Oavsett om det har skett genom statskupper, stöd till USA-vänliga diktatorer eller genom att utsätta Iran för sanktioner och krig, har USA-imperialismen i över ett århundrade försökt utöva kontroll över Irans folk och resurser. I deras släptåg har man funnit de europeiska imperialisterna, ivriga att plocka upp smulorna. Här sammanfattar en av våra amerikanska kamrater några av de viktigaste händelserna.
År 1951 nationaliserade Irans demokratiskt valde premiärminister Mohammad Mossadegh landets oljeindustri. Som svar iscensatte CIA en kupp som avsatte honom 1953.
Kuppen stärkte Irans kung, känd som shahen, som var en amerikansk marionett under kalla kriget mot Sovjetunionen. USA utbildade en stor del av shahens militära ledning, liksom det ökända SAVAK – den brutala hemliga polisen som ansvarade för tortyr och mord på tusentals oppositionella.
Den iranska revolutionen
År 1979 störtade Irans massor regimen i en mäktig revolution.
Tyvärr såg Irans reformistiska så kallade kommunistpartier ayatollah Khomeini som en ”progressiv” borgerlig ledare, vilket gjorde det möjligt för islamiska fundamentalister att kapa revolutionen och fylla det politiska tomrummet. Demokraten Jimmy Carters administration underlättade ayatollans maktövertagande för att förhindra att kommunisterna själva skulle ta makten.
För Carter blev det en missräkning. Under enormt tryck från de antiimperialistiska massorna nationaliserade ayatollans nya islamiska republik hela landets oljeindustri och sparkade ut de västerländska företag som hade gjort enorma vinster på Irans resurser.
Spänningarna med västvärlden nådde sin kulmen under 1979–81, då personal vid den amerikanska ambassaden tillfångatogs och hölls gisslan av islamistiska studenter. USA bröt relationerna med Iran 1980 och gick vidare med en ny plan: att störta den nya regimen.
Kriget mellan Irak och Iran
Iran invaderades 1980 av Saddam Husseins Irak, med amerikanskt stöd. De iranska massorna samlades för att försvara sitt land. Ett blodigt, åtta år långt utnötningskrig följde, där två miljoner människor dog. USA sålde vapen till båda sidor.
Under krigets gång blev Islamiska revolutionsgardet en viktig pelare för regimen. Ursprungligen var det ett löst nätverk av ”revolutionära” islamiska kommittéer med kopplingar till prästerna, men det konsoliderades till en militär styrka lojal mot den högste ledaren ayatolla Khomeini.
De lovade att utvidga den så kallade ”islamiska revolutionen” till hela Mellanöstern och att driva ut USA från regionen och befria Palestina från sionisterna.
Islamiska revolutionsgardet bildade en separat militär styrka vid sidan av den reguljära iranska armén. De hjälpte också till att bilda Hizbollah i Libanon som en ställföreträdande styrka mot USA:s och Israels imperialism. Efter kriget blev Islamiska revolutionsgardet en viktig ekonomisk aktör som kontrollerade viktiga delar av den iranska ekonomin.
”Ondskans axelmakter”
På 1990-talet försökte regimen förbättra relationerna till väst. Sovjetunionen hade fallit och USA var den ensamt dominerande stormakten. Under presidenterna Rafsanjani och Khatami privatiserade regeringen statliga tillgångar och avreglerade ekonomin för att öppna landet för imperialisternas exploatering.
Men relationerna försämrades under ”kriget mot terrorismen”, när USA försökte eliminera alla potentiella rivaler och etablera full kontroll över Mellanöstern. Den iranska regimen erbjöd sig att hjälpa USA i dess strävanden. Erbjudandet avvisades.
Istället inkluderade den republikanske presidenten George W. Bush Iran i ”ondskans axelmakter” och införde hårda sanktioner mot landets ekonomi.
”Motståndsaxeln”
USA:s militära äventyr i Afghanistan och Irak, liksom deras stöd till proxy-styrkor i Syrien, destabiliserade regionen kraftigt. Man krossade den irakiska staten, en gång en stark regional rival till Iran, genom den amerikanska invasionen 2003.
Iran fyllde tomrummet och stöttade shiamiliser i Irak, Assadregimen i Syrien, Hizbollah i Libanon och Hamas i Palestina, samt gav stöd till huthierna i Jemen. Iran, nu en regional makt, kallade detta nätverk ”motståndsaxeln” mot USA:s och Israels imperialism.
Kärnkraftsavtalen
En del av den iranska regimen hoppades fortfarande kunna återupprätta relationerna till väst, med kärnkraftsprogrammet som hävstång.
År 2015 slöt USA och Iran ett avtal. Iran skulle begränsa sin anrikning av uran till den nivå som behövs för civila ändamål, och i gengäld skulle USA häva många av sina sanktioner.
Trump skrotade detta avtal under sin första mandatperiod, och Biden försökte inte återupprätta det. Iran började anrika uran i något högre grad än vad som var tillåtet enligt det skrotade avtalet. Regimen strävade också efter strategiska partnerskap med Ryssland och Kina.
Den amerikansk-israeliska attacken mot Iran syftade därför till att återta kontrollen över Mellanöstern – att återgå till en situation där de utan utmaning kan härja i regionen – och slå ut en viktig strategisk allierad till Kina och Ryssland.
Medan imperialisterna startar nya krig, arbetar Revolutionära kommunistiska internationalen för att sätta stopp för alla erövringskrig och all imperialistisk dominans, för alltid.