”Krig är fruktansvärt? Ja, fruktansvärt lönsamt” sade Lenin en gång. Den pågående eskaleringen av konflikter mellan imperialistländer och proxykrig bevisar återigen att Lenin hade helt rätt. Medan tusentals människor slaktas i Gaza, Ukraina, Kongo, Sudan och på andra platser, och medan de globala försvarsutgifterna skjuter i höjden, stoppar en handfull kapitalister sina fickor fulla. Arbetarklassen tvingas betala notan för denna dödliga slöserifest.
Ökade spänningar mellan de främsta imperialistmakterna och nya proxykrig har fått kapitalistiska regeringar att höja militärutgifterna till oöverträffade nivåer.
Under 2022 ökade de globala militärutgifterna med 3,7 procent i reella termer till en ny högsta nivå på 2240 miljarder dollar. Natomedlemmar pressas att öka försvarsutgifterna till minst 2 procent av BNP, och alla underpresterande medlemmar kämpar för att nå detta mål. Men vem får alla dessa skattepengar?
Enligt Financial Times förväntas de 15 ledande vapentillverkarna (eufemistiskt kallade ”försvarsentreprenörer”) redovisa ett fritt kassaflöde på 52 miljarder dollar år 2026, där fem amerikanska företag (Lockheed Martin, RTX, Northrop Grumman, Boeing och General Dynamics) står för mer än hälften av summan.
Investerare hoppar på tåget, vilket till exempel visas av försvarsaktierna i Stoxx Europa-indexet som har ökat med mer än 50 procent under 2023. Aktier i företag som Aselsan, Hindustan Aeronautics och Rheinmetall har stigit med så mycket som 340 procent sedan 2022.
Kapitalisterna skjuter så kallade etiska överväganden åt sidan för att tjäna en hacka. Som en tillverkare, citerad av Financial Times 2022, uttryckte det: ”[För några] månader sedan ville folk förbjuda oss, de sa att denna industri är en väldigt dålig industri. Det är en helt annan värld nu”.
Dessa företag gör saftiga affärer med västs regeringar som beväpnar Ukraina, Israel och Taiwan, men fyller också på lager och stärker sina egna militära styrkor. Dessa nya stridsvagnar, missiler och granater används alltså för att förstöra hus och mörda fattiga människor i Gaza, Libanon, Donbass eller Kivu, eller i bästa fall för att sakta rosta i arméförråd i USA eller Västeuropa.
Dessa häpnadsväckande siffror motsvarar dock inte verkliga ökningar i den industriella produktionen. Företagen står inför allvarliga flaskhalsar. Europas största vapentillverkare har tillsammans en orderstock på mer än 300 miljarder dollar, och de har ingen brådska att ta itu med problemet.
Vad är orsaken till detta? Kapitalisterna har varit försiktiga med att investera i industriell kapacitet. De ger olika ursäkter och pekar på ”ihållande störningar i leveranskedjan och arbetskraftsbrist” eller på farhågor om att efterfrågan till slut kommer att plana ut. Som en försvarskonsult, citerad av Financial Times, uttryckte det: ”Politiken kan förändras, säkerhetsbedömningar kan förändras och det kan även försvarsefterfrågan”. Var är allt deras prat om ’entreprenöriellt risktagande’ nu?
Faktum är att massiva vapenarsenaler och nya barbariska krig blir allt vanligare när de imperialistiska gängens kamp om marknader och inflytandesfärer intensifieras. Det finns utan tvekan en fin vinst att göra på att öka produktionen av nya förstörelsemedel. Men det finns andra, enklare sätt att göra vinst.
Om bara en liten del av dessa pengar för närvarande investeras i produktion, var tar resten vägen? En cynisk konsult gav svaret på var dessa pengar i nuläget göms: ”Företag gillar vanligtvis inte att ha stora mängder kontanter i sina balansräkningar… så vad gör de med alla dessa pengar? Återköp av aktier och utdelningar är ett sätt”.
För att tala klarspråk betyder detta att de miljarder som sugs ur statens kassakistor går rakt ner i fickorna på en handfull kapitalister. Varför investera när man bara kan stoppa pengarna i fickan?
Västerländska borgerliga regeringar har varit mycket förlåtande mot vapentillverkarnas extravagans. Men i februari utfärdade USA:s marinminister Del Toro en sällsynt offentlig varning till industrin (som inte rapporterades i mainstream-medier) som avslöjar den härskande klassens politiska oro i denna situation:
Försvarsentreprenörerna är alltför fokuserade på återköp av aktier och andra trick som fyller deras fickor, och inte tillräckligt på att investera i varv eller att stärka försvarsindustrins bas.
Man kan inte be den amerikanska skattebetalaren om större offentliga investeringar samtidigt som man fortsätter att blåsa upp sina aktiekurser genom aktieåterköp och genom att skjuta upp lovade kapitalinvesteringar.
Del Toro beklagar sedan att “någon” på 1980-talet ”beslutade att det var en fantastisk idé att lämna marin skeppsbyggnad åt marknaden”, vilket resulterade i att Kina kom att koncentrera mycket av världens skeppsbyggnad i sina egna händer.
”Marknaden tog över och Kina började investera i marin skeppsbyggnad, kommersiell skeppsbyggnad, och de hade alla fördelar. Billig arbetskraft, inga regleringar”. Naturligtvis kritiserar Del Toro vapentillverkare ur USA-imperialismens reaktionära perspektiv, som behöver en stark armé för att plundra resten av världen. Men oavsiktligt avslöjar hans kommentarer ineffektiviteten, slöseriet och korruptionen i den kapitalistiska marknaden. Dessa försvarare av marknadssystemet har fallit på eget grepp.
Vem betalar?
Kapitalisterna tjänar storkovan. Men vem betalar för allt detta? Arbetarklassen! Den gör det direkt genom sina skattepengar, som USA:s marinminister Del Toro erkänner. Men den betalar också indirekt.
För att öka de militära utgifterna, skär man ned brutalt på välfärden. Kapitalistiska regeringar har aldrig pengar till sjukvård eller utbildning, men mystiskt nog hittar de alltid miljarder till stridsvagnar och missiler.
Portugal, till exempel, ett mindre imperialistiskt land som spelar andrafiol i världspolitiken, ökade sin militära budget med 14 procent år 2023, medan sjukvårdsutgifterna endast ökade med 10 procent. Detta vid en tidpunkt då dess nationella sjukvårdssystem är på randen till kollaps och desperat behöver nya investeringar. Den nuvarande portugisiska regeringen har satt militära utgiftsmål för slutet av detta årtionde, där tre gånger mer pengar ska spenderas på militären än på högre utbildning! Vapensatsningar bidrar till att skulderna växer, vilket kommer att nödvändiggöra nya åtstramningsåtgärder i framtiden.
Men för det andra har krig, geopolitiska spänningar och sanktioner förvärrat inflationen och därigenom minskat arbetarnas reallöner. Kort sagt, arbetarklassen blir rånad från alla håll för att finansiera krigshetsarnas planer. Och det är självklart att när krig bryter ut är det arbetare och fattiga som dör och lider: i Mellanöstern, Sahel, Ukraina, Ryssland och överallt.
En revolutionär väg framåt
Kommunister motsätter sig dessa ökningar av militära utgifter som betalas av arbetarklassen samtidigt som de genererar enorma vinster för en handfull kapitalister. Vi vill ha böcker, inte bomber! Vi vill ha sjukhus och skolor – inte missiler och stridsvagnar!Denna slösaktiga våg av utgifter inte bara är ett ’ideologiskt val’ från enskilda regeringar, utan återspeglar kapitalismens ruttenhet. Kapitalismens kris gör att de imperialistiska rövarnas byte på världsmarknaden minskar, vilket leder till att konflikterna mellan dem intensifieras. Detta gör upprustning till ett brådskande behov för alla kapitalistiska regeringar. Därför är vår kamp mot militarism och imperialistiska krig också en kamp mot kapitalismen, för den världsomfattande socialistiska revolutionen.
Den här artikeln är översatt från marxist.com.