Man har länge rättfärdigat många reaktionära idéer, som att det skulle finnas en skillnad i intelligens mellan män och kvinnor, genom att ta upp biologiska skillnader mellan könen. Sådana idéer används också för att rättfärdiga åsikten att kvinnans plats är i hemmet, som att det på något sätt vore biologiskt förutbestämt. I själva verket avspeglar dessa idéer endast de materiella krafter som trätt fram som ett resultat av klassamhällets utveckling, där en klass förtrycker en annan.
Biologi och kvinnans natur
Vissa hävdar att det finns en biologisk grund till ojämlkheten mellan män och kvinnor. Sådana biologiska argument kan ta flera uttryck. Många feminister menar att kvinnoförtrycket beror på patriarkatet, och att det ligger i mäns natur att förtrycka kvinnor. Men Engels förklarade att människans tidiga historia visar att kvinnor inte alltid har varit förtryckta eller underlägsna männen. Följaktligen finns det inga bevis för att det skulle ligga i mäns biologi att förtrycka kvinnor, och i allmänhet finns heller ingen biologisk grund till varför människor förtrycker varandra. Enligt ett sådant synsätt blir slutsatsen också mycket pessimistisk då det betyder att det inte finns något att göra åt saken.
Andra hänvisar till ”kvinnans natur”. Att hänvisa till kvinnans så kallade natur är lika reaktionärt som att påstå att det skulle ligga i mäns genetik att förtrycka kvinnor. Det är ett synsätt som liknar argumentet att socialism är en omöjlighet eftersom människan till sin natur är girig och egoistisk. Sanningen är att det inte finns någon sådan ”mänsklig natur” som är bestämd för all framtid. ”Människans natur” förändras över tid med utvecklingen av samhället. Skillnaden mellan stenåldersmänniskan och den moderna människan är mycket större än skillnaden mellan män och kvinnor i dagens samhälle. Se bara vilken skillnad det är i hur kvinnor förväntas bete sig i en primitiv afrikansk stam jämfört med i västvärlden idag, eller skillnaden mellan att som flicka växa upp i Hollywood jämfört med en liten by på landet i Kina. Skillnaden är enorm.
Ted Grant och Alan Woods förklarar i deras bok om marxism och vetenskap, Reason in Revolt, hur människans natur är en produkt av historien:
”Marx och Engels förklarade att ’människan skapar sig själv’. Människans natur är, liksom vårt medvetande, ett resultat av de rådande sociala och ekonomiska förhållandena. Detta är anledningen till att människans natur har förändrats genom historien – den har följt samhällets utveckling. För sociobiologen tycks mänskliga egenskaper vara genetiskt bestämda, vilket stärker myten att man inte kan ändra människans natur. I själva verket har människans så kallade natur förändrats och åter förändrats många gånger under mänsklighetens historia … ” (vår översättning)
För all del, kommer vissa att invända, men flickor och pojkar beter sig trots allt olika. Pojkar leker hellre med vapen och bilar och flickor helst med dockor. När en mamma nyligen fick frågan i TV varför hon hade tagit med sig flickleksaker till sin dotter svarade hon att ”Hon gillar rosa så mycket, jag tror att det är genetiskt,” en förenklad version av det biologiska argumentet som man stöter på överallt i dagens samhälle. Detta tankesätt kan också användas för att framhålla att modersinstisnkten är ett argument för att kvinnan själv ska ta hand om barnen och att hennes plats därför är i hemmet.
Vi uppfostras olika
Hur skiljer man på vad som är biologi och vad som är kultur? Under årtusenden har det skapats en kultur där flickor och pojkar uppfostras olika från den dag de föds. Denna uppdelning är naturligtvis inte något som sker av sig självt, och studier visar att pojkar och flickor fortfarande uppfostras mycket olika även i utvecklade länder som Danmark och Sverige. Det är idag en del av kulturen i alla världens länder eftersom klasser och ojämlikhet fortfarande existerar i alla länder. Därför är det omöjligt att säga vad det finns för biologisk grund till att flickor och pojkar beter sig olika, om det ens finns någon. Vi anser att det utan tvivel finns en skillnad i hur flickor och pojkar uppfostras och att det påverkar hur deras personlighet utformas. Historien visar att sättet människor beter sig på, deras normer och värderingar, inte beror på ”människans natur” utan på de materiella förutsättningar vi växer upp i.
Ett test utvecklat av Ann-Elisabeth Knudsen, docent i danska och psykologi och specialiserad på utveckling av barns hjärnor, visar hur vi behandlar barn olika redan från spädbarnsåldern. I experimentet ombads en grupp volontärer att ta hand om ett spädbarn i en halvtimme. Experimentet ägde rum i ett rum med dolda kameror. Barnet hade medvetet klätts i könsneutrala kläder så att man inte kunde avgöra om det var en pojke eller ficka.
”Efter att ha suttit med barnet en tid blir det för mycket för testpersonen (både för män och kvinnor). De har försiktigt börjat leka med barnet, men är tydligt obekväma och besvärade, och innan mamman [till barnet] kommer tillbaka, drar alla testpersoner utan undantag lite i blöjan för att kontrollera barnets kön! Man ser lättnaden tydligt i videoinspelningen, nästan som att de uttrycker: ’Åh, du är en sådan! Nu vet jag hur jag kan hålla, prata och leka med dig.’ Det är tankeväckande, särskilt när man tänker på att det egentligen inte finns några fysiologiska skillnader i vad för behov en tre månader gammal flicka eller pojke har. Följaktligen kan skillnaden i hur vi beter oss med småbarn ses vara starkt kopplad till våra omedvetna föreställningar om kön.” (Ann-Elisabeth Knudsen, Pæne piger og dumme drenge, 2002. [vår översättning och kursiv])
Knudsens poäng är att ”hjärnan utvecklas samtidigt som den påverkas av yttre omständigheter”. Att vi behandlar pojkar och flickor olika gör att deras hjärnor utvecklas olika. Som tur är utvecklas hjärnan under hela livet och påverkas därför också av livet i sin helhet, inte bara barndomen.1
Experimentet visar att flickor och pojkar behandlas olika från födseln, och som förklarats ovan har kvinnans och mannens ”natur” ändrats genom historien. När den yttre påverkan förändras så ändras också pojkars och flickors utveckling. Det finns alltså ingen biologisk grund för påståendet att kvinnor hör till hemmet, inte förstår matematik, eller är på något sätt underlägsna männen. Lika lite finns det någon grund att hävda att män skulle ha någon biologisk instinkt att förtrycka kvinnor. Mänskligheten utvecklas också samtidigt som den påverkas av yttre omständigheter.2
Från födseln möts pojkar och flickor av olika förväntningar, och i linje med kapitalismens allmänna stagnation, och den följande kulturella stagnationen, sker det ingen förbättring. Den svenska reklamombudsmannen fördömde nyligen en katalog från Toys ’R’ Us för att den var för könsstereotyp.3 Se bara på närmsta leksakskatalog hur sidorna har blivit alltmer uppdelade i rosa och blått: rosa barncyklar med korgar på styret för flickor och blåa mountainbikes med flammor på sidorna för pojkar; dockor för flickor och Lego för pojkar.
Som hjärnforskning visar finns det en enorm potential för mänsklighetens utveckling, oberoende av vilket kön man tillhör, när alla de bördor som tynger ned oss idag har eliminerats under socialismen. Det är först i ett socialistisk samhälle, när vårt huvudfokus inte längre behöver vara att tjäna vårt dagliga uppehälle, som vi istället kan lägga vår energi på att utveckla de förmågor som alla, både män och kvinnor, har.
En social konstruktion?
Delvis som ett svar på dessa reaktionära påståenden, som att det skulle finnas en biologisk grund för kvinnoförtrycket och att det därför skulle vara naturligt, uppstod en ny skola inom feminismen: socialkonstruktivism. Socialkontruktivister menar helt riktigt att könsroller är en social konstruktion och att det inte är något som är biologiskt förutbestämt, men de förnekar samtidigt, inte bara att biologin spelar någon roll, men också att materiella faktorer skulle ha någon påverkan. Enligt socialkonstruktivism finns det ingen materiell grund för kvinnoförtrycket.
Christel Stormhoj, docent vid Roskilde Universitet, skriver att:
”Klyftan mellan det biologiska och sociala/kulturella könet har försvunnit. Kroppen existerar inte längre som ett verkligt objekt, varken logiskt eller temporärt, innan det artikuleras […] detta betyder att vad som brukar kallas det biologiska könet ses delvis som ett resultat av dess diskurs och därmed som en effekt […] Följaktligen kan inte genus anses ha en […] materiell grund, vilken står utanför diskursen.” 4
Många vänsterungdomar har sökt sig till dessa idéer för att de kategoriskt förkastar det biologiska argumentet, kritiserar de etablerade förtryckande normerna och i allmänhet utmanar den rådande makten. Många intressanta socialkonstruktivistiska studier har visat hur uppfattningar om genus skapas. Men som marxister förkastar vi de socialkonstruktivistiska teorierna eftersom de varken kan förklara kvinnoförtrycket eller förändra det.
Först och främst måste vi fråga oss: vad är grunden till dessa sociala konstruktioner? På den frågan får man svaret att sociala konstruktioner skapas av varandra. Nåväl, men hur skapas då den första konstruktionen, och hur kommer det sig att dessa konstruktioner skapades på ett visst sätt och inte ett annat? Socialkonstruktivisterna kan inte förklara det. Socialkonstruktivism är i grunden en idealistisk teori. Inte idealistisk i den mening vi ger det i vårt vardagliga tal, utan filosofiskt idealism som menar att historien kan förklaras som idéernas historia och att människors handlingar kan förklaras utifrån abstrakta idéer och inte materiella behov. Inom den filosofiska materialismen är idéer och tankar också viktiga, men de är inte oberoende av eller fria från sin materiella grund.
Eftersom socialkonstruktivister är filosofiska idealister blir deras lösning på problemet lika otydlig. Om det är sociala konstruktioner, normer och språket, som är avgörande och den materiella verkligheten inte existerar då blir lösningen bara att försöka vidga normerna, för att visa att det är möjligt att göra saker på ett annat sätt. Detta har resulterat i många (ofta bra) artiklar, studier och dylikt, som lyfter fram de förtryckande normer som existerar i samhället, samt många ”sociala experiment” med olika familje- och levnadsförhållanden, som vi såg till exempel på 70-talet.
Många av experimenten, som till exempel olika kollektiva levnadsförhållanden, hade många bra sidor som att man delade på hushållsarbetet och att ta hand om barnen, men de kunde inte göra sig av med klassförtrycket eller ens kvinnoförtrycket eftersom de inte angrep roten till problemet, den materiella grunden till förtrycket. Sociala konstruktioner, idéer, normer och uppfattningar har en materiell grund, som Engels förklarade redan i Familjens, privategendomens och statens ursprung.
Marxism och medvetandet
Att marxismen är materialistisk betyder först och främst att vi erkänner att världen existerar utanför och oberoende av vår medvetenhet om den. Beviset för det är att vi kan genomföra objektiva experiment. Idéer (föreställningar om kön) och konstruktioner kan inte existera utan en materiell hjärna som behöver en kropp, som i sin tur behöver mat och vätska. Idéer och normer är i sista hand beroende av den materiella grunden. Marx förklarar förhållandet på följande sätt:
”Det allmänna resultat, till vilket jag kommit och som, sedan jag en gång kommit fram till det, tjänade mig som ledtråd i mina studier, kan kort formuleras sålunda: I sitt livs samhälleliga produktion träder människorna i bestämda, nödvändiga, av deras vilja oberoende förhållanden, produktionsförhållanden, som motsvarar en bestämd utvecklingsgrad av deras materiella produktivkrafter. Summan av dessa produktionsförhållanden bildar samhällets ekonomiska struktur, den reella bas, på vilken en juridisk och politisk överbyggnad reser sig och vilken motsvaras av bestämda former av det samhälleliga medvetandet. Det materiella livets produktionssätt är bestämmande för den sociala, politiska och andliga livsprocessen överhuvudtaget. Det är inte människornas medvetande som bestämmer deras vara utan tvärtom deras samhälleliga vara som bestämmer deras medvetande.
På ett visst stadium av sin utveckling råkar samhällets materiella produktivkrafter i motsättning till de rådande produktionsförhållandena, eller, vad som bara är ett juridiskt uttryck för detta, med de egendomsförhållanden, inom vilka dessa produktivkrafter hittills rört sig. Från att ha varit utvecklingsformer för produktivkrafterna förvandlas dessa förhållanden till fjättrar för desamma. Då inträder en period av social revolution. Med förändrandet av den ekonomiska grundvalen genomgår hela den oerhörda överbyggnaden en mer eller mindre snabb omvälvning.
Då man betraktar sådana omvälvningar måste man ständigt skilja mellan den materiella omvälvningen i de ekonomiska produktionsbetingelserna, vilken kan naturvetenskapligt exakt konstateras, och de juridiska, politiska, religiösa, konstnärliga eller filosofiska, kort sagt ideologiska former, i vilka människorna blir medvetna om denna konflikt och utkämpar den. Lika litet som man bedömer en individ efter det, som han tänker om sig själv, lika litet kan man bedöma en sådan omvälvningsepok efter dess medvetande. Man måste tvärtom förklara detta medvetande ur det materiella livets motsägelser, ur den konflikt som råder mellan de samhälleliga produktivkrafterna och produktionsförhållandena.” (Marx, 1859, Till kritiken av den politiska ekonomin. Förord [vår kursiv])
Det är den materiella världen som bestämmer idéerna och när den ekonomiska grunden förändras ändras i sin tur idéerna. Ovanstående visar tydligt att marxismen inte har någon mekanisk syn på förhållandet mellan det materiella och idéerna, som många försöker hävda, och som vissa så kallade marxister genom tiden faktiskt har haft. Marx och Engels hade aldrig någon mekanisk syn på förhållandet mellan ekonomi och idéer. För att göra det fullständigt klart har vi tagit med följande citat av Engels:
”Enligt den historiematerialistiska grundsynen är det verkliga livets produktion och reproduktion de faktorer som till sist avgör historiens gång. Varken Marx eller jag har någonsin hävdat något annat på denna punkt. Om någon vill förvränga detta till att det ekonomiska momentet skulle vara det ensamt avgörande, blir hela satsen genast abstrakt, absurd och intetsägande.
Den ekonomiska situationen utgör grundvalen, men överbyggnadens olika beståndsdelar – klasskampens politiska uttryck och deras konsekvenser – de författningar, som efter en politisk drabbning upprättats av den segrande klassen, de juridiska formerna, ja till och med de sätt på vilket dessa politiska sammanstötningar avspeglats i kombattanternas tänkesätt; politiska, juridiska och filosofiska tankegångar, religiösa föreställningar och deras sätt att vidareutvecklas till dogmatiska system – allt detta påverkar också historien och får ofta en avgörande betydelse för den historiska kraftmätningens yttre gestaltningar.
Genom en växelverkan av alla dessa faktorer fastslås den ekonomiska utvecklingens nödvändighet mitt i den oändliga mängden av tillfälligheter (med andra ord av företeelser och händelser vilkas inre samband är så svårt att uppfatta – eller omöjligt att bevisa – att vi kan bortse ifrån det och inte behöver låtsas om dess existens). Om det inte förhöll sig så, skulle det vara lättare att analysera historiska epoker än att lösa en enkel förstagradsekvation.” (Engels, 1890, ”Brev till J. Bloch”)
Det mänskliga medvetandet är i själva verket mycket konservativt. I normala perioder i historien (vilket är den övervägande delen av tiden) ligger den långt efter utvecklingen av den materiella grunden. På ytan ser det ut som att inget händer, att arbetare kommer att stå ut med alla chefens attacker och aldrig gå ut i kamp. Men man kan inte dra slutsatser om hur medvetandet och klasskampen utvecklas baserat på hur det ser ut på ytan vid en given tidpunkt. Det är detta sätt att tänka som gör att vissa sekterister avfärdar arbetarklassen som förborgerligad. På en arbetsplats kan det råda ett skenbart lugn. Arbetarna accepterar till synes allt chefen säger: de får inte hälsa på varandra annars avskedas de, de måste arbeta snabbare, komma 15 minuter tidigare för att hinna byta om, stanna en halvtimme längre, etc. Och ingenting händer. Men en dag har arbetarna fått nog; de accepterar inte mer och går ut i strejk. Ofta är det de skikt av arbetarklassen som var mest reaktionära som med största hängivenhet ger sig in i klasskampen, som det står i Bibeln: ”ska de sista bli de första”.
Medvetandet utvecklas inte i en rät linje utan i stora språng. Genom kamp hinner medvetandet ifatt den objektiva situationen och rör sig snabbt framåt. Det är självklart ingen rak väg fram. Både högern och vänstern möter nederlag, motgångar och bakslag. Det är marxisternas uppgift att vid varje steg, oavsett om det är en seger eller en förlust, göra vad vi kan för att öka arbetarklassens medvetenhet om sin egen styrka och dra de rätta slutsatserna.
Förhållandet mellan medvetandet och de materiella förhållandena är dialektiskt. Det är människor av kött och blod som skapar historien och förändrar världen, men de gör det inom ramen för de materiella förhållandena. När den materiella grunden förändras så förändras så småningom också idéerna.
”Den materialistiska läran att människorna är produkter av omständigheterna och av uppfostran glömmer, att omständigheterna förändras av människorna och att uppfostraren själv måste uppfostras. I en sådan lära måste man därför dela samhället i två hälfter – varav den ena är upphöjd över samhället. Sammanträffandet av de materiella förhållandenas förändring och av mänsklig aktivitet eller självförändring kan endast förstås som revolutionär praxis.” (Marx, 1845, Teser om Feuerbach)
De allra flesta lär sig av erfarenhet. Som marxister måste vi föra en ideologisk kamp mot kvinnoförtryck och alla fördomar om kvinnor. Men hur många gånger vi än förklarar att vi lever i ett klassamhälle och behovet av att avskaffa den privata egendomen kommer endast en liten minoritet medvetet inse detta för att de har läst en bok eller hört ett politiskt tal. Det är endast genom kamp som det stora flertalet tvingas dra revolutionära slutsatser. Detsamma gäller kvinnofrågan.
Kvinnokampen är en del av klasskampen
Skillnaden mellan marxister och feminister är att feminister sätter kvinnofrågan antingen före klassfrågan eller jämte den. De som är av den senare åsikten likställer kvinnofrågan med klassfrågan och rasismen etc. (Det gäller de feminister som faktiskt erkänner klassförtrycket, vilket många av dem avvisar.) Marxister förklarar emellertid att klassförtrycket är grundläggande. Detta betyder inte att det är inte är svårare att vara en fattig färgad kvinna än en vit arbetarman. Det betyder bara att klassuppdelningen är den grundläggande motsättningen som alla andra förtryck kretsar kring. Som vi har förklarat har kvinnoförtrycket sitt ursprung i klassamhället. Kvinnofrågan kan inte separeras från klassfrågan, på samma sätt som klassfrågan inte kan separeras från kvinnofrågan. Arbetarklassen kan bara segra om den kämpar mot alla former av förtryck. Kvinnokampen och klasskampen är två sidor av samma mynt.
Med de mest grundläggande rättigheterna så som allmän rösträtt blev det allt tydligare att kvinnofrågan var en del av klassfrågan. De borgerliga kvinnorna krävde rätten att gå samma utbildningar som sina män, försvara sin egendom på samma villkor som sina män, kort sagt att få ta del av deras privilegier. De arbetande kvinnorna fick däremot dela arbetet och hushållsarbetet med sina män, och uppleva attackerna och slitet under kapitalismen jämte sina män. Självklart kämpar vi för full jämlikhet inför lagen mellan män och kvinnor, men vi vidhåller vår klasslinje och förklarar att varje demokratiskt framsteg inte är något annat än en språngbräda i kampen mot kapitalismen.
Å andra sidan är det också tydligt att kvinnokampen inte går att skilja från klasskampen. Kapitalister gör vad de kan för att splittra arbetarklassen. Om de kan få en grupp att acceptera en lägre lön så sätter det press på hela arbetarklassen. Om de kan få en grupp att se ner på en annan så splittrar det kampen mot kapitalismen. Arbetarklassens enda styrka är enighet mellan arbetare av olika kön, hudfärg och sexualitet, etc. Det ligger därför i hela arbetarklassens intresse, även männens, att kämpa mot kvinnoförtrycket.
Det är inte bara vänstern som tar upp kvinnofrågan, den används också på ett demagogiskt sätt av högern. Till exempel använder sig den danska motsvarigheten till Sverigedemokraterna, Dansk Folkeparti, av kvinnofrågan för att kläda sin rasistiska retorik. De säger sig kämpa för kvinnors frigörelse, men föreslår i själva verket den ena förtryckande och rasistiska åtgärden efter den andra.
Kampen mot tvångsäktenskap i muslimska familjer har till exempel använts som argument för att införa 24-årslagen i Danmark som hindrar familjer från att återförenas om någon i familjen är yngre än 24 år. Förutom det så kan bara familjer återförenas om familjen har fler kontakter i Danmark än någon annan land, och om partnern som lever i Danmark kan tillhandahålla mer än 60 000 danska kronor som borgen, och inte har mottagit kontanta bidrag eller arbetslöshetsbidrag, och tjänar tillräckligt för att kunna försörja partnern. Sist men inte minst måste den gemensamma bostaden vara av en viss storlek. Allt detta används som ett argument för att bekämpa tvångsgifte, vilket lagen inte lyckats förhindra då kvinnorna bara skickas till ett annat land för gifta sig under tvång, med vem helst familjen har valt.
Kvinnans frigörelse har vid upprepade tillfällen till och med använts för att rättfärdiga den imperialistiska invasionen av Afghanistan. På detta sätt kan vi se hur borgerligheten använder kvinnofrågan för att splittra arbetarklassen och konstruera alla möjliga sorters reaktionära idéer.
Noter
1 Hjärnans utveckling är ett ämne som ligger utanför ramen för den här artikeln. Forskning om hjärnan kan vara mycket progressiv och ge oss en djupare förståelse för hjärnans utveckling och förklara sådant som att människans hjärna inte är färdigutvecklad vid födseln. Samtidigt kan sådan forskning feltolkas för att dra reaktionära slutsatser. Ann-Elisabeth Knudsen, som definitivt inte är någon socialist, menar till exempel att eftersom pojkars och flickors hjärnor påverkas olika (och i viss mån också är olika enligt henne), så kan en lösning vara att separera på pojkar och flickor när de lär sig att läsa i skolan. Som en konsekvens av att hon håller sig inom kapitalismens ramar föreslår hon, istället för att förändra problemets materiella grund, endast en behandling av symptomen, vilket i slutändan bara stärker skillnaderna.
2 I detta sammanhang lyfter många frågan om sexualitet. Det är inget som vi kan gå in i mer detalj på här, utan måste behandlas mer ingående vid ett annat tillfälle.
3 ”Julekatalog til børn vækker vrede”, www.dr.dk 02.12.09
4 Stormhojs definition av diskurs är: ”Det finns ingen konsensus gällande en enhetlig definition av konceptet diskurs. I vidare bemärkelse hänvisar det till ett begränsat område av mening, handling och språk som den process som skapar betydelse och mening.” (Stormhoj, ”Videnskabsteoretiske positioner i samfundsvidenskabelig, feministisk teori”, Videnskabsteori i samfundsvidenskaberne. 2003 [vår översättning])
Original: Women´s struggle and class struggle