Det sägs att alla människors liv är lika mycket värda. Men varje dag motbevisas det av kapitalismens grymma verklighet.
Två farkoster, två olika öden. Å ena sidan den specialbyggda ubåten Titan som skulle ta fem superrika ner till Titanics vrak på havets botten, för nöjes skull. Å andra sidan över 700 flyktingar på en fisketrålare som desperat försökte ta sig över Medelhavet i jakt på ett bättre liv.
Båda sjönk och tog med sig passagerarna ner i havets djup, men svaren från media och makthavare kunde inte ha varit mer olika.
I dagar spekulerades det i media om vad som hänt de fem passagerarna, om de hade överlevt och hur länge syret i ubåten skulle räcka. I Aftonbladet kunde man läsa om den svenske Titanicexperten Claes-Göran Wetterholms sorg, vars två vänner befann sig ombord. BBC rapporterade om hur en ”sorgfylld dimma” hade lagt sig över Cape Cod.
Alla tillgängliga resurser mobiliserades omedelbart för att rädda deras liv, trots att allt tydde på att det var hopplöst. Regeringar, flottor, kustbevakningar och privata företag slöt sig samman i en gemensam räddningsaktion. De amerikanska och kanadensiska kustbevakningarna samt den amerikanska marinen ledde insatsen. Ubåts- och sjöfartsexperter tillkallades. Avancerad teknologi, som sonarbojar, användes. En massiv flotta av fartyg och flygplan sattes in: tre fartyg från den kanadensiska kustbevakningen, ett kanadensiskt försvarsfartyg, två sökfartyg, två kommersiella fartyg, sex amerikanska militärflygplan, två kanadensiska militärflygplan och ett flertal avancerade fjärrstyrda undervattensfarkoster.
Emmanuel Macron blev så bestört när han nåddes av nyheten att han personligen beordrade den franska farkosten L’Atalante, utrustad med en av de mest avancerade undervattensfarkosterna, att omedelbart ta sig till Atlanten för att hjälpa till i räddningsaktionen. Med ombord på den kanadensiska marinens HMCS Glace Bay fanns högteknologisk medicinsk utrustning, bara utifall att det eventuellt, kanske skulle kunna finnas någon överlevande. Vilket det naturligtvis inte fanns.
Redan från början var det uppenbart vad som hänt. Av de vrakdelar som så småningom hittades framgick att ubåten hade imploderat. Bara en kort tid efter att ubåten börjat nedstigningen hade den tappat all sin kommunikation och försvunnit från radarn samtidigt som den amerikanska marinen hörde en hög smäll. Men här är det ju de superrika som det gäller och då finns det inga gränser för hur mycket resurser som kan läggas på att utesluta möjligheten att det skulle kunna finnas överlevande.
Flyktingars liv i fara? Låt dem sjunka!
Sida upp och sida ner har medierna berättat om den pakistanska arvtagaren Shahzada Dawood och hans son Suleman Dawood som miste sina liv ombord på fuskbygget Titan. Deras ansikten, tillsammans med de övriga tre passagerarna, har prytt det ena efter det andra nyhetsinslaget.
Men de över 300 pakistanier som befann sig ombord på den fisketrålare som sjönk i Medelhavet har förblivit namnlösa. Över 700 människors liv gick förlorade, över 100 av dem var barn, som tillbringade sin sista tid i livet instängda under däck utan mat och vatten innan båten kapsejsade.
Svaret i media? Några enstaka inslag om hur pakistanska myndigheter nu jagar människosmugglarna som tydligen, enligt västerländska medier, är de enda bovarna i dramat.
Vad var svaret när fisketrålaren, vars mål var Italien, den 13 juni kl 11:00 skickade ut nödsignaler? Tystnad. Under de första elva timmarna gjordes ingenting.
Först efter att sex personer redan hunnit dö av vätskebrist skickades till slut ett fartyg från den grekiska kustbevakningen ut, men inte för att rädda några liv. Enligt deras egna ord, observerade de bara fartyget, vilket skulle vara sjukt nog i sig. Men enligt några av de överlevande, vilka vi har all anledning att lita på, ingrep det grekiska fartyget för att våldsamt försöka flytta på trålaren så att det inte längre skulle befinna sig i grekiska vatten. Troligtvis var det just det som fick fartyget att sjunka.
Detta är bara det senaste i raden av förlista fartyg som tagit med sig flyktingar ner i havet. Varje år dör fler än 2000 människor på Medelhavet. Sedan 2014 har totalt 25 000 förlorat sina liv.
Men vad spelar det för roll för de rika och mäktiga som sedan länge förklarat flyktingar vara det största problemet och det största hotet?
Regeringen och S enade front
De svenska politikerna är inte mindre ansvariga, inte mindre hycklande än sina europeiska kollegor i Frankrike, Grekland och Italien.
Moderaterna förklarade nyligen hur stolta de var över den ”historiska överenskommelsen” om grunderna för EU:s framtida asylsystem, där Sverige ”varit drivande för att få ihop en ny och stramare migrationspolitik”.
Socialdemokraterna publicerade för sin del en debattartikel den 22 juni där de stolt förklarade att det ju minsann var de som inledde ”paradigmskiftet” mot en stramare migrationspolitik, som de menar att de nu vill fullfölja. ”00-talets politik kommer inte att komma tillbaka”, lovar de. Beskrivningen av deras drömsamhälle är oskiljbar från Moderaternas och Sverigedemokraternas: ”Vi vill leva i ett land …. där reglerna är tydliga: ’Gör din plikt, kräv din rätt’ och där vi också kan lita på att den plikttrogne medborgaren belönas samtidigt som den fuskande bestraffas.”
Samtidigt som regeringen och oppositionen fortsätter skära ner i skola, vård och omsorg och skapar större klassklyftor som göder kriminaliteten, skyller de ifrån sig på flyktingarna, som blir syndabockar för allt ont politikerna och kapitalisterna orsakat.
När de spär på den rasistiska hetsen mot flyktingar och unga i förorten försöker de svära sig fria från den död de bidrar till på Medelhavet. ”Vi har inget val”, försöker de säga, ”vi genomför ju bara den politik väljarna vill ha”. Sanningen är att det är de som medvetet piskar upp rasismen för att avleda från vad deras högerpolitik leder till. Det är de som är ansvariga för både de hungrande barnen som inte får nog med mat hemma och (medansvariga till) de som dör på Medelhavet.
Att de dessutom desperat försöker få Sverige in i Nato och rustar upp som att det inte finns några gränser, visar ännu en sida av deras massiva hyckleri. De som flyr de krig och den fattigdom som orsakats av den västerländska imperialismens interventioner och ekonomiska utsugning, ska tydligen bli ännu fler. Fler insatser som den i Libyen, kommer utan tvekan att leda till att fler tvingas fly, men vad spelar det för roll när den svenska krigsindustrin kan sälja mer vapen och kamma hem hutlösa vinster?
Kämpa för kommunism!
När Titanic sjönk dog 39 procent av passagerarna i första klass. Bland passagerarna i tredje klass var det däremot 76 procent som omkom, och av de manliga passagerarna i tredje klass dog hela 98 procent. Enligt vittnesskildringar hölls de dörrar som förhindrade passagerarna i tredje klass från att ta sig upp och mingla med dem i första klass låsta även när skeppet började sjunka.
Finns det i dag, över hundra år senare, en större respekt för de fattigas liv? Knappast. Det är samma historia som spelas upp om och om igen. Att rika och fattiga skulle vara lika mycket värda under kapitalismen är en lögn.
Vi behöver inte fler argument för att kapitalismen måste avskaffas. Kapitalismen tar bokstavligen kål på både mänskligt liv och djurlivet i sin jakt på allt större profiter. Det är hög tid att vi i stället tar kål på kapitalismen. Det har aldrig funnits en bättre tid att bli kommunist och kämpa för en framtid där vi inte bara kan överleva utan även frodas. Gå med oss i kampen nu.