Psykisk ohälsa och kapitalism

av Melvin Walfridson
Foto: Public Domain

Nästan alla känner någon som är sjuk, vet någon som är det, eller är själv sjuk. Enligt Försäkringskassan har det skett en fördubbling mellan 2010 och 2015 i antal sjukanmälningar som beror på psykisk ohälsa. Under 2014 uppgav var femte flicka och var tionde pojke mellan åldrarna 12–18 att de avsiktligt skadat sig själva.

Psykisk ohälsa handlar inte bara om en biologisk hormonell obalans i hjärnan. Hur vi mår beror på hur vi har det. Detta borde inte vara en nyhet för någon. De främsta orsakerna är stress, prestationsångest eller oro/ångest inför framtiden och ens livssituation. Enligt Försäkringskassan fördubblades antalet som diagnostiserades med "anpassningsstörningar och reaktion på svår stress" (där bland annat utmattningsdepressioner ingår) mellan 2010 och 2014.

Bostadsbristen, den växande främlingsfientligheten, förtryck mot HBT-personer, sexism, rasism, bristerna i sjukvården, att inte ha en fast och trygg anställning – allt detta är yttre omständigheter som individen möter och som varken den enskilda eller psykiatrin har någon makt att förändra.

Skuldbeläggande

Människor som mår dåligt får på en mängd olika sätt höra att man själv är otillräcklig och att det är ens val av livsstil som ligger till grunden för sjukdomen. Den vanligaste "hjälp" som erbjuds är övningar i så kallad mindfulness eller andningsövningar. Och visst är detta bra metoder för vissa, men det ger inte någon en stabil inkomst eller bostad, eller löser stressen på arbetet eller i skolan. De som lider av kronisk depression eller konstant ångest behöver dessutom mycket tid med psykologer, men ofta blir de bara erbjudna KBT och mindfulness, som "billiga" lösningar.

Skuldbeläggandet av individen gör att bemötandet och hanteringen inom psykiatrin och samhället i många fall förvärrar situationen. Det kan handla om psykologer som byts ut efter bara ett fåtal samtal, om avvisande från frivillig inläggning på psykvård, bristande resurser i form av dålig uppföljning och kontakt mellan sjuka och vårdare, bristen på stöd från Försäkringskassan och felaktig medicinering eller diagnostisering.

För vissa blir situationen så outhärdlig att de tar sitt liv. År 2016 klassificerade Socialstyrelsen drygt 780 dödsfall bland män respektive drygt 350 bland kvinnor som självmord. Den främsta orsaken är känslan av att det inte finns en framtid och lösning.

En permanent lösning: avskaffa kapitalismen

Det har alltid varit genom klasskamp som vi kommit framåt socialt och materiellt. Arbetarklassens kamp har gett oss semester och 40-timmars arbetsvecka, välfärd, och ett visst socialt skyddsnät. I viss utsträckning har samhället därför kunnat fånga upp och vårda den som lider. Men den ekonomiska krisen som utlöstes 2008 har lett till stora nedskärningar, arbetslöshet och överlag hårdare levnadsvillkor överallt.

Privatiseringen av den vanliga vården och psykvården, bostadsbristen, de otrygga anställningarnas utbredning och allt förtryck – allt detta har sin grund i kapitalismen och borgarklassens jakt på större vinster. Det säger sig självt att ett samhälle utformat för några få inte kommer att kunna eller vilja ge den hjälp som krävs till den som blivit sjuk.

För att kunna bekämpa den psykiska ohälsan behöver vi bekämpa de grundläggande orsakerna till den: det höga arbetstempot, otryggheten i vardagen, och andra materiella brister. Ett viktigt första steg skulle vara att reformera och öka mängden resurser till psykvården, men det räcker inte. Det krävs en permanent förändring och omvandling av samhället. Det är inte individen som är problemet, utan det liv som samhället tvingar den till. Den enda vägen framåt är socialism.

  

 


 

PRENUMERERA PÅ REVOLUTION

Om du gillar den här artikeln, teckna en prenumeration på Revolution. För endast 199 kr får du 10 nr av Revolution med 20 sidor välmatade med marxistiska analyser av klasskampen i Sverige och internationellt.

Du kan också ge en donation.