Arbetslösheten i Sverige har under de gångna decennierna sakta men säkert stigit och antagit fruktansvärda proportioner, och uppgick i februari till 8,5 procent. Detta är siffror som hade ansetts vara fullständigt otänkbara inte alltför länge sedan. Ungdomsarbetslösheten har länge varit hög och är nu 23,5 procent.
Den gångna perioden, från slutet av andra världskriget och framåt, kännetecknades av en expansiv kapitalistisk ekonomi då i princip full sysselsättning var regeln. Ungas ställning på den svenska arbetsmarknaden var givetvis även då utsatt, men då fanns i alla fall möjligheten att direkt efter skolgången säkra arbete och trygga sin livssituation.
Detta är nu ett minne blott. Vi är många idag som stått utan jobb under långa perioder, trots goda skolbetyg och trots försök att upprätthålla den mask av ”entusiasm” och ”framåtanda” som högerdebattörerna beskyller oss för att sakna. Vi har fått se oss själva och våra vänner reduceras till billig reservarbetskraft som kallas in vid behov. Majoriteten av arbetande unga tvingas pussla ihop åtskilliga deltidsanställningar, eller jobba på skrupelfria bemanningsföretag som parasiterar på deras maktlösa ställning och erbjuder otrygga jobb till orättvisa löner.
När man befinner sig i en sådan position, som vi unga gör idag, är det inte konstigt att man antar en pessimistisk åskådning. Man känner mycket väl till det enorma välstånd som det svenska samhället har kapacitet att producera, och den tidigare generationen har levt under en period då detta brukade garanterade den svenska arbetarklassens höga levnadsstandard.
För oss unga som växer upp idag har vi sett rikedomarna gå till de allra rikaste medan vår uppväxt präglats av nedlagda industrier, nedskärningar och ett liv fyllt av otrygghet. En allt större del ungdomar börjar ge upp om möjligheten att få jobb och befinner sig i utkanten av samhället.
Det är dock bara att konstatera att allt detta är småpotatis i jämförelse mot vad som kommer att hända när kapitalismens kris slår till mot Sverige med full kraft. Ungdomsarbetslösheten kommer att vara av samma kaliber som den vi idag ser i de sydeuropeiska länderna med siffror på över 50 procent.
Detta är en bördig grogrund för väldigt avancerade slutsatser. Det är sant att arbetarungdomen idag är pessimistisk och passiviserad, men samtidigt formas bokstavligen grogrunden för samhällsomstörtande tankar i dess kollektiva medvetande. Under den dystra ytan pågår nu våldsamma processer, där pessimismen omvänds till missnöje, passiviteten till vrede, och apatin till kamp.
Den kampen kan komma att handla om andra frågor än just arbetslösheten – som politiska frågor kring antifascism eller polisdiskriminering. Men just arbetslösheten har lagt en viktig grund till missnöjet bland ungdomar och skapat känslan av att det inte finns någon framtid för oss. I nästan alla länder där vi sett kamputbrott de senaste åren – Tunisien, Egypten, Brasilien, Turkiet, Spanien, Grekland – har ungdomsarbetslösheten varit mycket hög. Unga har i dessa länder spelat en ledande roll i att mobilisera och driva på resten av befolkningen ut i kamp.
I ljuset av dessa slutsatser är det en självklar observation att frågan om ungdomsarbetslösheten kommer att utgöra arenan för några av de viktigaste övergångskraven under den kommande perioden. Övergångskrav är sådana krav som syftar till att mobilisera arbetarklassen och öka dess medvetande. När det blir uppenbart att de fullständigt rimliga kraven på full sysselsättning är ogenomförbara på basis av en kapitalistisk överproduktionskris, att de står i skarp konflikt med det rådande systemet, kommer de ”avancerade slutsatserna” att omvandlas till aktion.
Kravet på en trygg arbetssituation kombinerat med förklaringen om varför detta mål är ouppnåeligt under kapitalismen borde vara ett av flera krav som arbetarrörelsen lägger fram för att mobilisera den stora massan av Sveriges ungdomar för att leda in dem på vägen mot revolution. Att aktivera unga kommer att vara helt essentiellt för revolutionens seger i Sverige. De unga saknar desillusionerande minnen om tidigare nederlag i klasskampen och det status quo som rått på den svenska politiska arenan under så lång tid. De kommer att vara de mest aktiva och hängivna revolutionärerna och kommer att bidra till att dra in den äldre, passiva generationen i kampen. Vi kan redan nu formulera de grundläggande krav som kommer att vara centrala när ungdomen mobiliseras, och därigenom helt nödvändiga för den socialistiska revolutionen:
- Vi kräver trygga jobb och heltid!
- Vi kräver att man bygger bort bostadsbristen!
- Vi kräver full sysselsättning!
För detta krävs att vi förstatligar bankerna och monopolen, särskilt byggföretagen, under arbetarkontroll. Ekonomin måste drivas enligt en rationell plan som omfattar hela samhället. Med ett program längs dessa linjer kan vi mobilisera till kamp och anknyta kampen för dagskrav till kampen för en socialistisk revolution. På detta sätt kan vi visa att socialismen är mer än ett avlägset mål eller en vision – det är en brinnande nödvändighet för att samhället ska kunna lösa arbetarklassens problem.