De över hundra sidorna underrättelseinformation ger en glimt av omfattningen av USA:s inblandning i kriget i Ukraina, de allvarliga svårigheter som den ukrainska sidan står inför, den israeliska underrättelsetjänstens roll i att underblåsa massprotester mot Netanyahus regim, och mycket mer därtill.
Detta mycket pinsamma slag mot den amerikanska statens prestige kommer allvarligt att undergräva förtroendet hos dess allierade – av vilka många (vilket avslöjas i dokumenten) aktivt spioneras på av Uncle Sam. Läckan bekräftar också en stor del av den världspolitiska analys som vi har presenterat de senaste månaderna, vilket än en gång bevisar den fördel som den marxistiska analysen ger oss.
Bilder av dokumenten, vars korrekthet har bekräftats av Pentagon-tjänstemän (bortsett från några som har ändrats i efterhand), cirkulerar i stor utsträckning på sociala medieplattformar som Telegram och Twitter. Många är tydligt märkta med ”Top Secret” och NOFORN (Not Releasable to Foreign Nationals), vilket innebär att de inte får delas med utländska underrättelsetjänster, inklusive Five Eyes (allierade spionageorgan i USA, Kanada, Storbritannien, Australien och Nya Zeeland).
Detta var helt klart en läcka inifrån, snarare än någon form av extern cyberattack. De topphemliga underrättelserna, som endast var avsedda att ses av högt uppsatta tjänstemän inom USA:s säkerhetstjänst och presidentens kansli, har skrivits ut, vikts ihop (förmodligen efter att ha stoppats i någons ficka) och sedan fotograferats. I bakgrunden på flera av bilderna kan man se olika föremål, t.ex. Gorilla Glue och ett kikarsikte till ett jaktgevär, vilket tyder på att de har tagits på samma plats.
Biden-administrationen är i full färd med att försöka begränsa skadan. Justitiedepartementet har inlett en utredning om hur läckan uppstod, och Pentagon uppges ”arbeta dygnet runt” och försvarsminister Lloyd Austin har lovat att vända på “varje sten” för att hitta källan. Dessutom har utrikesminister Antony Blinken talat med amerikanska allierade för att ”försäkra dem om vårt… åtagande att skydda underrättelser”.
Trots USA:s budskap om att ”allt är under kontroll” har komprometterade länder reagerat med en kombination av upprördhet, misstro och förnekelse. Samtidigt rapporterar en artikel i Politico om bestörtningen i Pentagon, där en icke namngiven tjänsteman säger: ”Jag mår illa… Det är ett massivt förräderi.”
Pessimism om Ukraina
De mest graverande avslöjandena, ur USA-imperialismens perspektiv, gäller kriget i Ukraina. Västerländsk media har svämmat över av en konstant ström av uppblåst propaganda om Ukrainas militära framgångar och förestående motoffensiv. Men läckan bekräftar snarare den växande försiktighet som vissa amerikanska tjänstemän gett uttryck för under de senaste månaderna.
De mycket detaljerade dokumenten (som uppenbarligen har tagits fram av myndigheten för USA:s nationella underrättelsechef (ODNI)) som innehåller kartor över ‘hot spots’ som Bakhmut, avslöjar stora svagheter i Ukrainas luftförsvar. Detta har sargats av obevekliga ryska missilattacker och är avgörande för att förhindra Rysslands flygvapen från att tränga in. Dokumenten nämner också hur ”bestående ukrainska brister i fråga om utbildning och ammunitionsförsörjning förmodligen kommer att försvåra framstegen och förvärra förlusterna under [den kommande] offensiven”.
Detta stämmer överens med rapporter om att de ukrainska soldaterna i vissa områden börjar få slut på västerländsk ammunition, vilket tvingar dem att använda mindre träffsäkra haubitsar från sovjettiden och ransonera granater. Stora förluster gör att Kiev måste gräva djupare in i befolkningen för att fylla på sina trupper och män tvingas ta emot inkallelseorder på gatan. Under de senaste veckorna har det redan förekommit rapporter om dåligt utbildade, nymobiliserade trupper som anländer till frontlinjerna, och att en nyanländ ukrainsk värnpliktig i Bakhmut överlever i genomsnitt fyra timmar.
Det är möjligt att Ukraina bygger upp nya trupper separat från stridsområdena som en förberedelse för att marken ska hårdna under våren. Läckorna visar också på allvarliga problem med förnödenheter och moral på den ryska sidan, vilket pekar på att amerikansk underrättelsetjänst har trängt in på hög nivå i Rysslands militär.
En läckt analys från början av februari, av Kievs planer på en motoffensiv i öster och söder, tyder dock på att bristen på soldater, ammunition och materiel innebär att Ukrainas armé troligen kommer att hamna ”långt ifrån” sina mål och återta mycket mindre territorium än vid den stora offensiven i Kherson och Kharkiv förra året. Sammantaget drar man slutsatsen att striden om Donbas ”sannolikt går mot ett dödläge” – vilket kanske till och med är överdrivet optimistiskt.
Dessutom har Ukraina länge uttryckt sin avsikt att bryta Rysslands landbro till Krim, som Ryssland använder som en försörjningsväg för sina krigsinsatser. Till följd av detta har de ryska styrkorna förstärkts avsevärt på och runt halvön. Enligt dokumenten är Ukrainas allierade i Kapitolium skeptiska till landets chanser att lyckas med denna strävan, vilket står i direkt motsats till Washingtons löfte att stödja Ukraina i alla dess krigsmål, till det bittra slutet.
Proxykrig
Ukraina har försökt avfärda konsekvenserna av läckan, och en anonym högt uppsatt tjänsteman som citerades i Washington Post hävdade att mycket av informationen ändå var allmänt känd. ”Det har varit uppenbart för alla sedan november att nästa motoffensiv kommer att inriktas på söder, först Melitopol och sedan Berdyansk”, sade han. ”Men den exakta platsen – det kan vi ändra veckan innan.” En rådgivare till Ukrainas president Volodymyr Zelenskyj avslöjade dock för CNN på måndagen att Ukraina har tvingats ändra åtminstone en del av sina planer för vårens motoffensiv.
Dessutom verkar det som om dessa bedömningar bygger på känslig signalspaning, avlyssnad kommunikation och information som förmedlats av agenter djupt inne i de ryska militärstyrkorna och Wagners legosoldatgrupp, som nu potentiellt har äventyrats. Men den största faran ur Kievs synvinkel är konsekvenserna för de västliga allierades enighet. Som Washington Post kommenterar i en artikel med titeln ”Den mest skadliga delen av de läckta Ukrainadokumenten är själva läckan”:
”Även om Kievs styrkor har hållit stånd mot Rysslands offensiv i östra Ukraina under de senaste två månaderna är det ingen hemlighet att västvärlden är orolig för sin egen förmåga och vilja att fortsätta att förse de ukrainska trupperna med förnödenheter i ett krig som sannolikt kommer att dra ut på tiden i många månader eller längre. I kampen om Ukraina kan Putin rimligen betrakta sitt starkaste vapen som konfliktens mest öppna hemlighet – att ju längre striderna drar ut på tiden, desto större blir trycket på Ukrainas allierade att söka fred, oavsett vilka villkor som gäller. Inga läckor kommer sannolikt att ändra den kalkylen.”
Ovanpå det avslöjar läckan konfliktens karaktär: ett proxykrig mellan Nato – med USA i spetsen – och Ryssland, som utspelar sig på ukrainsk mark (något som vi påpekat gång på gång sedan krigsutbrottet). Som New York Times kommenterar:
”De drygt 100 sidorna med bilder och underrättelsedokument lämnar inga tvivel om hur djupt invecklade USA är i det dagliga krigsförloppet och tillhandahåller exakta underrättelser och logistik som bidrar till att förklara de framgångar Ukraina haft hittills. Även om president Biden har hindrat amerikanska trupper från att skjuta direkt mot ryska mål och blockerat försändelser av vapen som skulle kunna nå djupt in på ryskt territorium, visar dokumenten tydligt att USA ett år in i invasionen är starkt inblandat i nästan allt annat.”
”De tillhandahåller detaljerade målinriktningsuppgifter. De samordnar det långa, komplexa logistiktåg som levererar vapen till ukrainarna… Många sidor verkar komma direkt från de rapportböcker som cirkulerar bland stabscheferna, och i några fall uppdateringar från CIA:s operationscentral.”
Washington Post beskriver vidare att amerikanska tjänstemän håller övningar med den ukrainska militären för att utforska olika scenarier och utarbeta detaljerade stridsplaner. Dokumenten tyder också på att USA har övervakat Zelenskyjs samtal med försvars- och militärtjänstemän. Det faktum att vapnen finns i ukrainska händer är helt klart en sekundär detalj. I praktiken står ryssarna mot en armé som är utrustad, utbildad och ledd av Nato med USA som befälhavare. Det är av detta skäl, och enbart av detta skäl, som ukrainarna har kunnat hålla ut så länge.
Läckan pekar också på andra västmakters direkta inblandning. Ett annat av de läckta dokumenten, från den 1 mars 2023, tyder på att USA, Storbritannien, Frankrike, Lettland och Nederländerna alla har specialstyrkor som är aktiva i Ukraina. Britterna påstås ha överlägset flest soldater på marken (50), jämfört med 15 för Frankrike och 14 för USA. Även om dessa påståenden har bestridits av både det brittiska och det franska försvarsministeriet är det känt att västliga specialstyrkor finns i Ukraina åtminstone i icke stridande roller. Detta är ytterligare ett bevis (om det nu skulle behövas) på att detta krig är en indirekt sammandrabbning mellan Ryssland och väst, med risk för ett större krig.
”En mardröm”
Det finns även andra avslöjande detaljer i läckan, till exempel uppgifter om en incident i oktober 2022 då ett brittiskt övervakningsplan påstås ha varit nära att skjutas ned av ett ryskt stridsflygplan. I ett CIA-dokument hänvisas också till en prorysk hackergrupp som bröt sig in i Kanadas gasdistributionsnätverk och som ”fick instruktioner från en förmodad tjänsteman från Federal Security Service (F.S.B.)”, uppenbarligen i väntan på en destruktiv attack. En icke namngiven västerländsk underrättelsetjänsteman kallade träffande avslöjandena för ”en mardröm”.
Det är allmänt känt att alla kapitalistiska makter spionerar på varandra, men att detta har avslöjats offentligt har väckt ilska hos Washingtons allierade. Särskilt regimen i Seoul blev rasande över bevisen för att USA har spionerat på Sydkoreas nationella säkerhetsråd. I de läckta dokumenten beskrivs hur sydkoreanerna brottas med en begäran från USA om att tillhandahålla 330 000 skott artilleriammunition till Ukraina i tid för deras motoffensiv under våren, en begäran som aldrig har bekräftats offentligt.
Yoon Suk-yeol-administrationen var ovillig att skicka granater till USA eller Polen som skulle kunna hamna i Ukraina, eftersom de inte ville provocera regimen i Moskva som man samarbetar med för att hålla Nordkorea i schack. Amerikanernas vanligtvis tysta och lydiga knähund i Seoul gav ifrån sig ett sällsynt ramaskri över läckan, som man beskrev som ”ett säkerhetsbrott av enorma proportioner” (“a super-scale security breach”). Man fördömde det amerikanska spionaget som ”en självskadlig handling mot nationella intressen som undergräver alliansen mellan Sydkorea och USA och som kränker [en viktig allierads] suveränitet”.
Ett annat CIA-dokument från mars tyder på att Mossad var inblandade i att piska upp den senaste massproteströrelsen mot Benjamin Netanyahus genomgripande rättsliga reformer i Israel. Detta påstående avvisas av den israeliska regeringen, som hävdar att det är uppdiktat av den ”amerikanska pressen”. Men innehållet överensstämmer med vår analys att dessa protester har backats upp av en majoritet av de stora kapitalisterna i Israel, som försöker styra den egenmäktiga premiärministern, och att de har lyckats splittra staten.
På andra håll avslöjar läckorna USA-imperialismens allt svagare grepp om några av sina andra allierade. I ett hemligstämplat dokument beskrivs planer från president Abd al-Fattah al-Sisis egyptiska regim (en stor mottagare av amerikanskt bistånd) på att producera stora mängder ammunition åt Ryssland. I ett annat hävdas att ryska underrättelseofficerare hade övertalat Förenade Arabemiraten att ”samarbeta mot amerikanska och brittiska underrättelsetjänster”. Både Kairo och Abu Dhabi var snabba att förneka dessa påståenden, som om de var sanna skulle vara ytterligare ett bevis på den amerikanska imperialismens relativa nedgång på världsscenen.
”Här har ni några läckta dokument”
Amerikanska tjänstemän har försökt att stoppa flödet av sekretessbelagd information. Samordnaren för strategisk kommunikation vid det nationella säkerhetsrådet, John Kirby, gjorde ett stridslystet uttalande till pressen där han sa: ”Detta är information som inte har något att göra i den offentliga sfären… Den har inget att göra… på tidningarnas förstasidor eller i TV.” Även om ett antal medier, inklusive det typiskt Biden-fientliga Fox News, har visat sin respekt för USA:s imperialistiska intressen genom att följa reglerna, var Kirbys försök att stoppa spridningen av informationen för lite och för sent. Detaljer från läckan sprids redan i media världen över och i stor omfattning på internet.
Ett antal egenskaper hos läckan gör den särskilt problematisk för Washington. Bortsett från det uppenbara faktum att det var ett insiderjobb (vilket väcker tvivel om de egna säkerhetsstyrkornas integritet) gör tidpunkten för avslöjandena dem särskilt skadliga. Många av dessa dokument hänvisar till pågående operationer och är daterade till några veckor eller dagar efter läckan. Särskilt pinsamt är också det sätt på vilket dessa bilder fann sin väg ut på nätet.
Detaljerna om den ursprungliga läckaren är knapphändiga, även om en artikel i Washington Post pekar på en medlem av ”Thug Shaker Central”, ett (numera nedlagt) ”klubbhus för inbjudna”, som bildades på Discord 2020 av en grupp på ungefär två dussin män ”förenade av sin ömsesidiga kärlek till vapen, militärutrustning och Gud”. Den påstådda informationsspridaren, känd av vänner på nätet som ”OG” [påstås vara Teixeira], fanns på servern och hävdade att han arbetade på en militärbas.
Det bekräftades att bilderna laddades upp i början av mars till en Discord-server som förvaltas av ”wow_mao”, en 20-årig brittisk-filippinsk collegestudent och mindre internetkändis, vars innehåll till stor del handlar om spel och memes.
Därifrån hamnade de på ännu en Discord-server som ägnas åt videospelet Minecraft, där en användare försökte vinna en diskussion om Ukrainakriget genom att lägga upp bilder på tio dokument märkta ”Top Secret” med meddelandet ”här har du några läckta dokument”, vilket en annan användare svarade ”nice” på. Efter det spreds bilder av dokumenten som en löpeld, särskilt på proryska Telegram- och Twitterkonton.
Trots läckans farsartade karaktär är det inte första gången som känslig information från hjärtat av den amerikanska säkerhetstjänsten hamnar i nischade forum på nätet. Förra året laddade en självskriven ”hacktivist” känd som ”maia arson crimew” upp en version av den amerikanska regeringens no-fly-lista från 2019 till sin (rosa och kattprydda) personliga blogg. Dessutom har det populära fordonssimulatorspelet War Thunder blivit en så vanlig källa till hemligstämplade militära dokument (uppladdade av militärnördar för att vinna debatter om förmågorna hos aktivt pansar) att utvecklarna har tvingats införa särskilda riktlinjer för att stävja denna praxis.
I en intervju med New York Times beskrev wow_mao läckan som ”jätterolig” och reflekterade över hur dokumenten ”spreds till de mest nischade, nördigaste delarna av internet. Det är den typen av människor som skulle hitta dessa dokument – nollor. Det är de som den amerikanska regeringen verkligen ska frukta… Unga, tekniskt kunniga människor har ofta mindre respekt för regeringen, och de kommer alltid att tycka att det är roligt att håna dem och undergräva dem på olika sätt.”
Att den amerikanska säkerhetstjänstens mur av sekretess har visat sig vara så lättgenomtränglig för missanpassade personer på nätet är en djup förödmjukelse för USA-imperialismen. Den respektlöshet med vilken denna information erhålls och delas vittnar också om den amerikanska statens minskade auktoritet bland befolkningen, särskilt i ungdomens ögon.
Läckans fräckhet har fått vissa att spekulera i att den kan ha varit avsiktligt iscensatt från amerikanskt håll. Kanske för att förbereda den allmänna opinionen inför förestående nederlag för Ukraina, eller för att sätta press på Kievs allierade att påskynda vapenleveranserna genom att åskådliggöra den verkliga situationen på marken. Om så är fallet är det ett imponerande skådespel från USA och dess allierade för att få detta att se ut som en riktig röra.
För tillfället antar vi att detta var en riktig läcka som har illustrerat punkter som vi har tagit upp gång på gång under de senaste månaderna: att läget i Ukrainakriget inte alls motsvarar de offentliga uttalandena i väst, att det är Washington, inte Kiev, som bestämmer, att “alliansen” mellan västländer är mer bräcklig än vad den ser ut att vara, och att USA ständigt ägnar sig åt olaglig informationsinhämtning om sina ”vänner” – även om vi knappast behövde 100 sidor topphemlig underrättelseinformation för att dra sådana slutsatser.
Översättning: Sebastian Ingvarsson