampen till de borgerliga domstolarna – vilket det finns en lång tradition av i USA, liksom i Sverige – bara göra skada. Om fackförbundens roll bara är att skriva på usla kompromisser med kapitalisterna, lär de flesta arbetare dra slutsatsen att de klarar sig utan dem. Facken måste mobilisera arbetarna, inte på kapitalisternas villkor, utan genom mobilisering, klasskamp och strejk.
I sin kamp för högre löner, bättre arbetsförhållanden och förmåner kan Amazon Labor Union och arbetarna på varuhuset JFK8 visa vägen framåt för resten av den amerikanska arbetarklassen. Fackföreningen leds av nuvarande och tidigare arbetare på Amazon, inte av några fackliga pampar med bekväma positioner, långt ifrån arbetarnas vardag. Den ekonomiska krisens djup gör att arbetarklassen endast kan få igenom sina krav genom en stridbar och beslutsam klasskamp.