Stress, sömnbesvär och fysisk smärta – enligt en undersökning från Arbetsmiljöverket lider var fjärde arbetare av hälsoproblem på grund av jobbet. Känner vi inte alla minst en som gått in i väggen eller som blivit sjukskriven en längre tid på grund av jobbrelaterade hälsobesvär?
De vanligaste besvären är trötthet, fysisk smärta och sömnproblem och de två vanligaste orsakerna är för hög arbetsbelastning och påfrestande arbetsställningar. Ju mer arbetsbördan trappas upp, desto fler kommer att drabbas. Sjukskrivningar på grund av stress och utbrändhet har ökat drastiskt sedan pandemin. Under 2023 drabbades 42 000 personer – en ökning med 29 procent sedan 2019.
Antalet som dör av arbetsrelaterade orsaker, som till exempel stress, hjärt-kärlsjukdomar eller av att ha blivit utsatta för farliga ämnen, beräknas vara cirka 3000 personer årligen.
Den höga arbetsbördan och långa arbetstiden bidrar också till att många varken har tid eller ork kvar efter en arbetsdag.
Detta är ett utbrett problem – en samhällssjukdom. Är det verkligen såhär livet ska vara för majoriteten av mänskligheten? Ska vi behöva slita ut oss ända in i benmärgen, för att sedan inte ens ha tid till ett anständigt och värdefullt liv?
En arbetare idag producerar mer än någonsin tidigare. Jämfört med 1993 så har värdet som skapas per arbetstimme ökat med drygt 82 procent. Men trots produktivitetsökningen arbetar vi fortfarande våra 8 timmar (eller mer) men med högre arbetsbörda och mer stress än tidigare. De som har tjänat på produktivitetsökningen är kapitalisterna, som suger ut mer mervärde ur var och en av oss.
Ny teknik som artificiell intelligens skulle kunna leda till att arbetare får mer fritid och att arbetsbördan sänks. Men under kapitalismen innebär AI arbetslöshet för fler, medan arbetsbördan för resterande trappas upp. Det är logiken i ett samhälle där en liten klick av kapitalister äger alla produktionsmedel och har som enda intresse att kunna göra större och större vinster.
6 timmars arbetsdag har länge varit ett krav som det pratats om inom arbetarrörelsen för att förbättra arbetsvillkoren. Vänsterpartiet har länge stått för det. Även Socialdemokraterna har nu börjat prata om att driva på för en arbetstidsförkortning. Men utöver att prata om kravet och att införa olika testprojekt på kommunala arbetsplatser, har inget skett.
Utvecklingen går istället mot längre arbetsdagar, där allt fler arbetar övertid.
Enligt Unionen arbetade en tjänsteman i genomsnitt sex timmar övertid i veckan 2018. Enligt regionernas egna statistik arbetade 1200 läkare mer än 200 timmar övertid 2018. Tidningen Sjukhusläkaren kallade det “toppen av isberget”, eftersom många inte kunde registrera all sin övertid – hela 60 procent enligt deras undersökning. Många läkare får dessutom inte betalt för sin övertid. Redan 2005 arbetade industriarbetare mer övertid än någonsin tidigare.
Detta är vad som händer när arbetarrörelsen står passiv inför kapitalisternas ökade utsugning. Endast prat och halvhjärtade experiment på enskilda arbetsplatser kommer inte att leda till någonting.
Arbetarklassen har vunnit alla stora reformer genom gemensam kamp mot cheferna och kapitalisterna. 8-timmarsdagen infördes för 105 år sedan, 1919, efter den svenska revolutionen 1917, som tvingade kapitalisterna att gå med på flera stora eftergifter för att inte bli av med makten.
Om 6 timmars arbetsdag ska bli verklighet, kommer det att krävas klasskamp. För det krävs en arbetarrörelse som är beredd att bryta med samförståndsandan och inse att arbetarklassen och kapitalisterna har rakt motsatta intressen. Det krävs en arbetarrörelse som är beredd att på ett seriöst sätt använda strejkvapnet för att tvinga kapitalisterna till eftergifter, och om de vägrar att ge efter: kämpa för att ta makten ifrån kapitalisterna genom revolution.