”Det är vi arbetare inom restaurang som får bära bördan”, förklarar en restaurangarbetare i ett brev till Revolution till stöd för #livförevinst-kampanjen.
Jag arbetar på en snabbmatsrestaurang i en av de mest centrala delarna av Stockholm, där smittspridningen är som värst. Trots detta har de flesta restauranger ändå öppet och försöker dra in så mycket pengar som möjligt i denna kris. Detta sker på bekostnad av vår hälsa.
Folkhälsomyndigheten kom nyligen ut med regler kring hur restauranger och krogar ska förhålla sig för att förhindra smittspridning. Dessa regler förväntas vi anställda följa och upprätthålla från punkt till pricka av våra arbetsgivare, men inte av omtanke för de anställdas och gästernas hälsa – nej, om vi inte ser till att gäster upprätthåller distans till varandra kan vi riskera att behöva stänga restaurangen.
På pappret ser riktlinjerna rimliga ut. Vi ska se till att ytor regelbundet desinfekteras, att gäster inte står för nära varandra och att skapa en så trygg arbetsplats som möjligt. Men i praktiken är detta i princip omöjligt att upprätthålla.
Som många andra krogar och restauranger, har min arbetsplats tappat enormt mycket i omsättning (ca 70 procent). Därför har arbetsgivaren korttidspermitterat personal och kortat öppettiderna, vilket har lett till att vi som arbetar måste arbeta hårdare på kortare tid. Det är knappt att vi hinner med den dagliga driften, som att städa golvet i köket på ett ordentligt sätt – att då hinna med att springa runt och desinfektera tagytor är i princip omöjligt.
Jag och mina arbetskamrater är i vanliga fall noggranna med städningen av vårt kök, eftersom vi jobbar med livsmedel och förstår vikten av renlighet, men inte ens nu när det är som viktigast att vi upprätthåller en hög standard så känner vi inte att vi har tid för de mest grundläggande städuppgifterna. Vi tvingas, mot vår vilja, att fuska med städningen.
Enligt riktlinjerna från Folkhälsomyndigheten ska vi se till att gästerna håller distans till varandra i kön och i restaurangen. Bortsett från att detta lägger ytterligare arbetsbörda på oss, då vi måste hålla koll på hur nära gästerna står, så finns det inga riktlinjer som säger att gästerna ska hålla distans från oss. Vi har markeringar på golvet som visar hur långt ifrån varandra kunderna ska stå i kön, men det är upp till oss att säga till kunderna att hålla avstånd från oss. Vi har inga plexiglas i kassorna, som många livsmedelsbutiker nu har, som skyddar oss från att själva bli smittade av människor som kommer in.
Ett annat sätt för restauranger att dra in mer pengar är att samarbeta med matleveranstjänster som Foodora. Detta tvingar oss i kontakt med arbetare utan skyddsutrustning som precis cyklat runt i halva Stockholm. Det säger sig självt att det känns som en omöjlighet att inte bli smittad av att vara på jobbet.
Det är vi arbetare inom restaurang som får bördan för att upprätthålla en så säker arbetsplats som möjligt, i utbyte mot lönesänkning. Samtidigt kastar staten miljarder över företagen för att de ska fortsätta kunna gå med vinst, på bekostnad av arbetarnas hälsa. Hotell- och restaurangfacket är som vanligt passiva, men de borde utnyttja den frustration som finns hos oss restaurangarbetare och ta strid för vår rätt att komma till en trygg arbetsplats.
Som arbetare på restaurang och medlem av Hotell- och restaurangfacket stöder jag Revolutions kampanj och krav på att ställa #livförevinst i kampen mot pandemin.