“Ingen har något att förlora längre. Nu säger de kollegor som hade framtidstro i början i stället att ledningen blåst oss”, berättar en anställd för mig. Det går inte att ta miste på bitterheten och ilskan, bland de runt 400 personer som deltar på manifestationen den 29 mars i Skellefteå mot nedläggningen av Northvolts fabrik.
Någon vecka tidigare har det blivit allmänt känt att den tidigare VD:n Peter Carlsson lämnat skeppet med 200 miljoner kronor. För arbetarna väntar en helt annan verklighet.
– Man är som en robot för företaget. De suger ut vår energi och våra pengar. De som jobbat där har hela tiden jobbat jättehårt, betydligt hårdare än ledningen, understryker en av arbetarna.
När Gizem Metin från RKP går upp på scenen och lägger skulden på politikerna och de rika möts det av jubel och applåder.
– Jag vill ha handling, inte ord! Låt de rika betala! Jag vill inte bli hemlös eller arbetslös. Det här är våra liv, inte de rikas lekplats!
“Folk på death row har mer tid på sig”
Ilskan på torget riktas också mot de drakoniska regler för arbetstillstånd som innebär att 1000 utländska arbetare hotas av utvisning från Sverige. Arbetare från länder utanför EU har bara tre månader på sig från uppsägningsdatumet att hitta ett nytt jobb med en lön på minst 28 480 kronor.
– Folk som är på death row har mer tid på sig innan de blir avrättade, säger en arbetare som kommer från Sri Lanka.
Enligt konkursförvaltaren Mikael Kubu ska 1700 av de 4500 anställda arbeta kvar på företaget nationellt, med knappt 900 kvar i Skellefteå. Konkursförvaltaren försäkrar också om att produktionen fortsätter som vanligt, men en arbetare från Pakistan förklarar att det inte stämmer.
– Just nu har vi bara tre produktionsband i rullning, och fabriken har en kapacitet på nio, säger han.
– Eftersom fabriken ska säljas får vi inte köpa in någonting utan godkännande, och det gäller den minsta reservdelen. Därför måste vi producera allt på fabriken själva, och har börjat 3D-printa det som behövs för att saker ska fortsätta fungera.
På manifestationen pratar vi också med en av de anställda som kommer från Skellefteå, som beskriver hur undermålig den fortsatta produktionen är.
– De som jobbar där vet att de ‘gröna’ batterierna är en gimmick. Dessutom är mycket av det vi producerar nu bara skit som vi slänger. Nu när vi är i konkurs har chefen sagt att vi kör det utgångna materialet. Det blir inga bra eller säkra batterier.
IF Metall har lagt sig platt
Dödsfall, skandaler och orimliga arbetsvillkor har varit standard på den enorma fabriken. Men IF Metall har inte vidtagit några stridsåtgärder, annat än något enstaka skyddsstopp för en specifik kemikalie.
Samma sak nu. Manifestationen som facket kallat till är för lite, för sent. En arbetare vi pratar med betonar att det krävdes att han och 30 arbetskamrater satte press på facket för att de över huvud taget skulle göra något.
– Facken representerar inte oss. Arbetare måste kämpa för arbetare, betonar Gizem Metin i en intervju med tidningen Norran.
Utöver manifestationen gör inte IF Metall mycket mer än att hänvisa sina medlemmar till a-kassan.
– Vi är väldigt kritiska till att man nu har sagt upp majoriteten av våra förtroendevalda på plats. Så vårt fackliga arbete kommer i princip att upphöra, beklagar sig ombudsman Lena Lundgren till Dagens Arbete.
Om syftet med facket bara är att vara “kritiska”, tycker nog många arbetare att de kan klara sig utan. Men även här undrar antagligen många arbetare på vems sida de står. Efter att det uppdagades flera ouppklarade dödsfall förra året gick till och med huvudskyddsombudet Stenmark ut och sade att “mediedrevet” kring dödsfallen gått för långt.
– Det har blivit så mycket fokus, sån storm, och det hjälper ju inte till att lugna ner oron.
Är oron problemet, eller det faktum att arbetare dör på jobbet under slavliknande arbetsförhållanden? Även om IF Metalls fokus verkar ligga på det förstnämnda, hade de garanterat gjort arbetarna lugnare om de stått upp för deras arbetsvillkor så att ytterligare dödsfall kunnat undvikas.
Även nu hade det funnits åtgärder man hade kunnat ta till för att rädda arbetarnas jobb, som att kräva att fabriken ska nationaliseras under arbetarkontroll, utan kompensation till ägarna. Då skulle man börja med mobilisering och namninsamling på fabriken, bland närstående och senare ut i framförallt Skellefteå för att bygga stöd. Om man hade bestämt sig för att ta strid, hade sedan strejker och eventuellt även en ockupation av fabriken blivit möjlig.
Detta hade haft potentialen att förvandla den politiska situationen i Sverige fullständigt. Arbetare över hela landet skulle ha inspirerats. Nu lägger man sig istället utan att ens försöka ta strid.
En katastrof för Skellefteå
Northvolt fick mer än 88 miljarder kronor i offentliga medel, och Skellefteå kommun räknade med en enorm industrialisering av staden. Under sin berusning lyckades kommunen öka skuldsättningen med mer än 1000 procent mellan 2017 och 2021 – från 170 miljoner kronor till 1,9 miljarder. Skulderna har fortsatt växa med 21 procent per invånare mellan 2021–2023. Man utarbetade en investeringsplan för 2024-2034 på hela 42 miljarder kronor.
Resultatet av yran är en ekonomisk katastrof för kommunen. Den kommer att tas ut över hela dess befolkning under många år framöver. Vård, skola, infrastruktur och kultur kommer att hamna på skärbrädan.
Bostadsmarknaden håller samtidigt på att krascha. De som redan köpt hus eller lägenhet och nu måste lämna staden är i en omöjlig sits, som en Northvolt-anställd från Pakistan berättar på manifestationen.
– Flera jag känner som flyttat hit har köpt hus eller lägenhet, och nu har hela marknaden kraschat. Hur ska man kunna sälja det nu när man måste lämna?
Det behövs ingen spåkula för att se att det som väntar är en befolkningsflykt och en avindustrialisering i konkursens efterskalv. Det hade redan skett varsel hos flera underleverantörer innan konkursen var ett faktum.
“Det här systemet måste dö”
Skellefteå är centrum för den industriella kollapsen – men fler katastrofer väntar i hela Norrland. Miljardprojektet Hybrit i Kiruna och gigantiska muddringsprojekt i Luleå har redan lagts på is.
De professionella kvacksalvarna, Peter Carlsson och Harald Mix, har förlorat sin förtjusning för gårdagens batterier. Istället förbereder de sitt nästa offer i Boden: Stegra och dess “gröna” stål.
Men ett varningens ord till dessa kapitalister: det är inte bara vi kommunister som ser er kortsiktighet, er rovdrift på människor och natur. Folk lär sig av sina erfarenheter.
På manifestationen sammanfattar en ung arbetare den centrala slutsatsen från Northvolt.
– Jag gick i samma skola som en 19-åring som dog på fabriken. Jag träffade honom flera gånger och vi pratade ofta. Sen dör han från ingenstans. När han dog var det droppen, då förstod jag att det här systemet måste dö.