Den 1 och 2 augusti i år surrade Caracas av aktivitet. Stora förväntansfulla arbetardelegationer fyllde huvudsalen i anläggningen ”Parque Central”. Fler än 1200 delegater närvarade vid Landsorganisationens första kongress (Unión Nacional Trabajadores – UNT).
De tre viktigaste diskussionerna rörde principförklaringen, stadgarna och aktionsprogrammet som UNT skulle anta för den kommande perioden. Trots en tendens till oorganiserad debatt, var den mycket givande innehållsmässigt och framför allt var nivån på demokrati och deltagande från arbetare högre än man tidigare sett i något liknande fackförbund.
”Deltagande och information är lika med makt, så om inte alla arbetare får lika mycket information är det ingen demokrati och makten tillhör inte oss”, sade en arbetare i den session som diskuterade stadgarna. Det föranleddes av att han insåg att de flesta arbetare inte kände till dem och att de ännu inte diskuterats bland medlemmarna. Det fick till slut till följd att varken stadgarna eller reglerna för val togs till omröstning. Orlando Chirinos, nationell samordnare för UNT, sade i sin avrundning: ”Arbetarna krävde mer demokrati genom att rösta för att alla dokument först ska skickas ut till alla avdelningar. Det betyder att vi inte vill ha stadgar vilkas syfte är att gillra fällor för arbetarna.”
”Vårt mål är att förändra det kapitalistiska samhället till ett självstyrande samhälle som skapar en ny modell för oberoende, antikapitalistisk utveckling och som frigör mänskligheten från klassförtryck, utnyttjande, diskriminering och utslagning en gång för alla.” Detta står i principdeklarationen, som diskuterades och antogs med några tillägg. Principdeklarationen slår vidare fast att det nya fackförbundet ska vägledas av de principer och värderingar som skapats av den internationella arbetarklassens historia och kamptraditioner, som självständighet, demokrati, solidaritet, internationalism samt oberoende och klassbaserad enighet i det fackliga arbetet.
Den viktigaste diskussionen behandlade aktionsplanen. Den innehåller många radikala punkter, bland annat:
- En permanent beredskap mot försök till statskupper, mot den privata arbetsgivarorganisationen och åtgärder från regeringen som står i konflikt med arbetarklassens intressen
- Uppslutning bakom kampen för arbetarklassens frigörelse och en arbetarregering
- De som deltagit i statskuppen och i sabotageaktioner ska avlägsnas från offentliga poster
- Arbetarna ska delta i beslutsprocesserna genom ”med-styre”, arbetarstyre i företagen och inrättande av en oberoende arbetarinspektion
- Förstatligande av bankerna, avvisande av inkräktande utländska intressen, och att starta nya företag under arbetarkontroll.
Under diskussionen om vilka omedelbara krav facket skulle resa, kom följande fram:
- 36-timmarsvecka och ett fjärde skift för att minska arbetslösheten
- Medlemmarna ska delta i att utarbeta kollektivavtalen
- Arbetsgivarna ska inte ha rätt att avskeda anställda
- Stöd till upprättande av kommittéer för arbetslösa arbetare
- Bildande av hälso- och arbetarskyddskommittéer
- Ta strid för en allmän lönehöjning och för att tillfälligt anställda arbetare ska få samma rättigheter som fast anställda.
Dessa punkter och flera andra i UNT:s aktionsplan antogs med stor entusiasm av arbetardelegaterna. Den provisoriska samordningskommittén har nu ett stort ansvar för att leda kampen för att programmet genomförs konkret.
Vi tror att om vi ska kunna återupprätta den fackliga rörelsen i Venezuela är det nödvändigt att bygga en enad facklig/social rörelse som är oberoende, demokratisk, internationalistisk och solidarisk. När vi talar om ”facklig/social” rörelse är det för att understryka behovet att facket skapar nära relationer med alla former av organiserad opposition som härrör från folket. Det skulle tillåta att en kamp utvecklas för att öka levnadsstandarden, inte bara för arbetarklassen utan för folket i allmänhet. Minst lika viktigt är att den också utvecklar en internationell solidaritet som samlar den internationella kampen, såväl som regionala och internationella organisationer, för att möta den globala kapitalismen.
En grundläggande aspekt av UNT:s politik är att bryta med en renodlad facklig och korporativistisk tradition och istället utveckla ett politiskt och revolutionärt medvetande. Detta ska uppnås genom att arbetarna styr produktionen. Processen som leder till detta kommer att påverka arbetarnas sätt att vara och skapa en ny arbetarklasskultur som utvecklar en revolutionär medvetenhet.
UNT:s första kongress var en fullständig succé, både ifråga om arbetarnas medverkan, och ifråga om aktionsplanen som kongressen antog och som ger förbundet en vänsterinriktad, revolutionär inriktning.
I och med bildandet av UNT kan den venezolanska fackliga rörelsen jämföras med hästen i vårt statsvapen. Texten till en välkänd venezolansk sång säger ungefär så här: ”vi kommer att befria hästen i vårt statsvapen från sitt betsel så han kan springa fritt, fast åt vänster för vi är trötta på att se honom gå åt höger”.
Original: The UNT marches towards the refoundation of the Venezuelan trade union movement