Nationsfrågan – det vill säga, förtrycket av nationer och nationella minoriteter, som har karaktäriserat kapitalismen från dess uppkomst till idag – har alltid haft en central position i den marxistiska teorin. Också här avslöjar historiematerialismens metod den skenbart ”naturliga” roll som nationen intar som ett uttryck för det mänskliga samhället. Nationer har verkligen inte alltid existerat, och kommer inte alltid att existera i framtiden.
Nationen som vi känner den i dag är en produkt av kapitalismens utveckling och dess behov av att ena människor i enheter av en viss storlek (beroende på hur långt systemet utvecklats – till exempel tenderar nya nationer att vara mycket större) för att konsolidera marknaden. Motsägelserna och spänningarna mellan länder är ett resultat av kapitalismens ”sammansatta och ojämna” utveckling. Motsägelserna i själva det kapitalistiska produktionssättet tvingar varje härskande klass att expandera utåt, och i och med det också utveckla en global marknad och imperialism.
De våldsamma motsättningar som detta skapar orsakar i sin tur nationalism, rasism och krig. Det finns inget sätt som en framgångsrik världsrevolution, och avskaffandet av det globala kapitalistiska systemet, kan äga rum utan en noggrann och nyanserad förståelse av den nationella frågan, som kan vara mycket känslig och komplex. Därför är denna avdelning av yttersta vikt för revolutionärer.
