”Det är läskigt att se den stora skillnaden mellan hur politiker och allmänheten beskriver situationen och vad vi sjukvårdspersonal upplever.” Så sade sjuksköterskan Linnea när Revolution träffade henne.
Revolution har träffat Linnea Tiderman, som arbetar som sjuksköterska på akuten på Södersjukhuset (Sös) i Stockholm. Redan innan covid-19-pandemin var det ett ansträngt läge på akuten berättar hon. Under trettonhelgen beskrevs akuten på Sös som en krigszon i media. Patienter fick vänta i över 15 timmar på hjälp vilket Linnea menar inte är ovanligt.
– Det är tydligt att man har fått göra mycket paniklösningar. Hade det funnits mer resurser hade det varit en bättre start, framförallt för intensivvården som har det absolut kämpigast. Vi varnade redan innan pandemin om att det fanns för lite intensivvårdsplatser, berättar Linnea.
I november kom beskedet att totalt 800 arbetare på Stockholmssjukhusen Karolinska, Södersjukhuset och Danderyd skulle varslas. På Sös gällde varslet 100 personer, varav 25 läkare, 50 undersköterskor och 25 ur den administrativa personalen. Denna varselvåg drog igång Stockholms sjukvårdsupprop, där läkare och vårdarbetare vittnade om hur patientsäkerheten var hotad i princip varje dag och om hemska arbetsförhållanden. Nu har man dragit tillbaka varslen av vårdpersonal på Sös, men inte på Karolinska:
– Det är verkligen idiotiskt att i ett redan ansträngt läge dra in personal! Det satsas allt för lite på slutenvården, det är brist på både vårdplatser och personal. Det finns riktigt hemska pass, med för tok för lite resurser, och det sker ofta. Sjukvårdsuppropet vittnar om situationen som faktiskt är – detta funkar inte, det kan kosta både hälsa och liv!
– Och på många sätt har covid-19 gjort Sjukvårdsuppropet ännu mer aktuellt, tillägger hon.
Stämningen bland arbetarna på sjukhuset upplever Linnea som väldigt samlad och alla fokuserar på att lösa situationen. Men när Region Stockholm gick ut med att hygienkraven skulle sänkas och att munskydd och långärmade rockar inte längre behövdes protesterade vårdpersonalen.
– Det var inte hållbart, särskilt när det saknades bevis på att viss skyddsutrustning var onödig. Hela personalen höll med om att vi skulle säga ifrån. Flera kollegor som är lite äldre och i riskgrupp sjukanmälde sig när hygienkraven sänktes, för att de kände sig otrygga. Skyddsombuden och facken ställde sig direkt på vår sida. Nu har man backat och sagt att vi ska ha skyddsutrustning ”man känner sig säker i”, berättar hon.
Protesterna mot de sänkta hygienkraven skedde över hela landet, inte minst i Facebook-gruppen #vägrasänkahygienkraven Covid-19 där många vårdarbetare beskrev sin ilska över situationen.
– På Sös sitter administrativ personal och skapar långärmade rockar. Vissa kollegor köper egen utrustning eftersom de inte känner sig säkra med utrustningen som regionen köpt.
Bristen på skyddsmaterial hade snabbt kunnat lösas genom att ställa om icke-nödvändig produktion för att i stället producera bort bristen. Men det är uppenbart att kapitalisternas vinstintresse står i vägen för en sådan omställning. Revolution har gått ut med appellen #Livförevinst för att stå upp för arbetarna och det glasklara kravet att rädda liv, inte storföretagens vinster. Linnea håller med om många av kraven:
– Det normala läget i sjukvården måste vara att vi har vårdplatser och att vi har personal, men så har det inte sett ut under min tid. Jag håller med om att sjukvårdspersonal borde få höjda löner och fast anställning, samt att alla varsel måste hävas! Det är mot all logik att varsla när det redan fanns brist på både vårdplatser och personal innan pandemin.
Sjukvårdsuppropet och #vägrasänkahygienkraven Covid-19 visar en växande frustration och kampvilja bland vårdarbetare. Linnea påpekar att politikers tal om hjältar inte är värt särskilt mycket om det bara landar i tillfälliga symboliska gester som att bjuda på bullar.
– Känns som hyckleri när talet om hjältar kommer från politiker – de kan ju faktiskt förändra och göra det bättre för oss! Det är mycket bättre att få goda arbetsförhållanden. Verksamheten måste fungera, menar Linnea.
Hon säger att pandemin har ytterligare visat vilken stor vikt vårdpersonal har i samhället och vilka resurser och beredskap som behövs. Revolution håller till fullo med. Det är tydligare än någonsin att det är arbetare som Linnea som får samhället att fungera.
Under socialismen, där produktion sker efter människors behov och inte för några enskilda kapitalisters vinster, hade samhällets förmåga att hantera krisen sett fullständigt annorlunda ut. Alla samhällets resurser skulle användas för att rädda människors liv. Det är ett sådant samhälle vi måste kämpa för.